saluhallar. De anlades i anslutning till tempelformen, men betydligt större. Från gatorna insläpptes mängden genom en rad af hvalfbågar. Det inre delades genom kolonner i tre eller flera skepp, af hvilka midtskeppet var bredare och högre än sidoskeppen, som försågos med läktare af trä. I fonden fanns en stor apsis för handelsdomstolen. Äfven takkonstruktionen utfördes vanligen af trä, med undantag dock t. ex. för Basilica ulpia (af Apollodorus, fig. 13) vid Forum Trajani i Rom, där takstolarna voro af metall, och för Konstantins basilika vid Forum romanum, som var hvälfd med tegel och betong.

Fig. 13. Plan af Basilica ulpia å Trajani forum i Rom.</img>

Romarnas kolossala profanbyggnader tvungo dem
nämligen att söka ett billigare material än
kvadersten eller t. o. m. tegel. De uppfunno
därför (1:a årh. f. Kr.) en af puzzuolancement,
sand och stenskärf bildad gjutmassa, som stampades
i murade formar af tuff (opus incertum) eller tegel
(opus reticulatum) samt bekläddes med stuck eller
marmor. Ur det etruskiska tunnhvalfvet utbildade
de romerske byggmästarna kvadratiska kors- och
kupolhvalf, och genom refbensliknande stommar
af tegel, hvilkas mellanrum fylldes med betong,
kunde de utan alltför kolossala ställningar utföra
de ofantliga hvalfven öfver t. ex. Konstantins
basilika och Pantheon, den cirkelrunda midthallen
i Agrippas termer (nu grafkyrka åt huset Savojen
och Italiens minneshall). Äfven Pantheons kupol var
fordom beklädd med förgylld brons. -- Praktfullast af
alla termer voro dock Titus' och Caracallas (fig. 14
o. pl. VI). Varmbadet (caldarium) hade en plafond af
förgylld bronstråd omfattande reliefmedaljonger och
uppburen af på porfyrkolonner hvilande hvalf. Golfven
utfördes af mosaiker. Anläggningarna omfattade
dessutom kallbad, bibliotek, gymnasium m. m.

Fig. 14. Plan af Caracallas termer. A Caldarium l. Laconicum. B Sudarium l. Sudatio. C Tepidarium. F Frigidarium. E Bassänger. K Stora peristyler. L Apsider. I Afklädningsrum. D, O, M, P, Q, R, S, X, Z Mindre badrum eller till andra bruk afsedda rum. G, H Hörsalar. N Ingångar.</img>

Romarnas teatrar förlades i motsats mot grekernas
vanligen på slät mark. De konstruktiva svårigheterna
och kostnaderna föranledde därför, att de utfördes
af trä, ända tills uppfinningen af betong försåg
romarna med ett billigt material. Anläggningen
skilde sig från den grekiska hufvudsakligen däri,
att orchestran minskades och att öfver ingångarna
till densamma drogos åskådarplatser ända fram till
scenbyggnaden. Bland bibehållna teaterbyggnader må
nämnas Marcellusteatern i Rom (fig. 15) samt teatrarna
i Pompeji, Herculaneum, Catania och Palmyra. Ur
teatern utbildade romarna en ny byggnadsform,
amfiteatern ("dubbelteatern"), af elliptisk form och
afsedd för djurfäktningarna och