elysii" (Glysiswald) är namn äfven på ett botaniskt planschverk af O. Rudbeck d. ä. (se d. o.). - C. lapidei. Se Crau. - C. leontlni. Se Leontinoi. - C. phlegræi. Se Flegreiska fält. Campi, Antonia, född Miklasiewicz, polsk sångerska, f. 1773 i Lublin, d. 1822 i München, utnämndes knappast femtonårig till k. polsk kammarsångerska och utmärkte sig från 1791 på operascenen i Prag, Wien samt tyska storstäder, särskildt i Mozarts operor, hvarjämte hon sjöng Rossini med ovanlig glans. Hennes röst omfattade icke mindre än tre oktaver, g-f³. I sitt äktenskap hade hon sjutton barn, däribland fyra par tvillingar och en trillinggrupp. Campiglia marittima [kampi^ja], köping i italienska prov. Pisa (Toscana), n. ö. om Piombino. 7,823 inv. (1901). Etruskiska grafvar. Bergsbruk (bly, järn, koppar) samt marmorbrott. Campillo y Correa [kamprljå-], Narciso del, spansk novellist och skald, f. 1834 i Sevilla, blef 1865 professor i retorik och poesi i Cádiz och 1869 i Madrid. C. är en skald med rik fantasi, hans språk är mönstergillt rent, hans studier gå på djupet, och hans beläsenhet är synnerligt omfattande. Af hans arbeten förtjäna nämnas Poesías (1858), Memoria sobre el estilo (1865), Nuevas poesias (1867), Retórica y poética ó literatura perceptiva (1871-81), Un docena de cuentos (1879), Nuevos cuentos (1881) och Florilegio español (1888). Ad. H-n. Campimeter (af lat. campus, fält, och grek. metron, mått). Se Synfält. Campinas, stad i Brasilien. Se São Carlos de Campinas. Campine [käpi'n], fla. Kempen l. Kempenland, landaås i norra och nordöstra delen af belgiska prov. Antwerpen och Limburg samt i södra delen af nederländska prov. Brabant och delvis äfven Limburg, går österut till trakten af Maas och är till en del täckt af barrskogar, men mest af sandhedar. C. har en areal af 4,000-4,500 kvkm., är jämnt eller svagt kuperadt och höjer sig till nära 100 m. ö. h. Belgiska C. afbördar nästan allt sitt vatten till Schelde genom Demer, Dyle och de båda Nethe. Genom öfversilning har man förvandlat stora sträckor till ängsmark och dragit en stor kanal ("canal de la C.") med många sidoarmar från Maas dit. Den jämförelsevis glesa befolkningen är nästan uteslutande flamsk. Hufvudorter i belgiska C. äro Turnhout, Lierre och Gheel. Campion [kä7mpi9n], Thomas, engelsk skald och tonsättare, f. omkr. 1570, d. 1620, studerade juridik, men blef därefter läkare och praktiserade som sådan i London. Han utgaf 1601-17 fyra böcker högligen sångbara Ayres (visor), med musik till större delen komponerad af honom själf, och skref 1707-13 för hofvets fester flera maskspel, hvilka kunna ställas i jämbredd med Ben Jonsons. C. sökte införa antikens strofiska versarter, hvilka dock ej passade väl för engelska språket. Glömska föll öfver hans diktning, ända tills den åter framdrogs af Bullen, som 1889 utgaf hans arbeten. 1896 utkom ett urval däraf, Lyric poems. Numera hålles C. för en af det elisabetska skedets behagfullaste lyriker. Campi Raudii (lat.), "Raudiska fälten", i forntiden en slätt s. ö. om Vercellæ (nuv. Vercelli i Piemonte). Där vann Marius 101 f. Kr. sin berömda seger öfver cimbrerna. Campistron [käpistrå7], Jean Galbert de, fransk dramatiker, f. 1656, d. 1723, var under trettio år sekreterare hos hertigen af Vendôme, som han ofta följde i striden. Hans förnämsta verk är tragedien Tiridate (1691), hvilken rätt länge höll sig på skådebanan. Hans Andronic (1685) behandlar samma ämne som Schillers "Don Carlos". 1750 utkommo C:s (Œuvres och 1819 hans Chefs-d'œuvre dramatiques. Camp-meeting [kä^p-mltinj, eng., egentl, möte på fria fältet; gudstjänst under bar himmel. Campoamór y Campoosorio, Ramón de, spansk skald och politiker, f. 1817 i Navia (Asturien), d. 1901 i Madrid. Efter teologiska och filosofiska studier i Santiago och Oviedo, hvarunder han drogs till mysticismen och var nära att ingå i jesuitorden, begaf han sig vid 20 års ålder till Madrid, idkade medicinska och matematiska studier samt tvekade mellan läkarens och juristens bana, tills han slutligen valde skaldens och politikerns. Såsom politiker var han afgjordt konservativ. "I praktiken", säger han själf, "är jag konservativ, ty revolutionen, ehuru legitim ättling af en idé, är mig vedervärdig på grund af det oestetiska sätt, hvarpå den realiseras." Med pennan bekämpade han också demokratien, i synnerhet Castelar, under det han som deputerad iakttog en envis tystnad i parlamentet. C. var en tid civilguvernör i Alicante och Valencia och blef slutligen statsråd. Äfven i vers gaf C. uttryck åt sin anslutning till det bestående genom flera hyllningsdikter till drottning Isabella och hennes beryktade moder, exdrottning Maria Kristina, då denna senare utvisades 1840. Spanska akademien kallade honom 1861 till ledamot, och från denna tid lämnade han alltmera politiken för skaldekonsten. Inom sitt eget land åtnjuter C. äran af att vara århundradets störste skald, och hans rykte har gått långt öfver Pyrenéerna. En af Spaniens bäste kritiker, Revilla, har sagt: "C. har framkallat i vår litteratur en fullkomlig revolution och står värdigt i spetsen för dem, som bilda en ny litterär epok." Samma erkännande gifves C. af Leopoldo Alas (Clarin), det moderna Spaniens vidsyntaste litteräre granskare. Under mera än femtio år intog också C. första platsen bland spanska skalder, var under hela denna tid föremål för idel beundran af kritik och publik, och vid hans död uppstämdes en enstämmig lofsång öfver "el gran anciano", som på samma gång var "el eterno joven", "el bueno Don Ramón". Men redan ett år efter C:s död började lofprisandet något reduceras, då den intelligente och mångsidige kritikern Bobadilla (Fray Candil) med anledning af Ortega Munillas i spanska akademien hållna inträdestal öfver C., sökte begränsa dennes förtjänster till "att ha afklädt den spanska poesien dess traditionella akademiska form" och stämplade hans vers såsom ojämn och prosaisk. Andra röster hafva sedan höjts mot det öfverdrifna beröm, som kom C. till del under hela hans lif. Med något afdrag på berömmet skall C. emellertid alltid erkännas såsom en originell tänkare, en sällsynt stilist på vers och prosa, en genial konstnär, som icke följde de upptrampade vägarna, som såg klart, tänkte högt och kände djupt. Hans skeptiska naturell, klarheten, med hvilken han uttryckte sina tankar, och den koncisa Ord, som saknas under C, torde sökas under K.