iståndsättas. 1712 intogs B. af danskarna, och 1719
afträddes det af Sverige till Hannover. L. W:son M.
Buxtehude, Diderik, dansk organist och
tonsättare, f. 1637 i Helsingör, blef 1668 organist
vid Mariakyrkan i Lybeck och dog 1707. Såsom
orgelvirtuos skattades han ofantligt högt af sin
samtid. Hans kompositioner (för orgel, klaver, violin,
gamba, sång) utmärka sig för uppfinning, konst,
innerlighet och ungdomlig romantik. Framför allt
gäller detta om hans orgelstycken (utgifna 1876-78 af
Spitta), i hvilka han kommer själfve Seb. Bach mycket
nära och tydligen utgör en af dennes omedelbaraste
förebilder. Hans kammarsonater och kyrkokantater
äro utgifna i "Denkmäler deutscher tonkunst",
sonaterna i bd 11 och kantaterna i bd 14 (1904).
A. L.
Buxton [ba'ksten], stad och badort i engelska
grefskapet Derbyshire, vid foten af Peakbergen. 10,179
inv. (1901). B. har varma, redan på romarnas tid
bekanta hälsokällor, tillhörande akratotermernas
grupp, och är en af Englands mest besökta kurorter. I
B. hölls Maria Stuart någon tid fången. Ln.
Buxton [ba'ksten]. l, Sir
Thomas Fowell
B., engelsk filantrop, f. 1786, d. 1845, inträdde
1811 såsom bolagsman i en londonsk bryggeriaffär,
hvars egare han snart blef. Sedan han genom sin
svägerska, den ryktbara Elisabeth Fry, fått sin håg
riktad på förbättrande af de fattiges ställning,
inrättade han en hjälpförening för sidenväfvarna
i Spitalfields. 1818 föranledde han genom sin
skrift
Enquiry whether crime and misery are
produced or prevented by our present system of
prison discipline bildandet af "sällskapet till
förbättrande af fängelsetukten" samt genomgripande
reformer i fängelseväsendet. 1818-37 var han medlem
af parlamentet, där han 1833 genomdref beslutet
om negerslafveriets upphäfvande i de brittiska
kolonierna. Han utträdde 1837 ur parlamentet och
upphöjdes 1840 till baronet. I ändamål att vinna hela
Afrika för den europeiska civilisationen uppsatte
han tidskriften "The african coloniser", utgaf
skriften
The african slave trade (1839) och bidrog
1840 till utrustandet af en Nigerexpedition, hvilken
dock misslyckades. En minnesvård öfver B. restes i
Westminster abbey. Hans "Memoirs and correspondence"
utgåfvos af hans son 1848 (ny uppl. 1872).
2.
Charles B., den föregåendes son, engelsk
politiker, f. 1823, d. 1871, tillhörde som oberoende
liberal underhuset från 1857 till sin död samt gjorde
sig känd som ifrig djurskyddsvän och förfäktare af
de västindiska negrernas intressen.
3.
Sydney Charles B., den föregåendes son,
engelsk politiker, f. 1853, var 1883-85
i underhuset representant för Peterborough och
har sedan 1886 representerat Poplar. B. tillhör
det liberala partiets ledande män och var 1892-95
understatssekreterare för kolonierna under Gladstone
och Rosebery. Han har företrädesvis egnat sin
uppmärksamhet åt sociala och uppfostringsfrågor,
var 1882-84 ledare för "Irish emigration fund",
som afsåg att genom emigrationsunderstöd bispringa
nödställda irländska familjer, samt inlade 1889 jämte
kardinal Manning betydande förtjänster om den stora
dockarbetarstrejkens biläggande. 1891 föreslog
han i underhuset den bekanta "fair wages
resolution" till förmån för fackföreningslöner vid
arbeten för statens räkning. B. har bl. a. utgifvit
Handbook to political questions of the day (1880, lire
uppl. 1903),
Finance and politics, an historical study
1783-1885 (2 bd, 1888) och
Mr Gladstone as chancellor
of the exchequer (1901). V. S-g.
Buxtorf, Johannes, schweizisk orientalist, den kristna
kyrkans förnämste kännare af rabbinsk litteratur,
f. 1564, d. 1629, professor i Basel. Hans förnämsta
arbeten äro
Lexicon hebraicum et chaldaicum (1607),
Biblia hebraica rabbinorum (4 bd, 1618-19),
Tiberias
seu commentarius masorethicus (1620),
Concordantiæ
bibliorum hebraicæ (1632; 2:a uppl. utg. af
Baer 1867) och
Lexicon chaldaicum, talmudicum
et rabbinicum (1639, 2:a uppl. utg. af Fischer,
1866-74). -
Johannes B. (kallad den yngre), den
förres son, f. 1599, d. 1664, professor i hebreiska
och teologi i Basel från 1647, var likaledes en
berömd orientalist, som utgaf
Lexicon chaldaicum
et syriacum (1622) samt faderns ofvannämnda postuma
arbeten. Litt.: Kautzsch, "J. B. der ältere" (1879).
H. A.
</img>
Buxus, Buxbom, bot. farm., växtsläkte af
fam. Buxaceæ. B. sempervirens L. tillhör södra Europa
och orienten samt odlas i våra trädgårdar såsom
infattningsväxt. Bladen äro läderartade och kvarsitta
under vintern. De smaka mycket bittert, hvarför
de varit använda såsom surrogat för humle eller till
denna drogs förfalskning; de verka afförande. Veden
är blekgul, mycket hård och tung samt har fordom
varit använd till dekokt mot kolik, frossa, gikt
och reumatism. Den är äfven ett af svarfvare och
instrumentmakare högt värderadt virke, som användes
till flöjter, klarinetter, kammar, skedar m. m.,
och den är det bästa material till trägravyr.
O. T. S. (G. L-m.)
Buxbom innehåller den i vissa afseenden likt kinin
verkande alkaloiden buxin, som en tid försökts
såsom ersättningsmedel för kinin, men aldrig spelat
någon roll i denna riktning och nu är, i likhet
med andra "kinin-surrogat", som läkemedel alldeles
öfverflödig. Buxin förekommer hos flera andra växter,
tillhörande olika familjer. Enligt uppgift skall
buxbom äfven hysa en ringa mängd af ett krampgift,
verkande likt brucin. C. G. S.
Buys-Ballot (Buijs-B.) Se Buijs-Ballot.
Buzau. Se Buzeu.
Buzeu, Buzau l. Buseo (rum. Buzeu). 1. Distrikt i
konungariket Rumänien (Valakiet). 4,863
