Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 723-724 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen) - Byggnadsstilarnas historia - G. Nypersisk och syrisk byggnadskonst - H. Bysantinsk byggnadskonst - I. Germansk byggnadskonst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

österifrån närmade sig romarriket, en egendomlig utveckling
till fasta, fästningslika former. Osäkerheten på
gränserna tvang till skyddsåtgärder, hvarvid kyrkorna
blefvo den naturliga samlingspunkten, liksom templen
på akropolis i de antika städerna. Redan på 500-talet
e. Kr. försågs kyrkan i Turmanin (pl. VIII) med torn
på västfasaden till försvar för hufvudingången. De
ursprungliga trätaken öfver skeppen ersattes med
hvalf till skydd mot eldfara vid eventuell belägring,
hvarvid man utgick från den nypersiska uppfinningen
att genom pendentiver – hvilka sedan ersattes med
stickbågar – förmedla öfvergången från kvadrat
till åttkant eller cirkel och därigenom kunde
täcka äfven kvadratiska rum med kupoler, hvilkas
vederlag på alla fyra sidorna stöddes af angränsande
tunnhvalf. Utvecklad särskildt på hvalfvet öfver
altaret, ledde denna kupolkonstruktion till en
kombination af basilika och grafkyrka, af långskepps-
och centralanläggning, som försågs med apsider
äfven på sidorna och fann användning också där
kupolkonstruktionen icke tillämpades, t. ex. vid
ombyggnaden af Mariakyrkan i Betlehem (omkr.
450 e. Kr., fig. 19 o. pl. VIII).

Fig. 18. Gammalkristen basilika omkr. 420 e. Kr.

Fig. 19. Mariakyrkan i Betlehem.

H. Bysantinsk byggnadskonst. Dessa nya konstruktioner
slogo an på den romerska smaken för vidtrummiga
anläggningar. Apsiderna fingo under bysantinernas
konsterfarna händer halfkupoler med uppgift att stödja
midtkupolen och mottaga trycket från densamma. Den
märkligaste af dessa bysantinska konstruktioner är
utan all jämförelse Sofiakyrkan i Konstantinopel
(fig. 20 o. pl. VIII, färdig 537 e. Kr., af Anthemios
från Tralles och Isidoros från Miletos). Bland öfriga
karakteristiska kyrkor må nämnas Teotokos-(Guds
moders-)kyrkan i Konstantinopel
(omkr. 900 e. Kr.) med fyra kupoler i form af ett
likarmadt grekiskt kors, hvars ingående vinklar
utfyllts med sidoskepp. De bysantinska kyrkorna
uppfördes dels af huggen sten, dels af tegel och
gjutmassa samt voro ytterst rikt utsirade med golf
af marmormosaik och med glasmosaik på guldgrund
i väggar och hvalf.

Fig. 20. Sofiakyrkan i Konstantinopel.

I. Germansk byggnadskonst. I de stora
skogs- och bergstrakter, som omgåfvo det romerska
rikets europeiska gräns, bodde germanska stammar
på en lägre kulturgrad än romarnas. Under 200-talet
e. Kr. kände man åtminstone fyra germanska folkförbund:
vid nedre Rhen frankernas, omkring Elbe sachsarnas,
mellan Main och Donau alemannernas samt mellan Donau
och Volga goternas. Redan genom Caesars eröfringståg
hade dessa stammar kommit i beröring med romarna; snart
sökte stora flockar sin lycka i romersk tjänst, där de
tillegnade sig icke så litet af romersk kultur.
Ambrosius, en frank från Trier, hvilken blef biskop i
Milano, införde efter syriskt mönster tvärskeppet och
kryptkyrkan under koret i Italiens kyrkobyggnader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>