utveckling. Genom sin saftighet skulle kaktéerna vara synnerligen begärliga för djur och utsatta för att af dem förtäras, om de icke till skydd däremot vore beklädda med borst och taggar. Dessa äro ofta mycket starka, hvarför flera arter äro tjänliga till häckar och stängsel. Mot större djur äro taggarna ej alltid tillräckligt skydd. Det händer t. o. m. stundom, i vattenfattiga trakter, att vissa arter utgöra ett slags "öknens källor", där sådana djur släcka sin törst, sedan de med foten afskrapat taggarna. -- Anmärkas må för öfrigt, att vidt skilda växter stundom visa den största yttre likhet med kaktéer; så t. ex. släktet Stapelia samt vissa arter af Euphorbia. Dessa förekomma i den gamla världen i samma slags trakter som kaktéerna i den nya. Arter af denna familj äro nyttiga i flera hänseenden. Många, i synnerhet arter af släktena Cereus och Opuntia, hafva ätliga frukter. På arter af Opuntia och Nopalea lefver kosjenill-insekten, af hvilken fås det värdefulla kosjenillfärgämnet. En mängd kaktéer odlas som prydnadsväxter för sina praktfulla blommor, sina underliga former samt för den lätthet, hvarmed de trifvas och kunna föröka sig (jfr Cereus, Echinopsis, Epiphyllum, Mammillaria, Opuntia). Kaktéerna innehålla i allmänhet indifferenta ämnen; ett undantag gör Echinocactus (Anhalonium, Ariocarpus) Lewini, som innehåller ett ytterst verksamt, strykninartadt gift. Ldt. (G. L--m.) Vissa amerikanska kaktéer af släktet Anhalonium innehålla gifter med synnerligen egendomliga verkningar. Uppmärksamheten har väckts på dem genom det bruk, som åtskilliga indianstammar i Mexico och närgränsande delar af Förenta staterna göra af dessa kaktéer som berusningsmedel vid religiösa fester. Vanligen torkade skifvor af sådana kaktéer, i Mexico kallade pellote (läs: peyote -- äfven peyotl, ett gammalt aztekiskt ord, som lär betyda "ört" och "rot"), i Indianterritoriet mezkal, förtäras och försätta infödingarna i ett så egendomligt själstillstånd, att de betrakta och omtala medlet som ett slags gudomlighet. Ur en art, Anhalonium Williamsi, har framställts alkaloiden pellotin, som i dos af 4--8 cg. med fördel brukats som sömnmedel. Af vida större intresse är alkaloiden mezkalin, som jämte flera andra alkaloider framställts ur Anhalonium Lewini. Mezkalinets verkan hos människan ligger hufvudsakligen på det psykiska området och erinrar i vissa afseenden om verkan af hasjisj (se d. o.). Mezkalinruset är dock af mer stillsam karaktär än hasjisjruset och utmärker sig särskildt genom att fantasibilderna prunka i de grannaste färger. En person, som förtärt ett mezkalinhaltigt preparat och därefter lägger sig i ett mörkt rum med slutna ögon, ser i brokig, blixtsnabb växling under flera timmar en följd af grant färgade mönster, mosaiker, arkitekturer, landskap med djupröda träd, glänsande gemak, blixtrande ädelstenar, tåg af människor, marscherande soldater m. m. Medvetandet och förståndsförmögenheterna äro fullt bibehållna; stämningen är glädtig med stor skrattlust. Hörseln är nedsatt; alla ljud höras som från fjärran. Tidssinnet är i hög grad rubbadt; några minuter tyckas långa som 1/2 timme. Utkommen i dagsljuset, uppskattar den förgiftade alla afstånd såsom mycket längre, än de i verkligheten äro. Samtidigt med dessa på en alldeles egendomlig hjärnretning beroende symtom förekomma äfven hufvudvärk, svindel, kväljningar samt vidgning af pupillerna. Förgiftningsbilden är en af de egendomligaste, som något gift framkallar. C. G. S Cacteæ, bot., detsamma som Cactaceæ (se d. o.). Cactus, bot. Se Cactaceæ. Cactusfikon, bot. Se Opuntia. Cacus, rom. myt., enligt Vergilius m. fl. ett i en grotta vid Aventinus lefvande, eldsprutande vidunder (enligt Livius en herde och röfvare), som från Herkules röfvade en del af den boskap denne tagit från Geryones, men som af Herkules därpå dödades. Man har ofta antagit fornitaliskt ursprung för denna saga och t. o. m. sammanställt den med den vediska berättelsen om Indras kamp med Vrtra om [**] himla-korna och däri sett spår af en indoeuropeisk myt; det kan dock vara blott en öfverflyttning på romersk mark af den grekiska sagan om Herakles, för att förklara vissa romerska lokaliteter och helgedomar. H. Sgn. Cadalso, José de, spansk författare, f. 1741 i Cádiz, d. 1782 som öfverste under Gibraltars belägring, skref, delvis under pseud. Josef Vazquez (l. Bazquez), eleganta dikter med Villegas och Quevedo som förebilder äfvensom satirer på prosa efter franskt klassiskt mönster. C. stod i intim förbindelse med sin samtids mera betydande spanska författare, Moratin, Iriarte, Jovellanos, Meléndez Valdés. På hans första lyriska samling, Ocios de mi juventud, följde prosasatiren Los eruditos á la violeta (1772), ett skarpt angrepp på tidens litterära ytlighet. Noches lugubres är en patetisk skildring af hans lifs drama. Efter hans död utkom 1793 Cartas marruecas, en efterbildning af Montesquieus "Lettres persanes", där han målar sin tids seder och bruk. Hans samlade arbeten finnas i Rivadeneiras "La biblioteca de autores españoles", med biografi af Navarrete. Ad. H--n. Cadamosto l. Ca Da Mosto, Alvise, italiensk upptäcktsfarande, f. 1432 i Venezia, företog 1455, på uppmaning af den portugisiske infanten Henrik (Navigator), en upptäcktsresa längs Afrikas västra kust och kom ända till floden Gambias mynning. 1456 for han åter ut och upptäckte Kap-Verde-öarna. Efter don Henriks död (1460) återvände han till sitt fädernesland, där han dog 1477. Sin första upptäcktsresa skildrade han ypperligt i El libro de la prima navigazione per oceano a le terre de' Nigri della bassa Aethiopia (1507). G. Stg. Cadaval, sidogren af huset Bragança, härstammande från Alvarez, yngre broder till hertig Ferdinand II af Bragança. Ätten upphöjdes af Johan IV i hertigligt stånd. -- Mest känd af dess medlemmar är Nunho Caëtano Alvarez Pereira de Mello, hertig af C., f. 1798, 1826 insatt som medlem i det af Johan VI upprättade regentskapsrådet och pärskammarens president, men efter statshvälfningen 1828 usurpatorn dom Miguels premiärminister och förnämste medhjälpare. Efter de konstitutionelles seger 1833 nödgades han lämna Portugal och fly till Frankrike, där han dog i Paris 1838. Cadaver (lat.). Se Kadaver. Cadbury [kä'db*ri], George, engelsk filantrop, f. 1839 i Edgbaston, chokoladfabrikant. Se Arbetarbostäder, sp. 1310. Cade [kad]. Se Kadiolja. Ord, som saknas under C, torde sökas under K.