kulturella sträfvanden i västra Norge, utgaf 1888 novellsamlingen Fra Bergenskanten och vardt följande år konservator vid Vestlandske kunstindustrimuseum, hvars upprättande (1886) är att tillskrifva hans initiativ och varma intresse samt grosshandlaren C. Sundts storartade donationer; sedan 1897 är han museets direktör. 1895 stiftade han "Husflidsforeningen for Bergens by og stift". I museets årsberättelser, som utgifvits sedan 1892, har B. meddelat ett antal bidrag till konstindustriens historia; han har därjämte utgifvit historiska 50-årsberättelser för Bergens kunstforening (1888), för Bergens haandverkerforening (1895) och Bergens arbeiderforening (1900) och i åtskilliga monografier behandlat detaljer från det forna bergensiska skråväsendet. ^{O. A. Ö.} Bögildgaard [bö'gilgår], en för straffade eller vanartiga pojkar afsedd uppfostringsanstalt vid Kjellerup, mellan Viborg och Silkeborg i Danmark. Den inrättades 1830 efter Fellenbergs mönster, står sedan 1852 under regeringens tillsyn och får ett betydligt tillskott från staten, men underhålles för öfrigt genom ersättning från de kommuner, som pojkarna (omkr. 60) tillhöra. Pojkarna undervisas, till konfirmationen, i landtbruk eller något handtverk. Mer än 900 män, större delen från Köpenhamn, ha uppfostrats där, och endast en mindre del har urspårat. ^{E. Ebg.} Böhlau, Helene, tysk författarinna, f. 1859 i Weimar, erhöll en vårdad uppfostran, som afslöts med vidsträckta utrikes resor, särskildt i orienten. I Konstantinopel ingick hon äktenskap med Omar-al-Kasjid bej, men flyttade senare till München, där paret ännu är bosatt. Bland hennes många noveller och romaner må nämnas Ratsmädelgeschichten (1888; 9:e uppl. 1904), Der rangierbahnhof (1895; 6:e uppl. 1903), Die recht der mutter (1897; 4:e uppl. 1903; "Modersrätt", 1899), Das halbtier (1899; 4:e uppl. 1902) och Die kristallkugel (1903; 3:e uppl. 1904). Böhl von Faber, Cecilia, spansk författarinna. Se Caballero. Böhm, Jakob. Se Böhme. Böhm, Theobald, tysk träblåsinstrumentmakare, f. 1794 i München, var länge flöjtist i hofkapellet därstädes och dog 1881. Han åstadkom (omkr. 1830) en revolution i flöjttillverkningen, i det han utgick från den tanken att icke applikaturens bekvämlighet, utan de akustiska principerna för den bästa resonans böra vara bestämmande för måttförhållandena. Han gjorde flöjten betydligt större och koniskt tillspetsad, gjorde de dittills helt små tonhålen så stora, att fingerspetsen icke fullt täckte dem, och bragte till fulländning klaffmekanismen, i det han anbragte klaffarna på långa axlar. Böhm. 1. Johann Daniel B., ungersk bildhuggare och medaljgravör, f. 1794, studerade i Italien, där han förvärfvade sig Thorvaldsens vänskap, samt blef sedermera direktör för kejserliga gravörakademien i Wien. Död 1865. Hans betydelse som konstnär ligger icke endast i hans många utmärkta medaljer och kaméer, utan äfven i det inflytande han utöfvade på det yngre konstnärssläktet. 2. Sir Joseph Edgar B., den föregåendes son, engelsk bildhuggare, f. 1834 i Wien, egnade sig med framgång åt medaljgravyren, gjorde studieresor till Italien, England och Paris samt bosatte sig 1862 i London, där han vann stort anseende som bildhuggare. Död där 1890. Bland B:s verk äro ryttarstatyer af Prinsen af Wales (i Bombay) och Lord Napier (i Calcutta), statyer af John Bunyan (i Bedford), Thomas Carlyle (sittande), Prins Albert (liggande; i S:t George's chapel, Windsor), General Gordon (liggande; i S:t Pauls-kyrkan), Generalfältmarskalk Burgoyne (på Waterloo place, London), John Russell (i parlamentshuset), Charles Darwin, Drottning Viktoria, monument öfver kejsar Fredrik III (i Windsor) och flera porträttbyster. (^{G--g N.}) Böhm, Joseph, österrikisk violinist, f. 1795 i Budapest, konserterade redan vid 8 års ålder med sin fader, åtnjöt därefter handledning af fransmannen Rode och uppträdde 1815 med stor framgång i Wien. Han var 1819--48 professor i violinspel vid konservatoriet därstädes och 1821--68 därjämte förste violinist i hofkapellet. Död 1876 i Wien. Genom konsertresor utbredde B. sitt rykte som exekutör. Han var framstående äfven såsom lärare; bland hans elever må det vara nog att nämna Ernst, Joachim, Miska Hauser och Rappoldi. B. komponerade ej mycket. Böhm, Rudolf, tysk farmakolog, f. 1844 i Nördlingen, idkade först hufvudsakligen fysiologiska och patologisk-anatomiska studier, men har senare inom den farmakologiska vetenskapen nått en af de främsta platserna i Tyskland. Efter flera års lärarverksamhet i Dorpat (sedan 1872) och Marburg (sedan 1881) blef B. 1884 professor i farmakologi i Leipzig, hvarest han undervisar både medicine studerande och blifvande apotekare, såsom lärare synnerligen framstående, såsom forskare outtröttligt flitig och framgångsrik. Bland hans många vetenskapliga arbeten må nämnas studier öfver hjärtgifter, undersökningar öfver giftet hos åtskilliga giftiga svampar, öfver kolhydratens betydelse för ämnesomsättningen, öfver det amerikanska pilgiftet kurare, särskildt dettas komplicerade kemi, öfver flera bandmaskmedels kemi och verkningar m. m. B. har utgifvit Lehrbuch der allgemeinen und speciellen arzneiverordnungslehre (1884; 3:e uppl. 1903), behandlande läran om formerna för läkemedlens användning och om receptkonst, vidare i förening med ett par andra forskare en handbok om förgiftningar m. m. Sedan 1882 är han medutgifvare af "Archiv für experimentelle pathologie und pharmakologie". ^{C. G. S.} Böhm-Bawerk, Eugen von. Se Böhm von Bawerk. <img r></img> Böhme (Böhm), Jakob, tysk teosof, f. 1575 i Altseidenberg, nära Görlitz, blef 1594 skomakarmästare i sistnämnda stad. Han läste grundligt bibeln och tyckes äfven hafva studerat åtskilliga lärda arbeten, företrädesvis af Paracelsus och V. Weigel. Religiösa grubblerier framkallade hos honom åtskilliga inre syner, hvilka han tillskref Guds omedelbara inverkan, och förmådde honom slutligen att uppträda som författare. 1612 utgaf han sin första skrift, Aurora oder die morgenröthe im aufgang, som bl. a. innehåller hans uppenbarelser. Prästerskapet i Görlitz fördömde denna bok, hvilket ännu