vin, olja och sydfrukter, men kan ej föda sin befolkning. Under sin flyttning höst och vår fångas tusentals (40-70 tusen) vaktlar med nät af öboarna. Ön har tvenne mera bebyggda orter: C., i östra delen af ön, biskopssäte, tillsammans med landningsplatsen Marina 4,114 inv. (1901), och Anacapri, längre i v., omkr. 300 m. ö. h., dit förr endast en i klippan huggen trappa förde upp, men sedan 1876 tillgängligt medelst en äfven med vagn farbar slingrande väg. På C. finnas ännu många kvarlefvor af antika byggnader, såsom af Augustus' och Tiberius' villor och af Villa Jovis på östra kusten. Där ligger ock det s. k. Salto di Tiberio, en 240 m. hög, tvärbrant i hafvet stupande klippvägg, utför hvilken Tiberius skall hafva låtit störta sina offer. Bland öns många märkliga naturbildningar äro flera grottor, bland hvilka den berömdaste är den 1826 af A. Kopisch återupptäckta Blå grottan (se d. o.). - Tiberius tillbragte sina 10 sista år på C. Se Gregorovius, "Die insel C." (2:a uppl. 1885), Canale, "Storia dell isola di C." (1887), och Weichardt, "Das schloss des Tiberius und andre römerbauten auf C." (1900). J. F. N.

Utsikt till Capri.</img>

Capriccio [kaprirtjå], it. (egentl, "nyck"), mus.,
tonstycke, hvari komponisten icke strängt bundit sig
vid några gifna former, utan modifierat dessa efter
godtycke. - Capriccioso, nyckfullt, egensinnigt,
pikant. Jfr Kapris.                  A. L.

Caprice [kapri's], fr., nyck.   Se Kapris.

Capricorn channel [kä'prikån tjä'nel], ett bredt,
n. om Stenbockens vändkrets beläget och efter densamma
(lat. Capricornus) uppkalladt, mycket trafikeradt
hafssund vid östkusten af australiska staten
Queensland, mellan den af en mängd öar och ref 
bestående Capricornrgruppen och Swain reefs, södra
ändan af Great barrier reef.

Capricornus (lat.). "Stenbocken", astron., en af
stjärnbilderna i djurkretsen.

Caprificus, bot.  Se Ficus.

Caprifoliceæ, bot., växtfamilj innefattande
omkr. 270 arter i tempererade trakter, nästan
alla buskar. I Sverige finnas fyra släkten. Många
arter, af släktena Diervilla, Linncea, Lonicera,
Samlucus, Symphoricarpus och Viburnum, odlas
allmänt som prydnadsbuskar. Sambucus nigra har
medicinsk användning (fläderte). Sambucus Ebulus är
giftig. Några arters frukter äro ätliga. Veden
af Lonicera- och Viburnum-arter har
användning som material till pipskaft o. d.
G. L-m.

Caprimulgus,   zool.   Se Nattskärrorna.

Caprivi [-ifi], Georg Leo de Caprara de Montecuccoli
von, grefve, tysk militär och statsman, f. 24
febr. 1831 i Charlottenburg vid Berlin, blef 1850
officer vid preussiska gardesinfanteriet, genomgick
krigsakademien i Berlin och blef 1861 kapten vid
generalstaben. Han vann snart Moltkes förtroende
och protektion samt deltog som major i l:a arméns
generalstab i fälttåget mot Österrike 1866. Vid
utbrottet af fransk-tyska kriget utnämndes
C. till öfverstelöjtnant och stabschef vid 10:e
armékåren. Såsom sådan inlade han stor förtjänst om
denna armékårs operationer särskildt i slagen vid
Vionville 16 aug. 1870 och vid Beaune-la-Rolande
28 nov. s. å. Efter fredsslutet anställdes
C. i krigsministeriet, blef 1872 öfverste, 1877
generalmajor, 1878 brigadchef, 1882 generallöjtnant
och divisionschef samt 1883 chef för amiralitetet
och Viceamiral. Under de fem år

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.