sten från Etiopien och därför allmänt använde brändt eller lufttorkadt tegel. --

Fig. 3. Egyptiskt bjälklag med pelare och kolonn.</img>
Den fjärde perioden
infaller under Thotmes III och hans efterträdare
(18:e-23:e dynastien, omkr. 1500-729 f. Kr.) och blef
den egyptiska konstens glansperiod. Under Seti I och
Ramses II byggdes Osiristemplet och Memnonspalatset
i Abydos samt Chonsutemplet i Karnak. Ett
stort antal andra tempel i Karnak, Luksor m. fl. orter,
de båda Memnonsstoderna och andra jätteverk
härstamma från samma tid, som i tekniskt afseende
har att uppvisa införandet af hvalfkonstruktioner i
st. f. dittills brukliga öfverkragningar, dock endast
vid profanbyggnader. I templen bibehöllos de af ålder
med helig vördnad omgifna bjälkkonstruktionerna af
sten. Templen (fig. 2 o. pl. I) anlades och utrustades
med dittills okänd vidd och prakt. Framför dem
upprestes merendels två obelisker; alléer af
sfinxer (konstverk, vanligen under form af lejonkropp
med människohufvud) ledde fram till ingången (dromos),
bakom hvilken två massiva portalbyggnader
(pyloner) med svagt sluttande, af reliefer täckta
sidor försvarade ingången. Framför pylonerna
ställdes ofta flaggstänger eller 4-6 sittande
kolossalstatyer. Templen omgåfvos af en ända till 10
m. tjock ringmur, inneslutande af kolonnader omgifna
gårdar. 

Fig. 4. Räfflad egyptisk kolonn.</img> 
Kring gårdarna eller de första af dem förlades härbärgen
för pilgrimer, skolor, bostäder för prästerna och
mindre tempel. I fonden af den sista gården reste sig
förhallen till det egentliga templet, hvars brokigt
målade inre saknade fönster och upplystes af facklor
eller lampor. På sidorna ledde trappor upp till det
platta taket. Kolonnerna blefvo
under denna tid mer och mer månghörniga, slutligen
runda. Bland nya kapitälformer må nämnas det
korgformiga palmbladskapitälet från Soleb,
klockformiga kapitäl från Ramesseum i Karnak
och antilopkapitälet (bukranion). Till cellan
användes ofta granit, till öfriga byggnadsdelar
kalk och sandsten, till inre utstyrsel stuck,
marmor, alabaster, brons och metaller. -- Den
femte perioden (729-525 f. Kr.) har att uppvisa
nya kapitälformer med gudinnan Isis' eller med
guden Tyfons gestalter. De sirliga templen på
ön Filai ega mycket utbildade palmbladskapitäl
(pl. I). Förhallarnas tak hvälfdes nu städse i
spetsbågsform. -- Från den sjätte perioden (525-30
f. Kr.), som delvis betecknas af persiskt och grekiskt
inflytande, härstamma flera af byggnaderna på Filai,
templen i Edfu, Esne m. fl. -- Äfven under sjunde
perioden (30 f. Kr.-560 e. Kr.), romarväldets och
det nationella förfallets tid, bibehöll sig den
mångtusenåriga konsttraditionen. Templet i Dendera
uppfördes t. ex. under Neros tid.

Fig. 5. Palatset i Ninive.

A Ingångar från hufvudfasaden. B Ingång från staden. C Ingångar för tjänare, 1 Tronsal. 2 Paviljong. 3 Förhall. 4 Vaktrum. 5-14 Boningsrum. 15-19 Festsalar.</img>
B. Västasiatisk byggnadskonst fanns troligen redan
före tiden omkr. 1950 f. Kr., då en kaldeisk stam
grundade Babylon. Det använda materialet, med
vatten stampadt lertegel utan bruk eller soltorkadt
tegel, har dock icke motstått tidens tand. Blott
underbyggnaderna till templen, lodräta, på främre
sidan trappformigt indragna terrasser, ha delvis
bevarats. -- Tukulti-Ninib eröfrade i spetsen för
assyrierna omkr. 1290 f. Kr. Babylon, som de på ett
glänsande sätt ombyggde och befäste i form af en stor
fyrkant, omgifven af en djup graf samt en 40 km. lång,
100 m. hög och 25 m. bred tornkrönt mur af brändt 
tegel, sammanfogadt med jordbeck. Midt igenom 
staden rann Eufrat; i ena stadshalfvan uppfördes 
eller möjligen restaurerades