knapp nöd frikänd. Kort därpå, 1652, skaffade han sig ett prebende vid domkyrkan i Granada, där han sedan var verksam till sin död. - Såsom arkitekt utförde han hufvudsakligen en mängd stora altaren. Som målare var han störst och rönte inverkan af sina arkitektoniska och plastiska studier i afseende på formen, som utmärkte sig för korrekthet och skönhetskänsla på en gång. Af spanjorerna sättes han mycket högt, emedan han mildrat vissa nationella sällsamheter och hårdheter, under det att den ickespanska kritiken anser honom just därigenom stå efter de store. Af hans verk må nämnas Maria med Jesusbarnet (förvarad under glas i Sevillas katedral), Kristus, som åser uppresandet af korset (i kyrkan S. Gines i Madrid) och Kristi lik uppehållet af en ängel (i Pradomuseet i Madrid) samt Madonnan med barnet i ett landskap med gloria af stjärnor (2 nästan lika exemplar, också i Pradomuseet), som hör till hans mest berömda verk. Men hans yppersta tafla är Madonna del Rosario (i Málagas katedral). I nationalmuseum finns en honom tillskrifven San Jacobo de Compostella. C. R. N. (O. G-g.) Canon (plur. canones, lat., grek. kanon), regel, rättesnöre. Se Kanon. Canon [kana'], fr., en till kavaljersdräkten på Ludvig XIV:s tid hörande knägarnering, som i form af en nedåtgående, tämligen utstående, rynkad krage (af spetsar eller siden) anbragtes nedanför de vida knäbyxorna.

</img>
Cañon [kanjå'n], sp., "rör", är i spanska 
Amerika  och  västra  delen   af  Förenta  staterna  namn
på  djupt  inskurna  flodbäddar med  nästan  lodräta
strandväggar. Ordet motsvaras i denna bemärkelse
af det franska clauses och det tyska klausen. Det
användes numera i den fysiska geografien såsom namn
på dylika erosionsdalar. Jfr Colorado.

Canon, Johann (egentl. J. von Straschiripka),
österrikisk målare, f. 1829 i Wien, var först
lärjunge af Waldmüller, men tjänstgjorde 1848-55
såsom kyrassiärofficer och egnade sig först
sent fullständigt åt konsten. Efter en längre
resa i orienten, Frankrike och England bodde
han i Karlsruhe, Stuttgart och Wien, där han
dog 1885. Hans taflor hafva fått en egendomlig
gammaldags prägel, på grund af den förkärlek för
Tizian, Rubens och van Dyck, hvarmed han gjort deras
stil och uppfattning till sina egna. Han målade på
detta sätt historietaflor, såsom Cromwell vid Karl
l:s lik; religiösa kompositioner, såsom Johannes
döparens tillbedjan (kejs. målningsgall. i Wien)
och Grefve Wilczeks votivbild (i 1400-talsstil
för kapellet i dennes palats), äfven sådana
kompositioner som Förödelsedemonens vapen (riktad
mot krig), Älsken hvarandra inbördes m. fl.,
men äfven genrebilder: En modern Diogenes,
under skepnad af en fattig skomakare, Ung 
page, Fruktförsäljerska, Bajadärer, Vapenhandlare,
Fiskarflicka m. fl. C. utförde äfven flera dekorativa
verk med monumental hållning (bl. a. Lifvets
kretslopp, takmålning i naturhistoriska hofmuseet i
Wien). Som porträttmålare stod han högt i rop - hans
bästa damporträtt prisas för sin kraftfulla, breda
hållning. Han var på sin tid en af de representative
och inflytelserike målarna i Wien och prisades
för att han målade så "echt grosswienerisch". En
staty, af E. Weyr, restes öfver honom i Wien 1905.
C. R. N. (G-g N.)

Canon à balles [kana7 a ba'l], fr. Se Kulspruta.

Canones apostolici l. apostolorum (lat.),
"apostlarnas regler". Se Apostoliska kanones.

Canonicus (lat., af canon. regel), kanonisk,
regelrätt ; (kanonikus), benämning på lärare
vid medeltidens domkyrkoskolor. Jfr Kanik. -
C. regularis och c. secularis. Se Domkapitel.

Canopus.  Se Kanopos.

Canosa l. C. di Puglia, stad i italienska
prov. Bari (Apulien), vid floden Ofanto. 24,169
inv. (1901). Vin- och olivodling. Det motsvarar
forntidens Canusium, hvilket enligt sägnen anlades
af Diomedes. I omnejden har man gjort rika fynd
af antikviteter.

Canossa, köping i italienska prov. Reggio nell'
Emilia, ej långt från Reggio. Ruiner efter ett under
medeltiden berömdt slott. I detta var det, som konung
Lothars änka, Adelheid, 951 förgäfves belägrades af
Berengar II. På detta slotts borggård underkastade sig
kejsar Henrik IV (25-28 jan. 1077) en förödmjukande
botgöring inför påfven Gregorius VII. 1255 förstördes
slottet af Reggios invånare. Jfr Ferretti, "Canossa,
studi e ricerche" (2:a uppl. 1884). - Bismarcks
uttryck i tyska riksdagen 14 maj 1872 "Till C. gå vi
icke" har blifvit ett bevingadt ord.

Canova [-nåva], Antonio, italiensk bildhuggare, f. l
nov. 1757 i byn Possagno, fick sina rika anlag för
skulpturen utbildade i det närbelägna Venezia. Hans
snabba framsteg 

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.