De israelitiske byggkonstnärerna torde tagit lika stora intryck från Egypten som från sina grannar fenicierna och babylonierna. Anläggningen af Jerusalems tempel var egyptisk, detaljerna dels egyptiska (fig. 7), dels assyriska och feniciska, förklarligt nog, då Salomos arkitekt, Hiram-Abil, var son af en fenicier och en judinna samt åtskilliga af hans arbetare kommo från Tyrus. Persiska förebilder synas hafva följts vid anläggningen af Sanhedrins hall och konungahallen. C. Indisk byggnadskonst (pl. II) står i nära sammanhang med religiösa rörelser och uppträder tidigast i de kägelformiga toper l. stupas, som inneslöto berömda mäns och helgons stoft. Efter den stora reform af bramanismen, som omkr. 600 år f. Kr. genomfördes af Sâkya muni (Buddha), utvecklade sig toperna till en smärtare och sirligare typ, dagoper (relikgömmor), af hvilka emellertid blott de i grottemplen uthuggna bevarats till vår tid. Grottemplen bestå vanligen af en förhall och ett hufvudskepp med halfrund apsid, i hvilken dagopen hade sin plats. I grottklostren lågo cellerna omkring hufvudskeppet, och apsiden utvecklades till ett särskildt kapell. Pelarnas och takbjälkarnas på det öfverdådigaste sirade former efterbilda, ehuru uthuggna i sten, äldre träkonstruktioner. -- Omkr. år 400 e. Kr. undanträngdes buddismen af jainismen, som ändrade byggnadernas anläggning. Tempel och kloster sammanbyggdes till vidsträckta komplex, t. ex. Vimala-Sa's tempel på Mount Abu och klostret i Sadri, 79 m. långt och 62 m. bredt, med 420 kolonner och 20 stora halfklotformiga kupoler på tvåvånings underbyggnader, bredvid hvilka höja sig andra sockertoppsformiga byggnader. Konstruktionen utgick helt och hållet från träbyggnadens traditioner. Nybramanismen utvecklade dagoptypen genom att sammanställa ett antal dagoper till pyramidala byggnader (pagoder), öfverklädda med filigransliknande skulptur, öfver gudomlighetens cella (vimana) uppfördes t. ex. i Tanjores tempel ända till 16 våningar. Framför cellan byggdes en förhall (anterala) och utanför denna ännu en (arda-mantopa). Templet omgifves af en eller flera rätvinkliga gårdar, begränsade af kolonnader och ofta inramande en helig damm eller ock fristående kolonnhallar (tsjultrys), afsedda för processioner, religiösa danser m. m. Från omfattningsmuren resa sig pyramidala portbyggnader (gopuram) af samma arkitektur som vimana, men något lägre. På templet i Jagannath, ett af de största i Indien, arbetades oafbrutet från 1174 till 1378 e. Kr. Nybramanerna uthöggo ånyo ur bergen fristående grottempel. Det mest berömda af dessa stenhuggeriets underverk är grottemplet vid Ellora, utfördt under furstarna af Kola (omkr. år 1000 e. Kr.). Tempelgården mäter här 84x47 m. och det midt på gården stående templet 45x38 m. i längd och bredd samt 32 m. i höjd. D. Östasiatisk byggnadskonst (pl. III). Kinas äldsta byggnadsverk och på samma gång dess ryktbaraste är den s. k. kinesiska muren, som till skydd mot mongolerna uppfördes i 4:e årh. f. Kr. under dynastien Tsjahu. Denna befästning är 2,400 km. lång, 7 till 10 m. hög och på de smalaste ställena 3,5 m. tjock samt består af två parallella, tinnkrönta tegelmurar på grund af huggen sten, skyddade af 24,000 torn. I 7:e årh. e. Kr. förlängde kejsar Ting-Tsji-Hang-Ti af dynastien Tsin muren med ytterligare 3,000 km. Såväl portarna i muren som broarna öfver de otaligt många kanalerna i "Midtens rike" äro hvälfda, de senare med ända till 16 m. spännvidd. Stadsportar och broar från fjärde årh. visa halfrunda, elliptiska eller hästskohvalf på smärta pelare, minnesvårdar och äreportar däremot träkonstruktionens rätvinkliga former. -- En andra period inträder, då tatarer och mongoler 380 e. Kr. eröfrade norra och 590 e. Kr. äfven södra Kina. De medförde från stäpperna förkärleken för tältets svängda former. Samtidigt härmed påverkades byggnadskonsten af buddismens införande. Under denna period började man till beklädnad af murarna använda glaseradt tegel och porslinsflisor. -- En tredje period började då med bibehållande af tältets svängda former. Den 1279 af Kublai-kan grundade mongoliska dynastien lät sina byggmästare upptaga burmanska och siamesiska träkonstruktioner, som utfördes som fackverk (se Bostad) och täcktes med bambu, glaseradt tegel eller porslinsplattor. -- En fjärde period, efter 1645, utvecklade ytterligare denna smak. Dess förnämsta verk var det af arkitekten Sjilang-Hvang uppförda "porslinstornet" i Nanking (pl. III), som förstördes 1862 och egentligen var en 67,5 m. hög dagop, liksom flertalet kinesiska tempel och kloster omgifven af heliga lundar och tvenne gårdar med förhallar. Japans byggnadskonst har samma hufvuddrag som Kinas, med de afvikelser, som framkallats af dess två religionssystem. Till den inhemska sinto-religionens tempel kommer man genom en allé och en port, bakom hvilken tempelgården ligger med det aflånga templet i fonden. Detta har formen af ett vanligt hus af trä eller bambu med en enkel förhall samt på ena sidan en bassäng eller brunn för tvagning, på den andra ett heligt träd. Buddismens tempel och kloster följa samma anläggning som Indiens och Kinas, dock med finare utbildade, ornerade och lackerade träkonstruktioner (pl. III). Den mäktiga japanska adeln residerade i borgar, skyddade af starka vallar och torn. De indokinesiska byggnaderna i Burma och Siam utvisa efter buddismens införande omkr. 240 f. Kr. en sammansmältning af dagopens och gopurams höga resning, med den mongoliska smaken för tältets svängda former, af träkonstruktionens formlif med stenmaterialets större soliditet. Den på 1200-talet utförda dagopen i Pegu har tjänat som mönster för den 1760 uppförda "gyllene pagoden", Shwe Dagon, som, omgifven af hundratals dagoper, tronar på en bergspets utanför Rangoon. Samma typiskt nationella stil blomstrar på det 1857 byggda palatset och klostren i Mandalay (pl. III). E. Fornamerikansk byggnadskonst. I Anahuac (nuv. Mexico) bebodde olmekerna distriktet Tlascala (1000 f. Kr.-560 e. Kr.). Det förnämsta af deras tempel (teocalli) reste sig på pyramiden vid Cholula (pl. IV), hvilken vid basen mäter 453 m. i fyrkant och har en höjd af 55,7 m. samt är uppförd i terrassformiga afsatser af tegel utan murbruk. På toppen af pyramiden låg det egentliga templet. Kamrarna i olmekernas byggnadsverk täcktes ej med hvalf, utan med öfverkragade