1787, tillegnade sig såsom guldarbetare ej obetydliga kunskaper i mineralogi samt begaf sig 1815 till Egypten, där han genom åtskilliga mineralogiska upptäckter förvärfvade sig Muhammed Alis ynnest. Utsänd af denne, bereste C. Nubien och påträffade därunder bl. a. de fornegyptiska smaragdgrufvorna vid Zabarah. Resultaten af resan nedlades i ett supplement till den af franska staten utgifna beskrifningen öfver Egypten, under titeln Voyage à l'oasis de Thèbes (1821). Under en ny forskningsfärd deltog han i Ibrahim pasjas krigståg till Sennar. 1822 återkom han till Frankrike, och 1827 blef han konservator vid museum i Nantes. Död 1869. Bland hans arkeologiska verk må vidare nämnas Recherches sur les arts et les métiers, les usages de la vie civile et domestique des anciens peuples de l'Egypte, de la Nubie et de l'Éthiopie (1831--37). Sina resor beskref C. i arbeten, som blifvit utgifna af andra. (G. Stg.) Caillié [kaie], René, fransk resande, f. 1799, d. 1839, berömd för den resa mars 1827--sept. 1828, hvarunder han uppnådde Timbuktu och eröfrade det af geografiska sällskapet i Paris utsatta pris för den upptäcktsfarare, som kunde framtränga till detta mål. Han utförde den äfventyrliga resan ensam och med ytterst knappa hjälpmedel, förklädd till en ung egyptier, som bortförts af fransmännen och som ville återvända till sitt hemland. Se "Journal d'un voyage à Tombouctou et à Senné dans l'Afrique centrale" (utg. af Jomard, Paris 1830). Caiman l. Kaiman, zool. Se Krokodildjuren. Cain [kaä'], H. L. Se Lekain. Cain [kaä'], Auguste Nicolas, fransk bildhuggare, en af djurplastikens mästare, f. 1822 i Paris, d. därstädes 1894, arbetade först hos en snickare, kom därigenom att försöka sig i träsnideri och blef lärjunge hos Rude. Han debuterade på salongen 1846, då han utställde typer och grupper af djur i små dimensioner, bl. a. Ärlor försvarande sitt bo mot en jordråtta. Sedan gick han öfver till roffåglarna, Örn, som försvarar sitt byte (1852, på offentlig beställning), Örn, som jagar bort en gam (1857), Falk jagande kaniner, både i grupp och relief, samt Tuppfäktning (flera gånger); hvarefter han vände sig till de större rofdjuren, hvilka han återgaf i olika situationer med mycken trohet, liksom med en liffullhet och rörlighet och en storhet i uppfattningen, som ställer honom i jämbredd med Barye, djurskulpturens förnyare i modern anda. Af hans större djurgrupper märkas Tigerfamilj (1867), gjuten i brons 1876 och uppställd i Tuileries-trädgården, Tiger och krokodil (1869), Lejon och lejoninna i strid om ett vildsvin (1875, ett exemplar i brons finns i Köpenhamn, uppställdt vid västra bulevarden), Strid mellan tigrar (1878), Rhinoceros anfallen af tigrar (1884, Tuileries-trädgården), Ett koppel franska hundar (s. å., Champs Élysées, i marmor), Lejon och krokodil (1888), Örn och gam i kamp om en död björn (1890, gjuten i brons 1891) m. fl. C. R. N. (G--g N.) Cainberg, Erik, finsk skulptör, f. 1771 på Kainu gård (däraf hans namn) i Neder-Vetil socken, Österbotten. Han ådrog sig under vistelse i Stockholm J. T. Sergels uppmärksamhet och erhöll, beskyddad af mästaren, på 1790-talet undervisning vid målar- och bildhuggarakademien, där han fick pris 1796 och 1797. 1802 vann han understöd till utrikes resa, efter att i relief hafva behandlat ämnet Gustaf III beskyddande konster och vetenskaper, och vistades till 1809 i Rom. Efter hemkomsten utförde han 1811 en större relief, Sveriges skyddsängel, som öfverlemnar Svea åt en hjältes beskydd, som fördelaktigt bedömdes af Sergel. C. utsågs 1812 till medlem af konstakademien i Stockholm. På Sergels ateljé arbetade han ett par år, men förföll, alltmer i ett oordentligt lefverne. Då man i Åbo behöfde en skulptör för att pryda väggarna i det nya universitetshusets solennitetssal, rekommenderade Sergel därtill C., som 1813 anlände till Åbo och i nämnda sal utförde sex reliefbilder ur Finlands historia. Det otympliga arbetet vittnar om, att C. icke var uppgiften vuxen. Till den första gruppen, Väinämöinen spelande på kantele, har han hämtat motiv, dräkt m. m. ur "Kalevala" och folklifvet. Bättre framstår B. i ett antal porträttmedaljonger (af Wetterstedt, Schulzenheim, Sheldon, Broocman m. fl.). Han dog i Åbo 1816. Jfr Hj. Öhman, "Erik Cainberg", och T. Carpelan, "Till Erik Cainbergs biografi" (i Finsk tidskrift, 1905). Upk.* Caine [kei'n], Thomas Henry Hall, engelsk romanförfattare, f. 14 maj 1853 i Runcorn, Cheshire, inom en familj från ön Man, utbildades till arkitekt, men blef i stället tidningsman och tillhörde sex år redaktionen af "Liverpool Mercury". På uppmaning af Dante Rossetti slog han sig ned i London, där han bodde tillsammans med den berömde målaren-skalden till dennes död, 1882; åt Rossettis minne egnade han s. å. Recollections. Samtidigt utgaf han Sonnets of three centuries (1882) och Cobwebs of criticism (1883). Sedermera har C. gjort mycken

lycka såsom romanförfattare med The shadow
of a crime (1885; "Skuggan af ett brott", 1898),
Son of Hagar (1887; "Hagars son", 1898), The
deemster (s. å.; "Ett lifs historia", öfv. 1894 från
originalets 14:e uppl.), The bondman (1890; "Röde
Jason", 1899), The scapegoat (1891;
"Syndabocken", 1892), behandlande judarnas förtryckta
ställning i Marokko, Capt'n Davy's honeymoon
(1892; "Kapten Davys smekmånad", 1901), The
prophet (1892), The Manxman (1894; äfven
dramatiserad, i likhet med "The deemster"; "Manxmannen", 
1898), The christian (1897; "En kristen",
s. å., 3:e uppl. 1899), The eternal city (1901; "Den
eviga staden", två öfvers. s. å.), The prodigal son
(1904; "Den förlorade sonen", s. å.; 2:a uppl. 1905)
och ännu flera arbeten. Vidare må nämnas en
lefnadsteckning öfver Coleridge (1883) och en
beskrifning af Man, The little manx nation (1891).
Såsom ombud för "Authors' society" besökte han 1898
Canada och åvägabragte uppgörelse med dess
styrelse om litterära eganderättsförhållanden mellan
England och Canada. På kallelse af den rysk-judiska
kommittén har C. i Polen och gränstrakterna af
Ryssland undersökt judarnas ställning. C. älskar