formuleringen skola skänka hans arbeten bestående värde. I opposition mot den enväldigt härskande romantiken utgaf C. sin första diktsamling, Poesias (1840), som visade klassiska förebilder. Första exemplet på hans originalitet är Fábulas (1842). Samma år utkom Ayes del alma, sonetter och madrigaler, politiska, filosofiska och erotiska dikter. 1845 syntes i "El heraldo de Madrid" de första Doloras, som egentligen lagt grunden till C:s stora popularitet. Såväl namnet som själfva diktformen anses skapade af C. Hvad den senare beträffar, torde förebilder icke saknas hos Heine, Byron, Carolina Coronado, markis de Molins m. fl., men C. har emellertid tryckt sin personliga prägel på "la dolorosa campoamoriana", som är en beundransvärd miniatyrmålning, framställande sedelärande fabler och melankolisk-humoristiska, skeptisk-mystiska fantasier öfver lifvet. Formen är icke oklanderlig. C. föredrog själf med ackompanjemang af piano dessa "doloras" inför blomman af Madrids intelligenta och eleganta damvärld, och dikternas popularitet ökades än ytterligare genom aftryck i almanacker och på brefkort. I bokform utkommo de 1846. Sin politiska trosbekännelse framlade C. 1845 med Historia de las cortes reformadores, där han visar sig som afgjord anhängare af den bourbonska dynastien, och 1846 utkom Filosofia de los leyes med en rikedom af idéer och originella tankar. Colón (1851) är en episk dikt, som handlar om mycket annat än om Columbus, men är rik på skönhet. I El personalismo, en filosofisk afhandling, skildrar C. sin religiösa kris vid 18 års ålder. 1862 publicerade C. mot Castelar, Canalejas och andra avancerade politiker en humoristiskt polemiserande skrift under titel Polémicas con la democracia och 1865 en filosofisk essay, Lo absoluto. Den världshistoriskt symboliska dikten El drama universal (1869) delar samma förtjänster och fel som "Colón". Pequeños poemas (1876) skilja sig föga från "doloras" annat än till formen. I samlingen Cantares, 133 filosofisk-moraliska och erotiska sånger, upptager C. den spanska folklyrikens former: copla, seguidilla etc., men den folkliga naiviteten saknas. I Poética (1883) ger C. ett slags försvar för sina åsikter och arbeten gentemot kritiken, men detta försvar är fullt af motsägelser och paradoxer. S. å. utkom polemiken mot Juan Valera, La metafisica y la poesia och El ideismo, och året därpå Cánovas, en maliciös och kvick biografisk studie. Humoradas (1886) är en följd epigram och fabler, och El licenciado Torralba (1888) är grundad på Faustlegenden. C:s dramatiska arbeten, alla på vers, äro Cuerdos y locos, El honor, Guerra á la guerra, El palacio de la verdad, Dies iræ och Glorias humanas. Mottagna med bifall af publiken, hafva de icke bestått inför en opartisk kritik, som med erkännande af deras lyriska skönhet funnit dem i dramatiskt hänseende undermåliga. Dikter af C. i svensk öfversättning förekomma i de af G. Björkman utgifna "Moderskänslan" (1892) och "Genljud från Hesperien". Ad. H-n. Campobasso. 1. Provins i södra Italien i landskapet (compartimento) Abruzzi e Molise. 4.381 kvkm. 366,571 inv. (1901), 84 på l kvkm. Provinsen, som i sin västra del fylles af Apenninerna, når i n. ö. fram till Adriatiska hafvet. Den omfattar en del af det gamla Samnium. - 2. Stad och hufvudort i nämnda provins, vid östra kanten af Monte verde,, 730 m. ö. h. 15,046 inv. (1901). Biskopssäte. Tillverkning af knifvar. Campobello di Licata, stad i italienska prov. Girgenti (Sicilien), vid järnvägen Canicatti-Licata. 11,771 inv. (1901). Handel med vin, olja och spannmål samt bearbetning af svafvelgrufvor. Campobello di Mazzara, stad i italienska prov. Trapani (Sicilien), vid järnvägen Palermo-Trapani. 9,101 inv. (1901). Liflig handel med vin, oliver och spannmål. I närheten finnas berömda stenbrott. Campodeidæ, zool. Se Borstsvansar. Campodunum, romarnas namn på Kempten (se d. o.). Några författare anse, att C. var det nuvarande Almondbury (se d. o.). Campoformido. Se Campo Formio. Campo Formio (nu officiellt Campoformido), by uti italienska prov. Udine, bekant genom den fred, som där 17 okt. 1797 afslöts mellan Österrike och franska republiken på grundval af fredspreliminärerna i Leoben (18 april s. å.). Underhandlare voro grefve v. Cobenzl och general Bonaparte. Österrike afträdde Belgien och Lombardiet, men erhöll af det venezianska området Venezia med vänstra stranden af Adige, Istrien och Dalmatien. Mot utsikt att erhålla Salzburg och en del af Bajern medgaf Österrike i de hemliga artiklarna af fredsfördraget afträdandet af vänstra Rhenstranden från Basel till Andernach, hvarvid af denna öfverenskommelse drabbade riksfurstar skulle erhålla godtgörelse på annat håll. Dessa senare angelägenheters ordnande uppsköts till en ny kongress, hvilken 9 dec. s. å. sammanträdde i Rastatt. Campo maior [-majår], stad i portugisiska prov. Alemtejo, distriktet Portalegre. 5,895 inv. (1900). Förr gränsfästning mot Spanien. Campomanes, Pedro Rodriguez, grefve af C., spansk statsman och lärd, f. 1723, d. 1802, blef 1762 fiskal och sedermera president i det höga rådet i Kastilien samt 1791 statsråd. Han gjorde sig under sin ämbetsmannabana högt förtjänt om Spaniens höjande i ekonomiskt afseende genom att verka för upphäfvande af de betungande spannmålstullarna, uppodling af förut ofruktbara trakter, grundande af en nationalbank o. s. v. samt arbetade äfven för skolreformer och förbättring af sjukvård och fattigvård. I förening med Aranda genomförde C. 1767 jesuiternas utdrifvande ur Spanien. Sina sista år egnade han, genom intriger beröfvad allt inflytande hos konungen, helt åt sina studier. Hans förnämsta arbete är samlingsverket Discurso sobre el fomento de la industria popular y su educación (6 bd, 1774-77 , delvis öfversatt till tyska 1778). Campomanesia, bot. Se Myrtaceæ. Camponotidæ, zool., en underfamilj bland myrorna (se d. o.). Campori [kampåri], Cesare, markis, italiensk historiker, f. 1814 i Modena, d. 1880 i Milano, skref - förutom ett par historiska skådespel - med grundlig forskning och klar framställning flera historiska monografier, bl. a. den rikhaltiga Raimondo Montecuccoli, i suoi tempi e la sua famiglia (1876), hans förnämsta arbete. I Delle relazioni di Cristina di Svezia coi principi Estensi (i "Atti e memoire della deputazione di storia patria per le provincie di Romagna", 1878) skildrade han drottning Kristinas förbindelser med hertig Frans I af Ord, som saknas under C, torde sökas under K.