sin sida (se Ambitus). - Under senare tider har ordet användts och nyttjas ännu som titel på dem, som genomgått vissa lärdomsprof (kandidatexamina) vid universitet: c. theologiæ, c. juris, c. medicinæ, c. philosophiæ m. fl. Jfr Anden examen och Kandidat. Candide [kädi'd], den optimistiska, men för alla möjliga olyckor utsatta hufvudpersonen i Voltaires roman med samma namn, hvilken var riktad mot Leibniz' lära att denna värld var den bästa tänkbara. Namnet Candide har sedan begagnats appellativt. Candido, Pietro, nederländsk målare. Se Witte 1. Candle-coal [kä'ndl-k£ul], ett slags stenkol. Se Cannel-coal. Candolle [kädå'1], franska (schweiziska) botanister. Se De Candolle. Candy [kä'ndl], indisk vikt, delad i 20 mannas, i Bombay vanligen = 5 eng. cwt (centner) l. 560 skalp. (254 kg.), men äfven af andra storlekar. Jfr Bahar. Candy [kä'ndi], stad på Ceylon. Se Kandi. Canea, italienskt namn på staden Candia (se d. o.). Canellaceæ, bot. farm., en tropisk växtfamilj, ej omfattande mer än sex träd och buskar, som alla för sina starkt aromatiska och toniskt bittra beståndsdelar ha kommit till användning i medicinen. Dit hör Canella alba Murr., ett 6-15 m. högt träd, som växer i södra Florida samt å Västindiens öar. Af detta träd erhålles den hos oss förr officinella drogen cortex canellæ albæ, hvit kanel, som utföres endast från Bahama-öarna. Den tämligen hårda och spröda, rör- eller rännformiga barkens utsida är gulhvit med en blekt rödaktig skiftning, insidan hvit, slät, fint längdstrimmig. Lukten liknar den vanliga kanelens; smaken är kryddartad och ganska skarp. Den hvita kanelen är ett exciterande medel och verkar nästan på samma sätt som ceylonkanel. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.) Canelones, departement i sydamerikanska republiken Uruguay. 4,752 kvkm. 88,793 inv. (1902). Landtbruket är högt uppdrifvet och lämnar majs, hvete och potatis, och fårafveln är mycket betydande. C. är näst Montevideo det såväl absolut som relativt folkrikaste af Uruguays departement. Hufvudorten är Guadalupe. Canepin [kanpf], fr., hvitgarfvadt handskskinn. Canestrini, Giovanni, italiensk zoolog, f. 1835 i italienska Tyrolen, förvärfvade filos. doktorsgrad i Wien och blef 1869 professor i zoologi, anatomi och fysiologi vid universitetet i Padova. Död 1891. C. framträdde som darwinismens vältalige målsman uti Italien ocii intog en framstående plats bland samtidens naturforskare. Han skref en mängd afhandlingar, bl. a. om spindeldjur, fiskar och funna människokranier, öfversatte flera af Ch. Darwins arbeten och utvecklade dennes åsikter i La teoria dell' evoluzione (1877; ny uppl. 1887), La teoria di Darwin criticamente esposta (1880; ny uppl. 1887) m. fl. arbeten. Canes venatici, astron., jakthundarna (se d. o.). Cañete [kanjete]. 1. Stad i depart. Lima i republiken Peru, nära högra stranden af floden C. och omkr. 30 km. från hafvet, där dess hamn, Cerro azul, ligger, förenad med C. genom järnväg. Omkr. 3,500 inv. Storartade vattenledningar från inkatiden fördela flodens vatten öfver fälten. I dalen högre upp låg förr en stor inkafästning, som lämnat material till Callaos befästningar. - 2. Departement i prov. Arauco i Chile. 3,500 kvkm. Omkr. 30,000 inv. Cañete [kanjete], Manuel, spansk författare, f. 1822 i Sevilla, d. 1891 i Madrid, sedan 1858 ledamot af spanska akademien. Under mera än trettio år var C. verksam som litteraturkritiker i de förnämsta spanska tidningar och tidskrifter. Han var strängt katolsk, konservativ och stundom intolerant, men hans verksamhet präglas af allvar, ärlighet och en stor fond af kunskap. Hans litterära kvarlåtenskap består, utom af ett band mindre betydande Poesias (1859) och Recuerdos de la montaña samt två zarzuelas, Beltrán y la Pompadour och La flor de Besalu, med musik af Casares, af Escritores españoles é hispano-americanos, Teatro Espanol del siglo XVI, estudios histórico-literariosr Biografia y estudio critico de las obras del duque de Rivas, Prólogo é ilustraciones á las farsas y eglogas de Lucas Fernández, förutom ett stort antal litterära biografier och tal i de akademier, af hvilka han var medlem. Ad. H-n. Canevas [kanva'], fr., ett slags fodertyg. Se Kanfas. Canga-Arguelles [-gerljes], José, spansk politiker, f. 1770, d. 1843, var 1812 en af de konstitutionella ledare och fick till straff därför ett par år (1814-16) lefva i förvisning i Valencia. Efter återställandet 1820 af 1812 års författning var C. en kortare tid finansminister, men lyckades ej genomdrifva sina omfattande reformplaner, som bl. a. åsyftade kyrkogodsens försäljning. Vid enväldets, återupprättande 1823 flydde han till England, där han författade det vidlyftiga finansvetenskapliga arbetet Diccionario de hacienda (5 bd, 1827-28). Efter sin återkomst till Spanien 1829 invaldes han i cortes och slöt sig till liberalerna, men lyckades ej utöfva något större inflytande. Cangiaso. Se Cambiaso. Canicatti, stad i italienska prov. Girgenti (Sicilien), vid järnvägen Catania-Girgenti. 24,564 inv. (1901). Sädes-, oliv-, vin- och fikonodling. Canicula (lat., af canis, hund), "lilla hunden"f romarnas namn på stjärnan Sirius. Canidæ, zool. Se Hunddjuren. Canigou [kanigö], bergsträcka i franska depart. Pyrénées-orientales (Roussillon), mellan floderna Tet och Tech. Den högsta toppen är 2,785 m. hög. På nordvästra sidan af denna bergsträcka ligga ruiner af abbotklostret S:t Martin du C., grundadt i 11:e årh. Canina, Luigi, italiensk arkitekt och arkeolog, f. 1795, d. 1856, var professor i arkitektur i Turin, men tillbragte största delen af sitt lif i Rom. Han ledde utgrävningarna af Tusculum och af Via appia samt restaurationsarbetena på forum, öfver byggnadskonsten och det gamla Roms topografi författade han en mängd betydande verk: L'architettura antica, Indicazione topografica di Roma antica, Sull'architettura piu propria dei tempi cristiani, Gli edifizi di Roma m. fl. Canino (Cannino), köping i italienska prov. Roma, n. v. om Viterbo. Där föddes påfven Paul III (1468). Etruskiska grafvar. Efter C. Ord, som saknas under C, torde sökas under K.