ledning af platsens borgare genom därtill utsedda ombud. Sådan själfförvaltning är äfven för Nordens börser gällande i hufvudsak. I Stockholm t. ex. utöfvas den genom börskommitterade, utsedda af en kommunal myndighet, handels- och sjöfartsnämnden; denna nämnd tillkommer det äfven att antaga mäklare. I vissa större städer har man däremot förbehållit tillträdet till börsen för en begränsad krets (sålunda å fondbörsen i Berlin, där sedan 1858 inträdeskort erfordras); i engelska och amerikanska handelsstäder förklaras t. o. m. fondbörsen för en sluten krets, till hvilken endast ett visst antal handlande och mäklare mot höga årsafgifter ega tillträde (å Londons fondbörs måste hvarje ny medlem ställa tre äldre såsom borgesmän för 500 pd st. hvardera). I några stater har å andra sidan regeringen förbehållit sig ett visst öfverinseende med börsen, sålunda i Frankrike, där det bl. a. sedan gammalt tillkommer staten att utnämna mäklare, och i Tyskland. Tyska rikslagstiftningen har under den nyaste tiden starkt ingripit i börsernas själfförvaltning; den har anordnat administrativ kontroll (börskommissarier) och statspröfning af börsreglementen, dessutom inskränkningar med afseende å arten af de affärer, som å börsen få bedrifvas, på samma gång som den sökt draga nytta af börsomsättningen för statens finansiella behof (börsskatt, se d. o.). Den tyska börslagstiftningen (särskildt börslagen af 1896), som i väsentliga delar vunnit efterföljd i Österrike (1903), afser förnämligast bekämpandet af terminshandeln i landtbruksprodukter samt vissa industriella värden. Den är visserligen ej utan förebilder, emedan äldre lagstiftningsförsök mot spekulationsaftal förekommit i Frankrike, i flera af den nordamerikanska unionens stater och annorstädes. Men ett så starkt ingrepp i börsomsättningens frihet har ej ens tillnärmelsevis försökts förut; lagens verkningar för det tyska näringslifvet hafva ock varit genomgripande, fastän till en del helt andra än som åsyftats. Särskildt måste dess försök att göra spekulationsaftals rättsliga giltighet beroende af parternas införande i ett därför afsedt börsregister anses hafva misslyckats, mest till följd af handelsståndets ovilja mot att begagna sig däraf. Delvis af nyss nämnd orsak har affärslifligheten å tyska börser märkbart minskats. I Norden bör börslifvets tillbakagång tillskrifvas andra orsaker (bankernas öfvervikt i affärslifvet, telefonens utbredning). Under de senaste 20 åren har t. ex. å Stockholms börs besökandet aftagit mer och mer; upprepade ändringar i fondbörsens organisation hafva ännu icke förmått väcka intresset för dess återupplifvande. Litt.: Melsheimer och Laurence, "The law and customs of the London stock exchange" (1879), E. Struck, "Die effektenbörse" (1881), R. Ehrenberg, "Die fondspekulation und die gesetzgebung" (1883), G. Wermert, "Börse, börsengesetz und börsengeschäfte" (1904), W. Scharling, "Handels- og toldpolitik" (s. å.), samt artiklarna Börsenwesen och Börsenrecht i "Handwörterbuch der staatswissenschaften" (2:a uppl. 1899). I. Hkr. Börs-adel l. Penning-aristokrati, stundom förekommande benämningar på köpmannafamiljer, hvilka genom sin rikedom kommit att intaga en framskjuten och ansedd social ställning. Börsafgiften, en för uppförandet af en börsbyggnad i Stockholm af 1756 års riksdag medgifven afgift å alla varor, som infördes till staden eller utfördes därifrån. Denna afgift upptogs ända till 1837. Börsauktion (Fondbörsauktion). Se Auktion. Börseffekt. Se Börs. Börsförening. Se Börs. Börsman. Se Börs. Börsregister. Se Börs. Börsskatt, finansv., skatt på börsaffärer. Till börsskatter i egentlig bemärkelse höra alltså endast sådana skatter, som uteslutande träffa börsaffärer. Ett exempel på en sådan skatt är den tyska riksstämpelskatten å köp och andra onerösa förvärf af varor, som af slutas enligt de å en börs gällande handelsbruk ("usancer") och gälla varor, för hvilka å berörda börs noteras terminspriser (jfr Börs). Skatten, som utgör 4/10 pro mille af den köpta varumängdens värde, utgår i form af stämpel å slutsedeln; utfärdande af slutsedlar rörande sådana affärer är obligatoriskt (slutsedeltvång). - Jämte de egentliga börsskatterna, som uteslutande träffa börsaffärer, betecknas såsom börsskatter ock skatter, hvilka äro lagda på vissa affärstransaktioner, oafsedt om de äro börsaffärer eller icke, men hvilka dock hufvudsakligen blifva börsskatter, enär ifrågavarande transaktioner merendels afslutas i form af börsaffärer. Hit hör den tyska riksstämpelskatten å köp och andra onerösa förvärf af aktier, obligationer m. m., hvilken är bestämd till 2/10 pro mille af det köptas värde och utgöres äfven, då aktier eller obligationer emitteras eller aktier i ett aktiebolag öfvertagas af dess grundare. Skatten utgår i form af stämpel å slutsedel, och slutsedeltvång är stadgadt. Till denna kategori af börsskatter plägar ock, ehuru oegentligt, räknas den tyska riksstämpelskatten å aktier och obligationer, som erlägges för en gång för hvarje papper och därför har karaktären af en emissionsskatt. Denna, skatt utgår i form af stämpel å dessa värdepapper och utgör af dessas nominella värde 1 proc. för inländska aktier, 1½ proc. för utländska aktier, 4 pro mille af inländska obligationer och 6 pro mille af utländska obligationer; för vissa inländska obligationer är skatten blott 1, resp. 2 pro mille. - Börsskattens syfte är i främsta rummet att träffa de ofta mycket stora och lätt förvärfvade vinster, som göras genom börsaffärer, och som äro svåra att i tillbörlig grad åtkomma medelst andra skatteformer. För närvarande råder dock i Tyska riket en tendens att använda börsskatterna äfven såsom ett medel att hämma missriktningarna inom börsväsendet; det kan dock med fog sättas i fråga, icke blott om det är rättvist att för detta ändamål använda en beskattning, hvilken träffar såväl de lojala som de illojala börsaffärerna, utan ock huruvida det åsyftade målet i någon nämnvärd mån kan vinnas genom ifrågavarande medel. - Börsskatter förekomma utom i Tyska riket äfven i Frankrike, Österrike och Italien. D. D. Börsspel. Se Börs. Börstidningen, organ för handel, industri och sjöfart samt bank- och försäkringsväsende, utgafs i Stockholm 1889-1900 af filos. doktor P. V. Kôersner, första året som veckotidning, men fr. o. m. 1890 med två nummer i veckan. Prenumerationspriset var 7,50 kr. pr år.