andra länder såsom medel mot frossan. Försök, anställda å serafimerlasarettet, hafva ådagalagt, att somliga fall af frossor verkligen gifva vika för denna drog. O. T. S. (G. L-m.) Capsicum L., bot. farm., ett till solanacéerna hörande släkte, som kännetecknas af bärlik, men föga saftig uppblåst frukt. Släktet är inhemskt i de varmaste delarna af Amerika, men flera arter odlas i andra länder. C. annuum L. har genom odling fått många former, skilda genom fruktens olika gestalt, färg och smak. Af denna art får man den officinella drogen fructus Capsici, spansk peppar, paprika, piment, som består af de torra, mogna eller nästan mogna frukterna med kvarsittande foder och skaft. Frukterna äro 5-10 cm. långa, till formen koniska, men vanligen hopklämda.

Capsicum annuum.</img>

Skalet är brunrödt, glatt och glänsande, mycket segt
och svårt att pulverisera. Fröna skola borttagas,
förrän drogen användes. Smaken är brännande skarp,
länge ihållande; lukt saknas. Af C. fastigiatum
och C. frutescens m. fl., hvilkas frukter äro
mycket mindre, endast 2-3 cm. långa, beredes
kajennpeppar, liksom spansk peppar en till
soppor och andra rätter ofta använd krydda, som
anlitas företrädesvis i varma länder, för att 
lifva matsmältningen. Handelns kajennpeppar är ofta
förfalskad med hvarjehanda ämnen. Den verksamma
beståndsdelen är kapsicin. Detta har blifvit
framställdt såsom ett kristalliserande ämne. Man
har äfven ur drogen erhållit kapsikol, ett
tjockt, oljeartadt, brunrödt, starkt retande ämne. -
Spansk peppar framkallar rodnad på huden och verkar
blåsdragande. Tinktur på drogen, blandad i vatten
(10-12 droppar på ett halft glas), begagnas till
gurgling, mot "halsfluss". Capsicum-arter odlas ofta
som prydnadsväxter i kruka. O. T. S. (G. L-m.)

Capsula Tenonii.   Se Öga.

Captatio benevolentiæ (lat.), jäktande efter ynnest,
lycksökeri.

Capua. 1. I forntiden hufvudstad i Kampanien och
under lång tid Italiens andra stad, var ursprungligen
ett oskiskt samhälle, sedermera en etruskisk
stad, men eröfrades 423 f. Kr. af samnitiska 
grannar (kampanerna). Till Rom slöt sig C. 343; det
bibehöll dock egen förvaltning, med den s. k. lägre
medborgarrätten (se Civitas). Från 312 var
C. förbundet med Rom medelst den berömda appiska
vägen. Under 3:e årh. var C. en väl och regelbundet
byggd stad med blomstrande jordbruk, industri och
handel. I det nöjeslystna, yppiga samhället hade de
först senare i Rom införda gladiatorsspelen redan
tidigt vunnit insteg. I andra puniska kriget afföll
C. efter slaget vid Cannæ 216 till Hannibal, som
vintern 216-215 där hade sitt vinterkvarter; redan 211
återtogs emellertid staden af romarna och straffades
med förlust af själfstyrelse och medborgarrätt,
hvarjämte landtområdet (Ager campanus),.såvidt det
ej såldes eller koloniserades, utarrenderades såsom
romersk statsegendom. Under Caesar blef C. såsom
koloni - 20,000 medborgare förlades dit - upptaget
bland Italiens stadssamhällen och var ännu i 4:e
årh. e. Kr. näst Rom och Milano det mest betydande
bland dessa; det förstördes 456 af Geiserik och
ånyo 840 af sarasenerna. Invånarna flyttade då
öfver till det gamla Casilinum vid Volturnus och
gåfvo denna plats namnet C, (se nedan). Nära det
ursprungliga C:s plats uppstod under medeltiden
en by, Santa Maria maggiore, nuv. S:ta Maria
C. vetere. - Bland fornminnen märkas särskildt
vidsträckta grafanläggningar ända från 7:e
årh. f. Kr. samt rester efter en betydande
amfiteater för öfver 40,000 åskådare. - Litt.:
Nissen, "Ital. landeskunde", II. s. 696 ff.
H. Sgn.

2. Stad och fästning i italienska prov. Caserta,
i en af Kampaniens vackraste, bördigaste nejder, på
västra stranden af floden Volturno och vid järnvägen
Rom-Neapel. 14,285 inv. (1901). C. är säte för
ärkebiskop, har 18 kyrkor (däribland domkyrkan, en
moderniserad treskeppig basilika från ll:e årh.), ett
antikvitetsmuseum (museo campano}, ett högre läroverk
och ett artillerilaboratorium. Stadens handel är
ganska liflig, men sin största betydelse har G. dock
som fästning och garnisonsstad, hufvudsakligast för
artilleri. - Det nuvarande C. anlades år 856 e. Kr. af
langobarderna 4 km. från det gamla C., på den plats,
där fordom Casilinum legat. I senare hälften af 9:e
årh. blef C. hufvudstad i ett själfständigt grefskap,
sedermera i ett furstendöine, som 1058 eröfrades af
normannerna och sedan 12:e årh. tillhörde konungariket
Sicilien. C. var redan tidigt befäst och blef under
Italiens många krig ofta belägradt, besattes 1707
af österrikarna, öfverlämnades 1734 åt spanjorerna
och intogs 1799 af fransmännen, men återtogs redan
s. å. af neapolitanarna. 19 sept. 1860 slog Garibaldi
neapolitanarna vid C., som 3 nov. s. å. uppgafs åt
piemontesarna. Från 1885 hafva befästningsarbeten
pågått vid C. för danandet af en stark vapenplats
för södra Italien.                   L. W:son M.

Capuana, Luigi, italiensk författare, f. 1839 i Mineo
i prov. Catania (Sicilien), skref i sin ungdom dikter,
bl. a. en sång till Garibaldi och en samling sonetter,
Vanitatum vanitas. 1864-65 var han teaterkritiker
i florentinertidningen "La nazione". 1868 återvände
han till sin födelsestad, där han blef borgmästare,
men flyttade 1873 till Milano och egnade sig helt åt
diktarkallet. G. har skrifvit såväl noveller (Profili
di donne 1877, Homo !

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.