F. Ton Ostini, "B." (1904), och Meier-Graefe, "Der fall B." (1905, oppositionellt hållen). G-g N. Böckling (ty. bückling), saltad och rökt sill eller strömming. Jfr Beukelsz och Strömming. Böckman, Frans, dansk köpman, f. 1669, d. 1741, bosatt i Flensborg, utmärkte sig under svenskdanska kriget 1712-13 för ovanligt mod och fosterlandskärlek, bl. a. som spion. När Magnus Stenbock af staden Flensborg fordrade en stor brandskatt, utverkade B. efter många svårigheter en hjälptrupp af 200 man från Rendsborg och mötte under marschen därifrån en öfverlägsen svensk styrka. Hans trupp studsade, men ryktet om dess framryckning ledde likväl till, att den svenska styrkan nattetid öfvergaf Flensborg utan brandskatt. Efter kapitulationen i Tönning betygade de svenske officerarna B. sin beundran för hans ådagalagda mod. Böckman, Martin, svensk fortifikationsofficer i engelsk tjänst, deltog under M. G. De la Gardie, Kagg, Douglas och Helmfeldt i Karl X Gustafs krig mot Polen, Ryssland och Danmark samt tjänade sig därunder upp från korporals till kaptens grad. Efter fredsslutet 1660 beslöt B. begifva sig i utländsk krigstjänst, reste i aug. s. å. till England och fick där anställning vid ett kavalleriregemente. 1661 åtföljde han som "fyrverkare och ingenjör" den engelska flottan på dess expedition till Barbareskstaterna och fick på återvägen i uppdrag att för engelska regeringens räkning söka afteckna fästningsverken vid Cádiz, Céuta och Tetuan, hvilket värf han enligt egen uppgift med lifsfara fullgjorde. Följande år sändes han som "öfveringenjör och kapten för ett kompani till fot" med en expedition till Tanger, som då nyligen kommit i engelsk besittning som Karl II:s portugisiska hemgift. B. företog där kartografiska arbeten och ledde åtskilliga viktiga befästningsanläggningar; enär hans regemente under tiden indragits, erhöll han i maj 1663 afsked ur engelsk tjänst och beslöt då att söka sin lycka i Spanien. Där blef han djupt invecklad i en intrig, som åsyftade att spela Tanger öfver i de kringboende barbareskstammarnas våld, men ångrade sedan sin medverkan och reste i nov. s. å. till London för att där vinna belöning genom att röja hela planen. Belöningen uteblef, och i stället blef han - enligt egen uppgift till följd af en falsk angifvelse från den holländske residenten - insatt i Towern. Hotad med deportation till Jamaica, ansatte han våren 1664 svenska regeringen med suppliker om dess mellankomst till hans förmån. Några år senare, 1667, befinnes B. från Stade i Sveriges bremiska besittningar ha tillskrifvit engelska regeringen med begäran att få återvända och pröfva sin yrkesskicklighet på Thamesmynningens försvar mot holländarna. Anbudet mottogs, och 1670 hade B. avancerat till "third engineer of England". Han utmärkte sig året därpå genom att tillfångataga den djärfve äfventyraren öfverste Blood, då denne försökte råna de engelska kronregalierna, som voro i förvar i Towern hos B:s svärfar, Talbot Edwards. B. omtalas sedermera som deltagare i flera sjöexpeditioner, bl. a. 1683 ånyo till Tanger, då det gällde att rasera de nyanlagda befästningsverken, hvilka hotade att komma traktens sjöröfvare till godo. En hel rad för engelska orter uppgjorda befästningsplaner af B:s hand finnes ännu i British museum. B. utnämndes 1685 till "chief engineer of England", adlades s. å. och blef 1688 öfverfyrverkare vid engelska flottan. Under Vilhelm III:s sjökrig mot Frankrike och Spanien användes af honom konstruerade bombfartyg. B. afled i London 24 juni 1702. Jfr hans biografi i "Dictionary of national biography", suppl., där han oriktigt kallas Beckman, samt hans suppliker i riksarkivet, samlingen "Biographica". V. S-g. Böda, socken i Kalmar län, Åkerbo härad. 12,440 har. 1,631 inv. (1904). B. utgör ett konsistoriellt pastorat i Kalmar stift, Ölands norra kontrakt. - Böda hamn, på östra kusten, är öfverfartsort till Gottland. - Böda kronopark, upptagande största delen af socknen, har en areal af 5,902,49 har (1900, senaste officiella uppgift), däraf inegor 161,73 har, skogsmark 5,027,44 har och impedimenter 713,32 har. Det är den enda kronoparken inom Ölands revir. Bödeli. Se Interlaken. Bödiker, Tonio, tysk ämbetsman, f. 1843 i Haselünne, Hannover, inträdde 1864 i Hannovers statstjänst samt innehade sedermera en mängd sysslor inom preussiska landtstaten, innan han 1881 anställdes såsom föredragande råd i Preussens inrikesministerium. När riksdagen 27 juni 1884 antagit olycksfallsförsäkringslagen, uppdrogs åt B. ledningen af den nya organisation, som föranleddes däraf och som öppnades redan 15 juli s. å. under namn af "reichsversicherungs-amt". Genom B:s energi vann detta verk en snabb och god utveckling, och många utmärkelser kommo honom till del. I juli 1897 tog han i följd af oenighet med statssekreteraren v. Bötticher afsked ur statens tjänst och inträdde som generaldirektor i firman Siemens & Halske, hvars "tillsyningsråd" han sedan 1893 tillhörde. B. har skrifvit flera arbeten.i kamerala samt försäkrings- och myntfrågor, bl. a. Die unfallgesetzgebung der europäischen staaten (1884) och Die arbeiterversicherung in den europäischen staaten (1895). J. F. N. Bödtcher, Ludvig Adolf, dansk lyriker, f. 22 april 1793 i Köpenhamn, blef student 1812 och tillbragte tiden 1824-35 i främmande länder, mest i Rom, där han förtroligt umgicks med Thorvaldsen; det var B:s förtjänst, att Danmark kom i besittning af dennes efterlämnade konstverk. Den senare delen af sitt lif tillbragte B. i Köpenhamn, där han dog l okt. 1874. Han utgaf blott ett enda band skaldestycken, under titeln Digte, ældre og nyere (1856; 2:a uppl. 1877), hvartill 1875 kom ett supplementband, Sidste digte. 1902 utgafs ett urval, Digte, af Vilh. Andersen med biografisk inledning. En mild glädje öfver lifvet samt ett öppet öga för skönheten i naturen och konsten uppenbara sig i alla dessa sånger, hvilka dessutom utmärka sig genom en ovanlig finhet i den yttre formen. I många bland dem besjungas minnen från Italien. Se A. Schumacher, "L. B." (1875), och G. Brandes, "Danske digtere" (1877). Bödvar Bjarke (Bodvar Bjarke), en af Rolf Krakes kämpar. Se Bodvar Bjarke. Böe (Bo), Frants Diderik, norsk målare, f. 1820 i Bergen, fick sin utbildning i Köpenhamn och Paris, uppehöll sig därefter länge på Lofoten och dog i Bergen 1891. Han målade stilleben och blommor samt scener ur skogsdjurens och den arktiska fågelvärldens lif. Representerad i norska nationalgalleriet, i svenska statens samlingar (Död räf,