att framställa stort anlagda karaktärer, ställda i yttre och inre strider af genomgripande och ödesdiger betydelse. Hans framställning är spännande, om också väl bred, tekniken i berättelsen ofta ganska enkel, men verkningsfull. Äfven etnografiskt äro hans skildringar från ön Man af intresse. R--n B. Cainito, bot. Se Chrysophyllum. Cainotherium, paleont. Se Cænotherium. Caique [-i'k], fr., sjöv., ett slags båt. Se Kaik. Ça ira [sa-], fr., "det skall gå", fransk revolutionsvisa (uppkallad ef ter den som omkväde städse återvändande begynnelsestrofen). Början lyder: "Ah! ça ira, ça ira, ça ira; Les aristocrats à la lanterne"! (Ja, det skall gå, det skall gå, det skall gå! Till lyktstolpen med aristokraterna!) "Ça ira" förbjöds 1797 af direktorium. Texten härrörde från gatsångaren Ladré, melodien från trumslagaren Bécourt. Caird [ke'*d], sir James, f. 1816 i Skottland, verkade såsom författare och ledamot af underhuset för höjande af Storbritanniens jordbruk och var omkring midten af 1800-talet en af det brittiska jordbrukets mest representative män. Bland hans skrifter äro mest kända: High farming as the best substitute for protection, utkom 1848, kort efter de engelska spannmålstullarnas upphäfvande, samt English agriculture (utkom i svensk öfv. 1855). Efter hans i parlamentet väckta motion grundlades Englands officiella jordbruksstatistik. Död 1892. H. J. Dft. Cairn [ke'*n], eng., stenröse (se d. o.). Cairnes [ke'*ns], John Elliot, brittisk nationalekonom, f. 1823 på Irland, d. 1875 i London. Han hade i sin ungdom anställning i sin faders bryggeriaffär, men egnade sig sedan åt studier vid Dublins universitet och hängaf sig efter aflagda examina åt sin älsklingsvetenskap nationalekonomien. 1856 kallades han af sin gynnare ärkebiskop Whately till en af denne stiftad nationalekonomisk professur i Dublin, hvars innehafvare ombytes hvart femte år, och 1857 utgaf han sina föreläsningar, under titeln The character and logical method of political economy (2:a uppl. 1875). År 1862 utkom The slave power, en utmärkt undersökning af slafveriet som samhällsform och ekonomisk organisation, däri han uppvisar dess olämplighet äfven ur rent ekonomisk synpunkt; boken blef därigenom på samma gång ett försvar för de amerikanska nordstaterna i det pågående inbördeskriget. 1859 hade C. utnämnts till professor i Galway, och 1866 mottog han nationalekonomiska professuren i London; men till följd af en allt svårare giktsjukdom, som småningom paralyserade alla hans kroppsliga förmögenheter, måste han 1872 draga sig tillbaka som professor emeritus. Genom en stor vänkrets, hvars medelpunkt han utgjorde, utöfvade han under sina sista år ett ansenligt, ehuru indirekt politiskt inflytande, särskildt i irländska frågor. Dessa år använde han äfven till att ytterligare bearbeta sina förut offentliggjorda arbeten och utgaf de mindre bland dem i två band 1873 (Political essays och Essays in political economy theoretical and applied). Slutligen 1874 utkom hans kanske ryktbaraste arbete, Some leading principles of political economy newly expounded, en undersökning af vissa grundläggande frågor beträffande värdeläran, förhållandet mellan kapital och arbete, samt den internationella handeln. C. kan på visst sätt anses som det sista stora namnet inom den äldre liberala engelska skolan. I metodiskt afseende gör han obetingadt gällande nationalekonomiens deduktiva och teoretiska karaktär, dess egenskap att vara läran om det som är, ej om det som bör vara. I teoretiskt afseende utöfvar han (särskildt i sin sista bok) en skarp kritik mot sin lärofader. Stuart Mill och fördjupar ansenligt den äldre åskådningen, särskildt beträffande lönefondsteorien (se Arbetslön), medan han står i bestämd motsats till nyare anti-liberala företeelser, t. ex. fackföreningarna och protektionismen. Alla hans skrifter utmärkas af synnerligen stor klarhet och skärpa, som dock ej alltid förenas med förmåga att fatta den djupare innebörden i motståndares åsikter. Jfr Price, "Short history of political economy in England" (1891). E. Hkr. Cairngorm [ke'*n-gå'm], "blå berg", berggrupp i Grampian-bergen i Skottland. Den högsta toppen är Ben Muich dhui, 1,309 m. Bland bergen ligga flera små sjöar, bl. a. Loch Avon. Cairns [ke'*ns], Hugh Mc Calmont, earl C., engelsk statsman, f. 1819 på Irland, studerade vid Dublins universitet, där han 1838 graduerades, och blef 1844 advokat i London. Han invaldes 1852 i underhuset som konservativt ombud för Belfast, utmärkte sig snart som talare genom sin juridiska klarhet och skärpa och blef 1858 solicitor general. Efter denna tid hade han såsom advokat en oerhörd praktik. Han tog 1866 lifligt del i striden mot Gladstones förslag till valreform och var en kort tid attorney general i den nya konservativa ministären, men utträdde ur det politiska lifvet, då han utnämndes till lord justice of appeal. Redan 1867 upphöjdes han till peer (baron C. of Garmoyle) för att kunna förstärka sitt parti i öfverhuset, och då ministären i febr. 1868 ombildades, blef han lordkansler (till dec. s. å.). Som peer hade han tagit viktig del i förhandlingarna om valreformen och sökt ändra den i mindre liberal riktning; likaledes var han 1869 oppositionens ledare i striden mot den irländska kyrkobillen. Slutligen var C. på nytt (1874--80) lordkansler och genomförde i denna ställning den af hans liberale företrädare lord Selborne påbörjade reformen af rättegångsväsendet. Han upphöjdes 1878 till viscount Garmoyle och earl C., men efter de konservatives nederlag och sin afgång från lordkanslersämbetet spelade han en jämförelsevis obetydlig roll i det offentliga lifvet, ehuru han ofta kritiserade den liberala regeringen, speciellt i den då brännande Transvaalfrågan. Han afled 1885, efter att hela sitt lif ha haft att kämpa emot en svag hälsa. Han ansågs vara sin tids dugligaste jurist. (T. H--r.) Cairo 1. [kei'råu] Stad i nordamerikanska staten Illinois, i sydligaste hörnet, vid Ohios förening med Mississippi. 12,566 inv. (1900). Staden är ofta utsatt för öfversvämningar och blef 1858 nästan alldeles förstörd, men har sedan åter uppbyggts och blifvit skyddad genom dammar. C. är af vikt såsom bomullsstapelplats. -- 2. [kai'råu] Stad i Egypten. Se Kairo. Cairoli [kajråli], Benedetto, italiensk statsman, f. 28 jan. 1825 i Pavia, d. 8 aug. 1889 i Neapel, deltog som ung student lifligt i 1848 års händelser som en af ledarna för de lombardiske studenterna vid deras demonstration mot det österrikiska herraväldet i norra Italien och kämpade Ord, som saknas under C, torde sökas under K.