då Jackson segrade vid presidentvalet. C. hade dittills i det hela anslutit sig till den politik, som genom rask utveckling af Förenta staternas ekonomiska resurser ("internal improvement") sökte stärka föreningsbandet; under de häftiga partistrider, som utmärkte Jacksons båda presidentskap, kom han att framstå som den främste målsmannen för sydstaternas särintressen, först i tullpolitiken, sedan i den med åren allt uppslukande slaffrågan, och tryggandet af söderns maktställning inom unionen blef nu det ideal, för hvilket han till sin lefnads slut med öfverlägsen skicklighet förde en hopplös strid. Dess första skede betecknas af "nullifikationsfrågan" (se Nullifikation och Nord-Amerikas förenta stater, historia), där C. formulerade Syd-Carolinas konstitutionella teori om unionen som ett fördrag mellan suveräna stater, hvilka kunde inom sitt område sätta ur kraft de unionsstadganden de ansågo författningsstridiga samt i sista hand utträda ur unionen. Då striden var som hetast, nedlade C. 1832 vice-presidentsbefattningen, lät invälja sig i senaten och försvarade där, särskildt mot Webster, sin teori om staternas rättigheter. Clay's kompromiss-tariff af år 1833 afvärjde den brytning, som redan syntes öfverhängande, och betecknade i det hela en seger för de frihandelsåsikter C. å sydstaternas vägnar förfäktade, medan den skickelsedigra konstitutionella tvistefrågan förblef olöst. C:s utsikter att nå presidentsvärdigheten hade under tiden förstörts genom den personliga brytning, som inträdt mellan honom och Jackson. Under de följande åren, då C. vid sidan af Clay, Webster och Benton intog en ledande plats i senaten, bekämpade han i samförstånd med whigs Jacksons äfventyrliga bankpolitik och fördärfliga partibelöningssystem, men stödde efter 1837 års finansiella kris van Burens demokratiska regering i fråga om skilsmässa mellan regeringen och bankerna samt upprättande af oberoende ränterier i staterna. C. insåg med sin skarpblick tidigare än någon af sina samtida den fara striden om slafveriet innebar för unionens bestånd och tröttnade aldrig med sina Kassandraspådomar om kommande ofärd, i händelse att söderns kraf ej i allt tillfredsställdes. För honom var slafveriets bibehållande oundgängligt ej blott för de södra staternas ekonomiska välfärd, utan äfven för hela deras nationella lif, och han gick i ett berömdt tal (6 sept. 1837) ända därhän att beteckna Slafveriet som "ett positivt godt". För att trygga jämvikten mellan sydstater och nordstater inom senaten, påyrkade C. ifrigt annexionen af Texas och genomförde den äfven under den korta tid han (mars 1844--mars 1845) var presidenten Tylers statssekreterare. Däremot uppträdde han, ehuru ej med tillräcklig kraft, ogillande mot presidenten Polks hänsynslösa krigspolitik mot Mexico. I Oregonfrågan hade han som statssekreterare energiskt förfäktat Förenta staternas kraf, och vid frågans senare behandling i senaten utvecklade han i ett af sina mest glänsande tal den fjärran västerns framtidsmöjligheter; när krig med England hotade, hörde emellertid C. till dem, som verksammast bidrogo till 1846 års kompromiss. C:s sista år upptogos helt af striden om slafveriets ställning i de från Mexico förvärfvade områdena. Han bekämpade med framgång i senaten det s. k. "wilmotska förbehållet" (se Wilmot, D.) och framlade 19 febr. 1847 i en rad resolutionsförslag sin af sydstaterna gillade uppfattning att kongressen saknade befogenhet att genom förbud mot slafveri i territorierna beröfva någon stat dess fulla rätt inom denna staternas gemensamma egendom. Äfven denna gång kringgicks hufvudfrågan genom ett kompromissförslag af Clay ("kompromissen af 1850"); det bekämpades af C. i hans sista stora tal i senaten 4 mars 1850, hvilket den redan dödsmärkte mannen ej själf var i stånd att uppläsa. Där framkastade han som ett sista förtvifladt försök att på en gång rädda unionen och slafegarintressena det besynnerliga förslaget om två presidenter efter romerska republikens mönster med vetorätt mot hvarandra, den ene från nordstaterna, den andre från sydstaterna. Detta var i tunn förklädnad intet annat än unionens upplösning och därmed indirekt ett erkännande om olösligheten af det problem, i hvars tjänst C. ställt sin enastående politiska tänkarbegåfning. Han afled i Washington 31 s. m. "Södern, stackars södern; Gud vet, hvad dess öde skall bli!", var ett af hans sista ord på dödsbädden. -- C:s enskilda lif kännetecknades af puritansk enkelhet; hans oegennytta och öfvertygelsetrohet erkändes äfven af motståndarna. Det var själfva arten af hans politiska ideal, som gjorde att han i Förenta staternas politiska lif kom att utöfva ett så väsentligen negativt och ödesdigert inflytande. Hans Works utgåfvos af R. K. Cralle (6 bd, 1853--54). Jfr H. von Holst, "John C. Calhoun" (1882, i "American statesmen series"), Rhodes, "History of the United States from . . . . 1850", 1:a delen (1893) och Elliott, "Die staatslehre J. C. Calhouns" (1902). V. S--g. Calhoun [k*l-ho'n), Simeon Howard, nordamerikansk missionär, f. 15 aug. 1804 i Boston, filos. och teol. doktor, utsändes 1836 såsom agent för amerikanska bibelsällskapet till levanten. Från 1843 verkade han som missionär i American boards tjänst och öfvertog 1844 ledningen af missionsseminariet Abeih på Libanon. I denna befattning nedlade han ett betydande arbete. De fleste predikanter och lärare, som f. n. arbeta i Boards syriska mission, ha genom honom fått sin utbildning. Väl förtrogen med arabiska och turkiska språken, var han d:r Goodells medarbetare vid utarbetandet af den första turkiska bibelöfversättningen. Utom i teologiska ämnen utgaf han flera arbeten i astronomi och filosofi. Det inflytande C. utöfvade i Syrien sträckte sig långt. Äfven de tyske och engelske residenterna betraktade honom såsom en auktoritet, till hvars råd de gärna lyssnade, och de infödde, hvilken religion de än tillhörde, vände sig med förtroende till honom som till en pålitlig vän. Vid ett besök i sitt hemland afled han i Buffalo 14 dec. 1875. A. K. Cali (San Jago di C.), stad i departementet Cauca i sydamerikanska republiken Columbia, vid floden Cauca. Omkr. 10,000 inv. Staden, som grundlades 1556, ligger 1,014 m. ö. h. Det är en smutsig, förfallen stad, hvars handel mycket af tagit sedan 1870-talet, då det 1876--77 under pågående inbördeskrig var regeringens viktigaste försvarspunkt. Caliari, Paolo, italiensk målare. Se Veronese. Caliaturträ, bot. Se Pterocarpus. Caliban (bildadt genom omkastning af bokstäfverna i "canibal", kannibal), halfmänskligt vidunder i Shaksperes skådespel "The tempest" (Stormen); Ord, som saknas under C, torde sökas under K.