"börsafgift" å alla till och ifrån staden införda och utförda varor, påbörjades 1768 arbetet på den nuvarande börsbyggnaden, som uppfördes vid Stortorget enligt ritning af E. Palmstedt och efter betydliga kostnader fullbordades 1776. Äfven i Göteborg uppfördes 1849 en vacker och rymlig börsbyggnad. Under börsväsendets blomstringsperiod -- redan det sista årtiondet utmärkes af en, delvis medveten, reaktion mot dess utveckling -- har å flera större börsplatser börsen delats i olika afdelningar för olika affärsgrupper, hvar och en med sin egen lokal (spannmåls-, bomulls-, kaffebörs o. s. v. samt fondbörser för värdepapper). Frånsedt det allmänna uppsvinget i handel och industri under den nyssnämnda perioden, bör orsaken till denna börsens stora utveckling sökas i synnerhet i omsättningslifvets tendens att åstadkomma allt större likformighet (fungibilitet) inom alla varor och värden, som äro föremål för utbyte i stort omfång. Till följd af denna tendens har framför allt den offentliga krediten (se Kredit) uppnått en förut okänd fulländning. Staternas lånebehof, i äldre tider tillfredsställdt medelst tillfälliga lån från enskilda, tarfvade efter hand en fast lånemarknad, och sedan från början af 1800-talet fonderade statslån i form af räntebärande förskrifningar till innehafvaren i större utsträckning sökt och funnit denna marknad å börserna, där de infördes af framstående finansmän, såsom Rothschild (se d. o.) i London, följdes statens exempel af kommuner, andra samfund och korporationer. Småningom anlitades således börsen regelbundet för placerande af fastighetsegares gemensamma förskrifningar (hypoteksobligationer), aktier, lotter, andelar i och förskrifningar af större enskilda företag af allmän betydelse (järnvägar, banker), och slutligen blef börsen till följd af sin tekniska fulländning medelpunkten såväl för kapitalomloppet i lätt transportabla värdepapper öfver hufvud (börseffekter) som för den yrkesmässiga spekulationen. Äfven i Norden funnos framstående representanter för kapitalets mobiliserande (börsmän), t. ex. i Sverige A. O. Wallenberg, i Danmark K. F. Tietgen (se d. o.). Spekulationen har likväl ej hittills å Nordens börser uppträdt i fasta former och ännu mindre där urartat till börsspel, hvarmed vanligen menas aftal, som blott till formen äro handelsaftal, men till sin verkliga innebörd äfventyrsaftal, då de nämligen afse, att vinstens fördelning parterna emellan göres beroende uteslutande af börsprisets (kursens) växlingar, utan verklig omsättning (s. k. differensaftal). Som börsspelet, hvilket med fog ådragit börserna allmänt klander på grund af den demoralisation och de ekonomiska olyckor det medför, hufvudsakligen förekommer under formen af handel på framtida leverans, har motståndet mot börsen och mot dess missbruk riktats förnämligast mot terminshandeln, d. v. s. den organiserade handeln på tid med såväl varor som värdepapper, en affärsform, som väl förekom redan på 1600-talet i Holland inom enstaka varugrupper, men som först mot slutet af 1800-talet vann allmän utbredning både i Europa och i Nord-Amerika. Å större börsplatser ha nämligen, just i ändamål att skapa så vidt möjligt full fungibilitet hos ständigt efterfrågade hufvudartiklar eller värdepapper, fastställts bestämda regler såväl med afseende å föremålets kvalitet och kvantitet (t. ex. 500 balar medelgodt Santoskaffe såsom enhet i den hamburgska kaffehandeln) som i fråga om tidpunkten för aftalets fullgörande (medio, ultimo den eller den månaden). På grund af aftalens likformighet vinnes då för köpare som för säljare ganska stor säkerhet för att när som helst kunna finna personer, som med dem vilja ingå motsvarande aftal, och genom särskilda inrättningar (likvidationskassor), hvilka ombesörja affärernas afveckling och afräkning samt ibland ingå som garanter för aftalens fullgörande, har å vissa börser arbetet ytterligare underlättats för dem, som vilja inlåta sig i affärer på tid, utan att behöfva hålla stora lager eller personligen uppsöka säljare eller köpare. Ytterligare lättnader för den yrkesmässiga spekulationen beredas medelst å utlandets börser, synnerligast i effekthandeln, brukliga tilläggsaftal, som öppna för parterna tillfälle att antingen mot vederlag (premie) få träda tillbaka från aftalet eller ock få uppskjuta (prolongera) affärens fullgörande, därest det sedermera befinnes ofördelaktigt att iakttaga den bestämda terminen. Då köparen nämligen finner, att han missräknat sig på prisläget vid uppfyllelsetiden, kan han genom att vända sig till en kapitalist föranleda denne att öfvertaga det köpta mot att i en framtida termin tillhandahålla det åt köparen, som för denna förmån vanligtvis får betala kapitalisten en särskild godtgörelse (report, contango). Å andra sidan kan en säljare, som i terminen hoppats kunna med fördel inköpa det af honom på förhand sålda partiet, men finner kursen vid denna tid vara för sig oförmånlig, föranleda en kapitalist, hvilken innehar papper af den aftalade arten, att försträcka honom dessa papper intill nästa termin, då kursen måhända ställer sig gynnsammare; härför betalas likaledes i regel en godtgörelse (deport, backwardation, se d. o.). En stor mängd disponibelt kapital ställes på sådana vägar till spekulationens förfogande; därigenom fördelas risken på många händer, och alltför häftiga prisväxlingar undvikas. Oberoende af alla lättnader för den yrkesmässiga spekulationen och af alla missbruk, som därmed ofta stå i samband, har likväl terminshandeln sin själfständiga ekonomiska betydelse. Å ena sidan är den ett medel att på förhand tillförsäkra säljare och köpare (i främsta rummet af varor, hvilkas tillkomst är beroende af årstiden) en ständig marknad, å andra sidan får den, som måste köpa eller sälja på framtida leverans, i terminshandeln tillfälle att försäkra sin risk, enär han genom att ingå ett terminsaftal förskaffar sig visshet om priset, hvartill varan kan anskaffas eller afyttras, och ändå har möjligheter att före leveranstiden afveckla affären, om sådant befinnes fördelaktigt. Terminsbörser uppstå därför ock företrädesvis på platser, där liflig varuhandel i hithörande artiklar sedan gammalt förekommit, sålunda t. ex. i Havre och Hamburg för kaffe, i Liverpool och New York för bomull, i Budapest, New York och Chicago för hvete, i Paris och Magdeburg för socker. Å Nordens börser är ännu ej terminshandel införd; af hänsyn till därmed följande faror för handelsmoralen har hvarje försök i den riktningen mött motstånd i köpmannakretsar. Börsen är merendels nu, liksom i sin ursprungliga form, en offentlig inrättning med fritt tillträde för hvarje välfrejdad person, under förvaltning och