Bonaparte, hvilken dock strax därefter vann slaget vid Arcole. I slutet af okt. 1805 blefvo fransmännen under Masséna slagna vid C. af österrikarna under ärkehertig Karl. C. O. N. Caldwell [kå'ld*el], Robert, engelsk missionär, f. 1814, d. 1891, blef efter universitetsstudier utsänd som missionär till presidentskapet Madras, valde 1841 Tinnevelli till sin verksamhetsort och blef 1877 biskop därstädes såsom koadjutor till biskopen i Madras. Till kristendomens ovanligt stora utbredning i denna trakt bidrog C. nitiskt. Han deltog i bibelns öfversättning till tamilspråket (1858 --69) och utarbetade bl. a. Comparative grammar of the dravidian, or south indian, family of languages (1856; ny uppl. 1875). Caledon [kä'lid*n]. 1. Biflod till Oranjefloden. -- 2. Division i Kapkolonien, vid sydvästra kusten. 4,589 kvkm. 12,192 inv. (1901). C. är ett bergigt land, som lämpar sig väl för boskapsskötsel. Dess hufvudstad heter också C., har heta källor samt mycket besökta ull- och hästmarknader. 1,279 inv. (1901). Caledonia. 1. Romarnas namn på Skottland. Se Kaledonien. -- 2. Ö i Stilla hafvet. Se Nya Kaledonien. Calefactor (lat.). Se Kalfaktor. Calembour l. Calembourg [kalãbo'r], fr., akustisk ordlek ("ljudvits"), som grundar sig på olika betydelser hos samma eller lika lydande ord, t. ex. det svar, som markis de Bièvre gaf Ludvig XVI, då denne uppmanade honom att göra en calembour om konungen själf: "Ah! sire, le roi n'est pas un sujet": "Ack! Ers majestät, konungen är icke ett lämpligt ämne (är icke en undersåte)". -- Ordets ursprung är ej med säkerhet kändt; den franske språkforskaren Darmesteter härleder det från calem, i bet. dålig, och bourde, lögn, undflykt; andra hänföra det till personer med namnen Calembourg, Kahlemberg m. fl. Det tyska uttrycket kalauer för en sorts vitsar är en närstående bildning. Jfr La Pointe och Le Gai, "Dictionnaire des calembours et des jeux de mots" (1884). Calembourg. Se Calembour. Calendæ l. Kalendæ (lat.), hos forntidens romare den första dagen i hvarje månad. Den benämndes stundom calendæ tristes, "den ledsamma första", emedan lån och räntor då skulle betalas. -- Ad calendas græcas, latinskt ordspråk, "till grekiska c.", d. v. s. aldrig; grekiskan saknar nämligen detta ord. Calendaria perpetua. Se Almanack, sp. 655. Calendarium (lat.), register, kalender; skuldregister. Se Kalender. Calendarium sanctorum (lat.). Se Martyrologium. Calendars of state papers [kä'lind*s *v stei't pei'p*s], eng. (eg. "register öfver statshandlingar"), från trycket utgifna volymer, som i sammandrag återgifva officiella, mestadels i engelska riksarkivet förvarade dokument alltifrån Henrik VIII:s tid. Calendula L., Ringblomma, bot., växtsläkte af fam. Compositæ. Dit hör C. officinalis L. (vild i Syd-Europa), den vanliga ringblomman, som allmänt odlas i trädgårdar och täppor. Bladen äro strödda, lansettlika eller aflånga, blommorna gula, i många schatteringar, vanligen fyllda. Lukten är oangenäm. Ringblommans rödfärgade kantblommor användas ofta, under namn af feminell, till förfalskning af saffran. G. L--m. Calentes aquæ, romarnas namn på Chaudes-Aigues (se d. o.). Calenz(u)oli, Giuseppe, italiensk lustspelsförfattare, f. 1815 i Florens, d. 1882 (?), författade mer än 30 mest smärre lustspel, som utmärkas af blick för det sceniska, fin iakttagelse, god karaktärsteckning och en kvickhet, som aldrig förirrar sig till det simpla. Här må nämnas Ricerca d'un marito (1852), Commedia e tragedia (1854), Il sottoscala (1863), Padre Zappata, Le confidenze innocenti (1879) samt hans för kvinnlig ungdom afsedda samling Dialoghi e commedie per fanciulle (1874). Cales, fordom namn på Calvi Risorta. Se Calvi 2. Calfa, egentl. Guy (Gonidon) de Lusignan, armenisk lärd, f. 1831 i Konstantinopel, enligt vanlig, ehuru icke alldeles obestridd, uppgift härstammande från den bekanta franska släkten Lusignan (se d. o.). C. studerade först i Venezia och sedan i Paris och har utvecklat en synnerligen flitig verksamhet som författare på olika områden. Bland hans arbeten märkas Calligraphie arménienne (1854, 3:e uppl. 1859), Dictionnaire arménien-français (1860, flera uppl.) och Dictionnaire français-turc (flera uppl.), alla utgifna i Paris, äfvensom öfversättningar från franska till modern armeniska af "Télémaque", "Paul et Virginie" m. m. K. V. Z. Calgary [kä'lg*ri], hufvudort i distriktet Alberta i Dominion of Canada, vid föreningen af Bow river och Elbow och vid kanadiska pacifikbanan. 4,865 inv. (1901). Calhoun [k*l-ho'n], John Caldwell, nordamerikansk statsman, f. 18 mars 1782 i Abbeville, Syd-Carolina, härstammade på både fäderne och möderne från Irland. C. erhöll en strängt kalvinsk uppfostran, blef 1807 advokat, invaldes s. å. i sin fädernestats legislatur och sändes 1811 till kongressen som medlem af representanternas hus. Där vann den rikt begåfvade unge mannen genast stort inflytande genom sin logiska skärpa och glänsande debatteringskonst; han ledde förhandlingarna i utskottet för utrikes ärenden och var den vältaligaste målsmannen för

det parti, som genomdref krigsförklaringen mot
England 1812. Efter fredsslutet 1815 medverkade han
till antagandet af 1816 års delvis protektionistiska
tariff. Under Monroes presidentskap (1817--25) var
C. krigsminister och fick därvid tillfälle att
ådagalägga sin administrativa skicklighet. Ordning och
reda infördes i arméförvaltningen, och stora
besparingar gjordes utan att försvarets effektivitet
därigenom förminskades. Vid 1824 års
presidentvalskampanj var C. trots sin ungdom en af
hufvudkandidaterna, men fick nöja sig med
vice-presidentsvärdigheten, till hvilken han med öfverväldigande majoritet
utsågs; han återvaldes till samma befattning 1828,

Ord, som saknas under C. torde sökas under K.