Elise Hahn, som i en anonym dikt erbjudit honom sin hand, beredde B. ytterligare sorger genom hustruns otrohet, och han måste söka skilsmässa inför domstol. Vid samma tid (1791) offentliggjorde Schiller (i "Allgemeine literaturzeitung") sin bittra recension af hans dikter. Ensam och öfvergifven, nedbruten till kropp och själ, dog B. 8 juni 1794. Genom sina ballader, särskildt Lenore (öfversatt på svenska af A. C. af Kullberg under titeln "Leonora eller spökbruden", 1816), blef B. skaparen af den moderna balladen, inom hvilken konstart han efterföljdes och öfverträffades af Goethe. Näst Gottsched var han den förste tysk, som med framgång diktade sonetter och bragte denna form på nytt till heders i Tyskland. Sin egentliga storhet har B. som lyriker. I känslans djup och versens välljud närma sig flera af hans dikter det bästa, som blifvit skrifvet på tyska språket. Särskildt gäller detta om hans dikter till Molly. De flesta af dessa sånger utmärka sig genom innerlighet, värme och jublande munterhet; endast sällan låter han höra toner af smärta, och när så sker, är det alltid med en djupt elegisk längtan efter frid och försoning. B. är en af den s. k. "sturm- und drangperiodens" störste skalder. Han efterbildade med en förmåga som ingen före honom och få efter honom den folkliga tonen och är en af det nyhögtyska skaldespråkets förnyare Bland B:s öfriga arbeten må nämnas balladen Der wilde jäger, hans bearbetning af den ännu omtyckta folkboken Abenteuer des freiherrn von Münchhausen (1787) samt hans jambiska öfversättning af Homeros' Ilias och prosatolkning af Shaksperes Macbeth. Efter hans död utgåfvos Lehrbuch der æsthetik (1825) och Handbuch des deutschen stils (1826) äfvensom supplementet Æsthetische schriften (1832). B:s samlade arbeten hafva flera gånger blifvit utgifna. Urval har verkställts af R. M. Werner (1898). B:s dikter äro särskildt utgifna af Sauer (1884) och Berger (1892), hans brefväxling af Strodtmann (1874). Se skrifter om B. af Grisebach (1873) och Wurzbach (1900). 2. Marie Kristiane Elisabeth B., född Hahn, den föregåendes tredje hustru, f. 1769, d. 1833, uppträdde, sedan hon 1792 blifvit skild från sin make, under namnet Elise B., såsom skådespelerska och deklamatris. Hon författade en samling Gedichte (1812), skådespel och en roman. R. G.* Bürger, Hugo, pseudonym för tyske författaren H. Lubliner. Bürgi (Burgi, Byrgi), Joost, schweizisk matematiker, f. 1552 i Lichtensteig, d. 1632 i Kassel, Keplers samtida och någon tid medarbetare, konstruerade flera astronomiska instrument samt lär redan före 1500 hafva uppfunnit pendeluret (jfr Huygens). Han var en begåfvad matematiker och räknare, som uppfann flera räknemetoder, särskildt metoden att i en tabell (Progresstabul, 1620) sidoordna en aritmetisk serie af talx_n = 10n med en geometrisk progression - hos B. 10⁸(1,0001)ⁿ - och därigenom lämna möjligheten att återföra multiplikation på addition. Genom denna räknemetod, till hvilken B. tvangs för att kunna behärska sådana fall, då det under medeltiden allmänt använda konstgreppet vid numerisk räkning, prostafairesis (se d.o.), ej kunde tillämpas, var i själfva verket det logaritmiska räknesättet i sin grundprincip upptäckt. K. B. Byrgi, Joost. Se Bürgi. Bürglen, by i schweiziska kantonen Uri, vid ingången till Schächendalen, ej långt från Altorf. 1,653 inv. (1900). Enligt sagan var B. Wilhelm Tells födelseort, liksom han berättas ha 1354 funnit sin död vid ett försök att rädda ett barn, som fallit i den förbiflytande ån. På den plats, där hans boningshus säges hafva legat, står nu det s. k. Tells kapell. Bürkel, Heinrich, tysk målare, f. 1802 i bajerska Pfalz, d. i München 1869, intog en betydande plats bland de tyske framställarna af de lägre folkklassernas lif, såväl genom sin kärnfriska och humoristiska uppfattning som genom sin rika uppfinningsförmåga. Han utbildade sig förnämligast genom studium af Wouverman, Berchem, Potter m. fl. holländare. 1829 reste han till Rom, där han kvarstannade två år och målade scener från campagnan, med staffage af fångna spetsbofvar, vandrande tiggarmunkar o. d. Helst och bäst skildrade han bajerskt och tyrolskt alplif, värdshusscener, landtliga fester, bondgården och landsvägen och hvad där passerar. Landskapet och figurerna stå i hans små taflor i intimt samband, stämningen är känsligt studerad. B:s konst är bra representerad i nya pinakoteket i München. (G-g N.) Bürklein, Friedrich, tysk arkitekt, f. 1813 i Franken, d. 1872, kom 1828 till München och gjorde sedan vidsträckta studieresor. Ett af hans första större arbeten är den 1847-49 i romansk stil uppförda bangården i München. Konung Maximilian såg i B. mannen att förverkliga hans älsklingsidé, den "nya München-stilen", hvilken i själfva verket ingenting annat är än en med allehanda renässans- och romanska former, ofta på ett oorganiskt sätt, förenad spetsbågsarkitektur. Såsom konungens specielle arkitekt anlade B. Maximiliansstrasse, hvars offentliga byggnader och flesta privathus äro af honom. Hans sista verk är Maximilianeum, som bildar Maximiliansgatans dekorativa afslutning. (G-g N.) Bürkner, Leopold Hugo, tysk träsnittskonstnär och raderare, f. 1818 i Dessau, d. 1897 i Dresden, kom 1837 till Düsseldorf och flyttade 1840 till Dresden, vid hvars konstakademi han 1846 blef lärare och 1855 professor i träsnittskonst. B. inrättade i Dresden en xylografisk ateljé. Genom honom fick det tyska träsnittet en karaktär, som påminner om Dürers kraftfulla manér. Byron [baieren], Kap, udde på Australiens östra kust i Nya Syd-Wales, 28° 28' 10" s. br. Byron [baieren]. 1. John B., engelsk sjöfarande, f. 1723, anträdde redan vid 17 års ålder en världsomsegling, hvarunder skeppet i maj 1741 förgicks vid det sydligaste Chiles kust. Efter stora lidanden lyckades de öfverlefvande uppnå Valparaiso, hvarifrån B. återvände till Europa 1745. Sina underbara öden under denna resa skildrade B. i Narrative af John Byron (1768, ofta omtryckt). Den där förekommande skildringen af skeppsbrottet har tjänat till förebild för motsvarande scen i "Don Juan". Såsom belöning för sin tapperhet under det österrikiska tronföljdskriget (1741-48) utnämndes han till befälhafvare öfver de bägge fregatter, som 1764 utsändes på en upptäcktsresa till sydhafvet. 1764-66 års expedition skildrade han i Voyage round the world (1767). Under amerikanska frihetskriget utmärkte han sig i Västindien, där han vid