Cade [kei'd], John (vanligen kallad Jack C.), en irländare af okänd börd, hvilken 1450 uppträdde som ledare för de upproriske bönderna från Kent vid deras anfall på London. Osäkert är, om C. från början varit rörelsens ledare, eller om den ursprunglige ledaren, hvilken kallade sig Mortimer och föregaf släktskap med hertigen af York, stupat vid en sammandrabbning med Henrik VI:s trupper. C. inryckte (2 juli) i Londons city, slog sitt svärd mot den bekanta "Londonstenen" under utropet: "Nu är Mortimer herre öfver denna stad", samt utöfvade under några dagar ett fullkomligt skräckvälde. Inom kort måste han emellertid fly, men blef då upphunnen och dödad (12 juli). Resningen framkallades närmast af ämbetsmännens förtryck i Kent; dess möjliga samband med hertigens af York planer är outredt. V. S--g. Cadéac [-a'k], badort i franska depart. Hautes-Pyrénées (Gascogne), vid Neste d'Aure. Omkr. 450 inv. Kalla svafvel-natronkällor, ej mycket besökta. Ln. Cadeau [kadå], fr., gåfva, skänk. Cadell [k*de'l], Francis, engelsk upptäcktsresande, f. 1822 i Skottland, deltog i kinesiska kriget 1840--41 och fick redan vid tjugutvå års ålder kommando öfver ett af ostindiska kompaniets fartyg. Mellan sina resor studerade han skeppsbyggeri och maskinkonstruktion. Vid ett besök i Australien 1848 undersökte han möjligheten af flodfart å Murray-floden. Under ett nytt besök 1850 företog han, åtföljd af fyra guldgräfvare, en lång expedition, som ledde till upprättandet af regelbunden trafik å de största australiska floderna. Dessa företag, hvilka mäktigt bidrogo till sydöstra Australiens utveckling, ruinerade honom själf, och han fick börja ny bana som nybyggare i trakten af Darling. Motgångar föranledde honom att göra handelsresor, och under en sådan blef han i trakten af Amboina mördad af sin besättning 1879. G. Stg. Cadenabbia, mycket besökt klimatisk kurort i italienska prov. Como, med förtjusande läge vid Como-sjön. Omkr. 1,200 inv. I närheten Villa Carlotta (f. d. Sommariva), med flera ryktbara konstverk, bl. a. Thorvaldsens "Alexandertåget". Cadence [kadã's], fr., mus. Se Kadens. Caderas, Gian Frederico, schweizisk skald, f. 1830 i Modena, Italien, d. 1891, skref på engadin-dialekt lustspel (Patüfla, 1866), noveller och dikter (Fluors alpinas, 1883, Sorirs e larmas, 1887), genom hvilka han blef Graubündens populäraste författare. Cadereyta Jimenes [chim-], stad i mexikanska staten Nuevo Leon, vid Rio San Juan och järnvägen Monterey--Tampico. 17,000 inv. (1895). Cadet [kadä], fr., yngre (broder); mots. aîné (se d. o.). Jfr Kadett. Cadet de Vaux [kadä d* vå], Antoine Alexis, fransk kemist och farmaceut, f. 1743, uppsatte 1777 "Journal de Paris", förbättrade betydligt vinodlingen och vintillverkningen samt visade sig i alla sina företag som en verklig människovän. Död 1828 i armod. Bland hans skrifter må nämnas Observations sur les fosses d'aisance (1778), Avis sur les moyens de diminuer l'insalubrité des habitations après les inondations (1784) och Mémoire sur la gélatine des os (1803). Cadillac [kadija'k], stad i franska dep. Gironde (Guienne), vid högra stranden af Garonne. 2,099 inv. (1901). Förträffligt vin odlas i trakten. Cadix. Se Cadiz. Cádiz (fr. Cadix). 1. Spansk provins, upptagande sydliga spetsen af Andalusien. Areal, inräknadt Céuta, 7,342 kvkm. 452,659 inv. (1900), 61 på 1 kvkm. Landet är fruktbart, men odladt endast till en tiondedel. De förnämsta näringsgrenarna äro åkerbruk, vinodling och sjöfart. Industrien är obetydlig och kommunikationerna usla. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins. 69,382 inv. (1900), kallade gaditanos. C. ligger på nordligaste klipp-platån af en från ön Leon i Cádizbukten utskjutande, 10 km. lång, mycket smal landtunga och försvaras af en vall med bastioner samt de detascherade verken Cortadura San Fernando på landtungan i s. och San Sebastian v. om staden; till fastlandet leder den befästa bron Puente Suazo. Förbindelsen mellan inre och yttre redden behärskas af 3 fort: Santa Catalina, Matagorda och Puntales. Samtliga befästningar äro emellertid föråldrade. På ön Leon ligger San Fernando med sjöarsenalen La Carraca. Bland offentliga byggnader märkas den gamla och den nya katedralen, den förra från 1597, den senare byggd 1722 --1838. C. har inga brunnar, utan dricksvattnet måste ditföras från Puerto de Santa Maria på fastlandet. På grund af den sjunkande handelsomsättningen och omöjligheten för industrien att utveckla sig på det mycket begränsade området har folkmängden varit ganska stillastående och var 1900 t. o. m. något mindre än 1857. Industrien representeras hufvudsakligen af en tobaksfabrik, två skeppsvarf samt några snickeriverkstäder och handskfabriker. På landtungan s. om staden vinnes hafssalt. Fisket är en betydande näring; afkastningen 1901 steg till ett värde af 2 mill. pesetas. Ehuru C. hör till Spaniens viktigaste sjöhamnar, är dess handel numera blott ett svagt återsken af forna tiders, då staden ensam förmedlade varuutbytet med spanska Amerika. Emedan viken småningom igengrundats, kan endast norra delen af densamma, redden, användas af större fartyg, medan den egentliga hamnen på stadens östra sida, med ett djup af 1 m., är tillgänglig endast för smärre fartyg, hvilka dagligen ankomma för att förse staden med fisk och andra lifsmedel. 1900 ankommo från utlandet 840 fartyg om 672,986 ton och afgingo 1,045 fartyg om 934,766 ton. Införselns värde uppgick till 17,₂, utförselns till 28,₈ mill. pesetas. Införseln består mest af trävaror, maskiner, stenkol, socker och kaffe; utförseln af vin (1900: 20,₅ mill. l., däraf 4,₃ mill. sherryviner), vinsten, olivolja, hafssalt och silfvermalm. En underhafskabel går från C. öfver Kanarieöarna till S:t Louis vid Senegal. Af undervisningsanstalter eger C. en till Sevillas universitet hörande medicinsk fakultet, en navigationsskola, en konst- och en handelsskola samt ett prästseminarium. C. har 3 offentliga bibliotek, 4 teatrar och en tjurfäktningsarena. Det är säte för guvernör, biskop och många konsuler (äfven svensk). -- C., det grekiska Gadeira, feniciernas Gadir ("fästning"), grundlades omkr. 1100 f. Kr. af fenicierna och kom sedan först i Kartagos och därefter i Roms ego (206 f. Kr.). Vid romerska rikets fall bemäktigade sig västgoterna staden, och från dem eröfrades den 711 af araberna; 1262 blefvo spanjorerna herrar öfver densamma. På Ord, som saknas under C, torde sökas under K.