i en båt. Denna benämning begagnas mest på örlogsfartyg, där hvarje båt har sina bestämda båtgastar. Den eller de, som under rodden äro placerade på främsta toften, kallas plikthuggare, de som hafva sin plats på aktersta toften aktersta män; den som styr kallas båtstyrare. R. N.* Båtgina, sjöv. Se Båtdäfvert. Båtkista, sjöv., en träkista, uti hvilken alla för en båt afsedda fyrverkspersedlar m. m. ständigt förvaras. Båtklamp, skpsb. Se Båtskrå. Båtlänga, sjöv., vanligtvis två, med en kaus i bukten försedda, sammanhängande stroppar, hvilka begagnas vid in- och utsättning af båt, då detta sker med tillhjälp af en enda däfvert eller hissbom. R. N.*

Båtsmans-uniformer.</img>

Båtnäbbar, Båtnäbbsläktet,    zool.     
Se Hägrar.

Båtshake, sjöv., en omkr. 2 m. lång, trind trästake,
i ena ändan försedd med järnhake och spets i ett
stycke. Den användes i båtar för att "hugga fast"
eller "bära af". Såsom brandredskap användas båtshakar
af betydligt större dimensioner.

Båtsignal.   Se Signal.

Båtskrå, skpsb., träklotsar eller järnställningar,
i hvilka skeppsbåtar hvila, då de äro
insvängda eller insatta på fartygets däck eller
båtbrygga. Båtskrån kallas stundom äfven båtklampar,
i hvilket fall man med båtskrå förstår det tåg,
hvarmed båtklamparna fastsurras vid däcket.
H. W-1.

Båtskärsnäs, ångsåg i Neder-Kalix socken af
Norrbottens län, tillhör aktiebolaget Båtskärsnäs,
hvars aktiekapital uppgår till 1,376,000 kr. 1904
arbetade sågen med sex ramar. Produktionen
utgjorde s. å. 74,834 kbm. sågade varor och 126,960
hl. träkol. Arbetarna voro 620.               K. K.-Å.

Båt-släpare, sjöv., ett från ett fartygs
akter nedhängande tjockt tåg, i hvilket
båtar fastgöras eller "förtöjas".
R. N.*

Båtsman.   Se Båtsmanshåll.

Båtsmanshåll. Den för Sverige egendomliga
inrättningen, indelningsverket, som af Karl XI
infördes, hade till ändamål att förse både hären
och flottan med krigsfolk. Det fanns ej heller
någon väsentlig skillnad mellan båtsmanshållet och
det öfriga rust- och rotehållet. Båtsmanshållet i
Blekinge och Södra Möre härad al Kalmar län, de s. k.
indelningskompanierna, var af rusthålls natur;
det öfriga båtsmanshållet var roteradt i likhet med
knektehållet, hvaraf det utgjorde en del. (Se vidare
Indelningsverket.)

Utskrifning af folk till här och flotta leder i
Sverige sitt ursprung från urminnes tider. Redan
i början af 1600-talet underhölls det utskrifna
sjöfolket, båtsmännen, i vissa orter mot det
att kronans räntor efterskänktes, och kustorter
samt städer åtogo sig småningom att hålla
ständigt båtsmanshåll, mot villkor att slippa
utskrifning. Först genom Karl XI:s förordningar
(1685-90) rörande båtsmännens samt rust- och
rotehållarnas inbördes skyldigheter och rättigheter -
hvilka förordningar jämte däri vidtagna ändringar,
finnas i sammandrag upptagna i de för de särskilda
länen utfärdade kontrakt- l. roteböckerna - blef
båtsmanshållet en ordnad institution. 1697 utgjorde
båtsmansstyrkan inom de till Sverige nu hörande