Köpingen utgör tillsammans med en smal kuststräcka, som begränsas å ena sidan af hafvet och å den andra af Hallandsåsens branta höjder, en kyrkosocken samt har 574 inv. (1904). Kyrkan, byggd under 1400-talet, har under tidernas lopp undergått flera förändringar och erbjuder icke litet intresse. Såsom köping betraktadt är B. ganska välmående. Det eger en hamn, som 1861--65 betydligt förbättrades, samt idkade 1902 sjöfart med 1 eget fartyg om 35 tons dräktighet och hade 1903 15 handelsidkande med en uppskattad inkomst af handelsrörelse af 16,833 kr. samt 6 fabriker med 15 arbetare och ett tillverkningsvärde af 36,194 kr. äfvensom 31 handtverkare med 19 handtverksarbetare och en för bevillning uppskattad inkomst af sammanlagdt 11,950 kr. Uppskattningsvärdet å hus och tomter samt jordar uppgår till 1,083,700 kr. (1904). I B. finnas, utom folk- och småskola, en högre folkskola samt folkbank, sparbank, postexpedition m. m. Stället besökes årligen af omkr. 300 badgäster. Sedan 1885 tillämpas där ordningsstadgan för rikets städer. K. G. O.* Båt, en (stundom däckad) mindre farkost, som framdrifves af åror, segel eller maskin. I afseende på konstruktionen eller formen finnas i Sverige många slags rodd- och segelbåtar, t. ex. eka, snipa, kutter och kosterbåt. Ett fartygs båtar kallas alltefter sin storlek och sitt ändamål: barkass (storbåt), slup, låringsbåt, gigg, joll o. s. v. -- Förr skilde man alldeles bestämdt mellan båt och fartyg. På senare tider hafva begreppen icke blott i dagligt tal, utan jämväl officiellt blifvit sammanblandade. Reglementet för flottan skiljer visserligen ännu mellan fartyg och båt; men det egendomliga förhållandet eger dock rum, att en pansarbåt är ett fartyg, liksom ock en kanonbåt och en torpedbåt äfvensom i allmänhet en ångbåt. En båt med ångmaskin benämnes vanligen ångslup eller ångbarkass; en medelst annan maskinkraft än ånga framdrifven båt kallar man gemenligen motorbåt; kollektivt betecknas båtar ofta såsom småfartyg. Jfr Båtbyggnad. H. W-l. Båt, gammal svensk släkt. Se Bååth. Båtbrok, sjöv. Se Brok. Båtbrygga, skpsb., en å somliga fartyg förekommande, lätt öfverbyggnad, å hvilken en del af fartygets båtar hafva sin plats, då de äro "insatta". H. W-l. Båtbyggnad, skpsb. Båtar byggas vanligen af trä på trä-, stål- eller järnspant eller helt och hållet af stål eller järn. Äfven förekomma af aluminium byggda båtar samt segelduksbåtar, hvilka bestå af en hopfällbar trästomme, öfverklädd med segelduk. De byggnadssätt, som användas för träbåtar, äro kravell-, klink- och diagonalbyggnad. När en båt bygges på kravell, läggas bordläggningsgångarna bredvid hvarandra, kant mot kant, så att alla deras yttersidor utgöra en fullkomligt slät yta. Bygges båten på klink, lägges den ena gångens underkant utanpå öfverkanten af närmast under liggande bordläggningsgång. De diagonalbyggda båtarna hafva dubbel bordläggning, och denna är pålagd på sådant sätt, att gångarna i den inre bordläggningen, sträckande sig från kölen upp till relingen, luta med öfre ändan föröfver, då däremot gångarna i den yttre bordläggningen, äfvenledes sträckande sig från kölen upp till relingen, luta med öfre ändarna åt motsatt håll. Nåten emellan bordläggningsgångarna i de båda bordläggningarna komma därigenom att korsa hvarandra i nästan rät vinkel. Af järn byggda båtar äro ofta "nåtlösa", i det att deras bordläggningsplåtar äro hopsvetsade och formade under hydrauliskt tryck. J. G. B.* Båtdäfvert, sjöv., en af de vanligen parvis förekommande, från ett fartygs sida eller akter utgående armar af järn eller trä, hvilka begagnas till båtars upphissning och nedfirning. Upphissningen och firningen ske medelst s. k. båtginor (l. båttaljor), hvilka gå från däfvertarnas yttre ändar; de nedre blocken huggas i ringbultar, sittande i kölen eller i stäfvarna af båten. Båtdäfvertarna hållas stadiga genom gajarna, som utgöras af tåg, ståltross eller kätting. För-gajen går från främsta däfverten framåt, akter-gajen från den aktre bakåt, och mellan-gajen förenar dem båda. Är båten tung, finnes dessutom ofta toppgaj, som från den yttersta ändan af hvarje däfvert går upp till lämplig plats på masten. På många fartyg, synnerligast ångbåtar, kunna däfvertarna insvängas eller "upptoppas", så att båten kommer att hänga inombords och således mindre utsättas för brottsjöar. På örlogsfartyg bibehåller man i regel minst en båt (den s. k. lifbåten) ständigt utsvängd för att i händelse af behof ögonblickligen kunna sättas i sjön. På handelsångare däremot håller man i allmänhet samtliga båtar nästan alltid insvängda och nedsatta i sina "skrån". Då emellertid utsvängningen af däfvertar med en under dem hängande båt varit ett ganska tidsödande, besvärligt och i sjögång vanskligt arbete, har man länge känt behofvet af förbättrade anordningar härvidlag. Ett välförtjänt erkännande har därför egnats en af den svenske ingenjören A. Welin nyligen framställd konstruktion af lifbåtsdäfvertar, hvilka med lätthet och på mindre än en minut kunna utsvängas af två man (en vid hvardera däfverten) äfven med en större. fullt bemannad båt under dem. Denna uppfinning är tillämpad på många nya handelsångare såväl i Sverige som i England, Tyskland och Österrike. För hissning och firning (in- och utsättande) af större ångslupar å örlogsfartyg finnas åtskilliga, säreget konstruerade båtdäfvertar. Jfr Brok och Båtfirningsapparat. R. N. (H. W-l.) Båtfirningsapparat (Båtfällningsapparat), sjöv., en inrättning, som har till ändamål an fort och säkert fira en vid fartygets sida hängande båt i sjön. Då sådan nedfirning ofta kommer i fråga, t. ex. när någon af besättningen fallit öfver bord, och således är ett af de mest maktpåliggande värf en sjöman har att utföra, har denna inrättning blifvit föremål för många praktiska mäns företagsamhet och uppfinningsförmåga. Bland, de många apparater, som hittills blifvit använda, har den, som blifvit uppfunnen af löjtnant C. H. Ramsten, under lång tid med fördel varit använd å svenska örlogsfartyg. Numera förekomma åtskilliga andra apparater, bland hvilka Robinsons, Mills och Willeys äro de brukligaste. Beskrifningar öfver dessa finnes bl. a. i V. Linders "Lärobok i sjömanskap". J. H-g.* Båtfällningsapparat, sjöv. Se Båtfirningsapparat. Båtgast, sjöv., en af roddarna eller besättningen