äfvenledes högt skattade arbeten märkas: Une page du droit international (om Syd-Amerika från modernt folkrättslig synpunkt, 1864), Annales historiques de la révolution de l'Amérique latine (5 bd, 1864 --75), Manuel de droit international public et privé (2:a uppl. 1882) och Dictionnaire manuel de diplomatie et de droit international public et privé (1885). C. inlade också stor förtjänst som utgifvare af "Recueil complet des traités, conventions, capitulations, armistices et autres actes diplomatiques de tous les états de l'Amérique latine, compris entre le golfe de Mexique et le Cap de Horn" (11 bd, 1862--69, med många bilagor; äfven på spanska). C. blef 1869 korresponderande ledamot af franska institutet. Han var en af stiftarna af "Institut de droit international". Calvus (lat.), "skallig", namn på ett af den megariska skolans bevis för ofullkomligheten af den sinnliga kunskapen och den sinnliga verkligheten. Se Acervus. Calx (lat.). 1. Anat. Se Häl. -- 2. Kem. Se Kalk. Calycanthus, bot., växtsläkte af fam. Calycanthaceæ, omfattar buskar med helbräddade, motsatta, mörkgröna blad och stora mörkbruna, fruktdoftande blommor. C. floridus L. från Nord-Amerika odlas hos oss som prydnadsväxt. (G. L--m.) Calycifloræ, bot., var jämte Thalamifloræ och Corollifloræ en af de underklasser, i hvilka De Candolle indelade dikotyledonerna. Denna indelning sammanhängde med den äldre uppfattningen att ståndarnas placering inom blomman eger stor betydelse med hänsyn till släktskapen. Thalamifloræ innefattade sålunda växter med ståndarna fästa på blombottnen, Corollifloræ på kronan och Calycifloræ på fodret. I själfva verket inträffar aldrig det sistnämnda fallet, ty det är den utvidgade blombottnen, som bär både foder och ståndare. Fortsatta undersökningar ha också visat, att den nämnda indelningen ej leder till en på verklig släktskap grundad sådan, och densamma är därför numera öfvergifven. I Fries' system utgör Calycifloræ den tredje serien bland dikotyledonerna. Den omfattar klasserna Faucifloræ (ståndare fästa i fodrets svalg vid öfre kanten af den tunna torus), Rosifloræ (ståndare fästa vid den ringformigt uppsvällda öfre kanten af torus) och Centrifloræ (ståndare fästa i fodrets botten vid en punktlik eller omärklig torus). Jfr Dicotyledoneæ. G. A. (G. L--m.) Calydon, stad i det forngrekiska landskapet Etolien. Se Kalydon. Calymene Brong., paleont., ett i silur- och devonsystemen förekommande trilobitsläkte med liten stjärt och tretton leder i bålen. En art, C. Blumenbachi eller C. tuberculata, förekommer i nästan alla öfversiluriska lager. På Gottland är den särdeles allmän. Den användes där ofta till kråsnålar, armband och andra prydnader. G. L.* Calypso. 1. Grek. myt. Se Kalypso. 2. Bot. Calypso bulbosa Rchb., Jungfrutoffel, Norna, en af den svenska florans täckaste orkidéer, sällsynt förekommande i gamla fuktiga barrskogar i Västerbotten och Lappland. Från en löklik stamknöl uppväxer en stängel, som bär endast ett blad och en stor, vaniljdoftande, ljust rosenröd blomma, hvars toffellika läpp vid basen är brunstrimmig.

Calypso.
G. L--m.

Calyptra (grek. kalyptra, omhölje,
slöja), bot., kallas hos de egentliga
bladmossorna den del af mossfrukten,
som likt en löst sittande mössa omger
densammas öfversta del. Då efter
befruktningen mossfrukten (sporangiet)
utväxer, spränges arkegoniet, och dess
öfre del blir en calyptra. Denna eger
hos olika arter och släkten ett
synnerligen skiljaktigt utseende, hvarför
densamma lämnar särdeles viktiga
systematiska karaktärer.
G. A.*

Calyptranthes, bot. Se
Myrtaceæ.

Calystegia, bot. Se
Convolvulus.

Calyx (lat., grek. kalyx), blomkalk.

Camaco, längdmått på joniska öarna,
= 5,03 m.

Camaïeu [kamajö], fr., målark., enfärgad
målning. En sådan är målad antingen med ljusare och
mörkare toner af samma färg -- t. ex. grått i
grått (grisaille), gult i gult (cirage) -- eller
med en färg på en grund af annan färg (eller på
guld- l. silfvergrund). Detta målningssätt var mycket
omtyckt under 1500-talet.

Camail [kama'j], fr. (af it. camaglio,
hufvudbonad), ett slags kapusjong, som katolska präster
nyttja om vintern; en hals och axlar skyddande
harneskkrage, som på 1300-talet anbragtes på
riddarnas hjälmar; ett slags kort damkappa med
öppningar för armarna.

Camaldoli, kloster i italienska prov. Arezzo, på
en af Apenninernas sluttningar; kloster i närheten af
Neapel. Se Camaldulens-orden.

Camaldulens-orden (Camaldulist- l.
Romualdin-orden), katolsk orden, som framgick
vid slutet af 10:e årh. ur den stora reformrörelse
inom munkväsendet, som följde på förfallet under
"sæculum obscurum". Den var en rent italiensk
rörelse, skild från både den tyska
Lothringenreformen och den franska Cluny-rörelsen. Dess egenart
låg däri, att den dref reaktionen mot
förvärldsligandet ända till den extremaste askes och eremitlif.
Härvid medverkade ock förbindelserna i södra
Italien med den grekiska världen och dess askes.
Eremitrörelsens mest betydande bärare var den
helige Romuald (d. 1027); dit hörde ock
den vidtbereste grekiske munken Nilus, den berömde
Petrus Damiani (se d. o.) m. fl. Dess inflytande
på tiden var betydande; här begyntes bl. a. striden
mot simoni, och härifrån utgick ett entusiastiskt
missionsarbete (Adalbert af Prag m. fl.). Den
viktigaste eremitkolonien fanns i det af Romuald
grundade klostret Camaldoli (se d. o.), som ställdes under
särskildt påfligt skydd 1072 och kring hvilket en
verklig kongregation af kloster samlades. Äfven
nunnekloster uppstodo. Småningom uppgick rörelsen
till stor del i Cluny-reformen, och de kvarvarande
camaldulens-klostren fingo ej större betydelse
(undantagandes Gratianus och hans juristskola på
1100-talet). De splittrades ock i olika kongregationer efter
sin ställning till den ursprungliga stränga askesen.

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.