Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caldani ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Jackson segrade vid presidentvalet. C. hade
dittills i det hela anslutit sig till den politik, som
genom rask utveckling af Förenta staternas
ekonomiska resurser ("internal improvement") sökte
stärka föreningsbandet; under de häftiga
partistrider, som utmärkte Jacksons båda presidentskap, kom
han att framstå som den främste målsmannen för
sydstaternas särintressen, först i tullpolitiken, sedan
i den med åren allt uppslukande slaffrågan, och
tryggandet af söderns maktställning inom unionen blef nu
det ideal, för hvilket han till sin lefnads slut med
öfverlägsen skicklighet förde en hopplös strid. Dess
första skede betecknas af "nullifikationsfrågan" (se
Nullifikation och Nord-Amerikas
förenta stater, historia), där C. formulerade
Syd-Carolinas konstitutionella teori om unionen som ett
fördrag mellan suveräna stater, hvilka kunde inom
sitt område sätta ur kraft de unionsstadganden de
ansågo författningsstridiga samt i sista hand utträda
ur unionen. Då striden var som hetast, nedlade C.
1832 vice-presidentsbefattningen, lät invälja sig i
senaten och försvarade där, särskildt mot Webster,
sin teori om staternas rättigheter. Clay’s
kompromiss-tariff af år 1833 afvärjde den brytning, som redan
syntes öfverhängande, och betecknade i det hela en
seger för de frihandelsåsikter C. å sydstaternas vägnar
förfäktade, medan den skickelsedigra konstitutionella
tvistefrågan förblef olöst. C:s utsikter att nå
presidentsvärdigheten hade under tiden förstörts genom
den personliga brytning, som inträdt mellan honom
och Jackson. Under de följande åren, då C. vid
sidan af Clay, Webster och Benton intog en ledande
plats i senaten, bekämpade han i samförstånd med
whigs Jacksons äfventyrliga bankpolitik och
fördärfliga partibelöningssystem, men stödde efter 1837
års finansiella kris van Burens demokratiska
regering i fråga om skilsmässa mellan regeringen och
bankerna samt upprättande af oberoende ränterier i
staterna. C. insåg med sin skarpblick tidigare än
någon af sina samtida den fara striden om slafveriet
innebar för unionens bestånd och tröttnade aldrig
med sina Kassandraspådomar om kommande ofärd,
i händelse att söderns kraf ej i allt tillfredsställdes.
För honom var slafveriets bibehållande oundgängligt ej
blott för de södra staternas ekonomiska välfärd, utan
äfven för hela deras nationella lif, och han gick i ett
berömdt tal (6 sept. 1837) ända därhän att beteckna
Slafveriet som "ett positivt godt". För att trygga
jämvikten mellan sydstater och nordstater inom
senaten, påyrkade C. ifrigt annexionen af Texas och
genomförde den äfven under den korta tid han (mars
1844–mars 1845) var presidenten Tylers
statssekreterare. Däremot uppträdde han, ehuru ej med
tillräcklig kraft, ogillande mot presidenten Polks
hänsynslösa krigspolitik mot Mexico. I Oregonfrågan
hade han som statssekreterare energiskt förfäktat
Förenta staternas kraf, och vid frågans senare
behandling i senaten utvecklade han i ett af sina mest
glänsande tal den fjärran västerns
framtidsmöjligheter; när krig med England hotade, hörde emellertid
C. till dem, som verksammast bidrogo till 1846 års
kompromiss. C:s sista år upptogos helt af striden
om slafveriets ställning i de från Mexico förvärfvade
områdena. Han bekämpade med framgång i senaten
det s. k. "wilmotska förbehållet" (se Wilmot, D.)
och framlade 19 febr. 1847 i en rad
resolutionsförslag sin af sydstaterna gillade uppfattning att
kongressen saknade befogenhet att genom förbud
mot slafveri i territorierna beröfva någon stat dess
fulla rätt inom denna staternas gemensamma
egendom. Äfven denna gång kringgicks hufvudfrågan
genom ett kompromissförslag af Clay ("kompromissen
af 1850"); det bekämpades af C. i hans sista stora
tal i senaten 4 mars 1850, hvilket den redan
dödsmärkte mannen ej själf var i stånd att uppläsa. Där
framkastade han som ett sista förtvifladt försök att på
en gång rädda unionen och slafegarintressena det
besynnerliga förslaget om två presidenter efter
romerska republikens mönster med vetorätt mot
hvarandra, den ene från nordstaterna, den andre från
sydstaterna. Detta var i tunn förklädnad intet annat
än unionens upplösning och därmed indirekt ett
erkännande om olösligheten af det problem, i hvars
tjänst C. ställt sin enastående politiska
tänkarbegåfning. Han afled i Washington 31 s. m. "Södern,
stackars södern; Gud vet, hvad dess öde skall bli!",
var ett af hans sista ord på dödsbädden. – C:s
enskilda lif kännetecknades af puritansk enkelhet;
hans oegennytta och öfvertygelsetrohet erkändes
äfven af motståndarna. Det var själfva arten af hans
politiska ideal, som gjorde att han i Förenta
staternas politiska lif kom att utöfva ett så väsentligen
negativt och ödesdigert inflytande. Hans Works
utgåfvos af R. K. Cralle (6 bd, 1853–54). Jfr
H. von Holst, "John C. Calhoun" (1882, i
"American statesmen series"), Rhodes, "History of
the United States from . . . . 1850", 1:a delen
(1893) och Elliott, "Die staatslehre J. C. Calhouns"
(1902).
V. S–g.
Calhoun [k*l-ho’n), Simeon Howard,
nordamerikansk missionär, f. 15 aug. 1804 i Boston,
filos. och teol. doktor, utsändes 1836 såsom agent
för amerikanska bibelsällskapet till levanten. Från
1843 verkade han som missionär i American
boards tjänst och öfvertog 1844 ledningen af
missionsseminariet Abeih på Libanon. I denna
befattning nedlade han ett betydande arbete. De
fleste predikanter och lärare, som f. n. arbeta
i Boards syriska mission, ha genom honom fått
sin utbildning. Väl förtrogen med arabiska och
turkiska språken, var han d:r Goodells
medarbetare vid utarbetandet af den första turkiska
bibelöfversättningen. Utom i teologiska ämnen utgaf
han flera arbeten i astronomi och filosofi. Det
inflytande C. utöfvade i Syrien sträckte sig långt. Äfven
de tyske och engelske residenterna betraktade honom
såsom en auktoritet, till hvars råd de gärna lyssnade,
och de infödde, hvilken religion de än tillhörde,
vände sig med förtroende till honom som till en
pålitlig vän. Vid ett besök i sitt hemland afled han i
Buffalo 14 dec. 1875.
A. K.
Cali (San Jago di C.), stad i departementet
Cauca i sydamerikanska republiken Columbia, vid
floden Cauca. Omkr. 10,000 inv. Staden, som grundlades
1556, ligger 1,014 m. ö. h. Det är en smutsig,
förfallen stad, hvars handel mycket af tagit sedan
1870-talet, då det 1876–77 under pågående inbördeskrig
var regeringens viktigaste försvarspunkt.
Caliari, Paolo, italiensk målare. Se
Veronese.
Caliaturträ, bot. Se Pterocarpus.
Caliban (bildadt genom omkastning af
bokstäfverna i "canibal", kannibal), halfmänskligt vidunder
i Shaksperes skådespel "The tempest" (Stormen);
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
