Bäcken (ty. becken, mlat. bacca, bacinus, bachinus), ett stort, rundt fat af metall.

Fig. 1. Höger höftben, os coxæ, från
utsidan. 

I. Labium externum, Crista iliaca
(ilii). 2. Linea intermedia, Crista iliaca. 3. Labium
internum, Crista iliaca. 4. Spina iliaca anterior
superior. 5. Linea glutæa inferior. 6. Spina
iliaca (ilii) anterior inferior. 7. Corpus
ossis ilium. 8. Facies lunata. 9. Fossa
acetabuli. 10. Corpus ossis pubis. 11. Incisura
acetabuli. 12. Crista obturatoria. 13. Pecten ossis
pubis. 14. Tuberculum pubicum. 15. Ramus superior
ossis pubis. 16. Ramus inferior ossis pubis. 17. Ramus
inferior ossis ischii. 18. Ramus superior ossis
ischii. 19. Tuber ischiadicum (ischii). 20. Tuberculum
obturator. post. 21. Tuberculum
obturator. ant. 22. Corpus ossis ischii. 23. Incisura
ischiadica minor. 24. Spina ischiadica
ischii).   25.  Acetabulum.    26.   Incisura
ischiadica major.
27.   Linea   glutæa  anterior.     28.    Spina
iliaca   posterior
inferior.    29.   Spina  iliaca posterior superior.
30.   Linea glutæa posterior.    31. Ala ossis ilium.</img>

1. Anat. Bäcken (lat. pelvis), den oregelbundet
formade bengördel, som hos människan uppbär bålen
och afslutar densamma nedåt samt utgör fäste för
de nedre extremiteterna. Bäckenet är uppbyggdt
af tvenne symmetriska ben, de båda höftbenen (os
coxæ)t hvilka framtill sammanhänga med hvarandra
genom den s. k. blygdbensfogen (symphysis pubis) och
baktill leda mot det opariga korsbenet (os sacrum),
på hvars spets det lilla svansbenet (os coccyx)
sitter rörligt fäst. På korsbenets öfre yta hvilar
ryggraden. Hvartdera höftbenet är uppkommet genom
sammansmältning af trenne skilda ben: upptill det
stora, platta, skofvelformade tarmbenet (os ilium),
hvilket afslutas med en rundad kant, höftbenskammen
(crista ilii), som kan kännas omedelbart under huden
och som slutar framtill med en aftrubhad spets,
främre öfre höftbenstaggen (spina ilii anterior
superior); nedtill baktill det oregelbundna sirtbenet
(os ischii), på hvilket märkas sittbensknölen
(tuber ischii) och sittbenstaggen (spina ischii);
samt framtill det vinkelböjda blygdbenet (os
pubis). Sammansmältningsstället för de tre benen
ligger i en på insidan belägen, utåt. framåt och
nedåt vettande, stor, rund grop (acetabulum), som
utgör ledhåla för
höftleden, i det att mot densamma lårbenshufvudet
ledar. 

Fig. 2.    Manligt bäcken.</img>

På bäckenets insida förefinnes en rundt om
gående skarp afsats, den s. k. bågböjda linjen, 
markerande gränsen för en öfre, mer skålformad del
af bäckenet, det stora bäckenet, och en undre, mer
ringformig del, det lilla bäckenet. Under det att det
stora bäckenet hufvudsakligen är utfylldt af tarmar,
upptages lilla bäckenet af urinblåsan och urinledarnas
nedre del, könsorgan och tarmar. De stora luckorna,
som finnas i bengördeln, äro utfyllda af ligament och
muskler. För öfrigt gå där fram blodkärl och nerver.

Fig. 3.    Kvinnligt bäcken.
(De   streckade   linjerna utmärka  Conjugata vera 
samt Distantia spinarum o. Distantia cristarum. Jfr 
Bäckenmått.)

Enär fostret vid förlossningen (se d. o.) passerar
genom lilla bäckenet, spelar detta en mycket stor
roll i förlossningens mekanism. Det bildar för 
fostrets passage en bågböjd kanal, med kortaste väggen
framtill och den längsta baktill. Den bågböjda
linjen omsluter den s. k. bäckeningången eller
öfre bäckenöppningen. I denna finnes baktill
en framskjutande tvärgående ås, korsknölen
(promontorium), utgörande föreningsstället mellan
sista ländkotan och korsbenet. Bäckenutgången, eller
nedre bäckenöppningen, begränsas af den af de båda
blygdbenen bildade blygdbågen, de båda sittknölarna
samt svansbenet. I upprätt ställning lutar
bäckeningångens plan omkr. 60° mot horisontalplanet.

Kvinnans bäcken företer flera skiljaktigheter från
mannens (se fig. 2 o. 3). Det är i sin helhet lägre,
bredare och rymligare än mannens. Höftbenen stupa
mindre brant och vetta mer uppåt, samtidigt med att
höftbenskammarna skjuta mer ut (kvinnans bredare
höfter). Blygdbågen är betydligt vidare. Såväl