Carayon [karäjå´], Auguste, fransk jesuit och historieskrifvare, f. 1813, d. 1874, inlade stora förtjänster genom grundliga forskningar rörande sin ordens historia. Bland hans arbeten må nämnas Documents inédits concernant la compagnie de Jésus (23 bd, 1863-86), Bibliographie historique de la compagnie de Jésus (1864, en för jesuitordens historia ovärderlig bibliografisk hjälpreda), Premières missions des jésuites au Canada (s. å.), Bannissement des jésuites de la Louisiane (1865) och Notes historiques sur les parlements et les jésuites au XVIII:e siècle (1867). Carballo [-ba'ljå], Baños do, stad i spanska prov. Coruña, nära kusten, med mycket besökta varma källor (29°-34° C.). 13,032 inv. (1900). Carbo (lat.), kol. Förkortadt till C, utgör det kemiskt tecken för kolets atomvikt, 12. - Carbo animalis, animaliskt kol, djurkol. - Carbo ligni præparatus, ett slags kol, som fås af späda grenar af asp eller lind. - Carbo sporngiæ, svampkol. - Carbo vegetabilis, ett af löfträd beredt kol, som nyttjas till tandpulver. Carbo, familjenamn för en gren af ätten Papirius i Rom. - 1. Cajus Papirius C., en begåfvad talare. Under Gracchernas reformsträfvanden stod han på folkpartiets sida, men öfvergick sedan till adeln, hvilken dock misstrodde honom och lät anklaga honom, hvarefter han gaf sig själf döden. - 2. Cnejus Papirius C., talare, folkledare samt en af Marius' förnämste anhängare, var konsul 85 och 84 f. Kr. Vid Sullas återkomst till Italien stred han i norra Italien mot honom och hans fältherrar, men utan framgång, hvarför han flydde till ön Cossyra. Där blef han 82 tillfångatagen och sedan på Pompejus' befallning afrättad. R. Tdh. Carbolineum. Se Karbolineum. Carbonado (Karbonado, Karbonat), miner., svart, amorf, ogenomskinlig diamant. Den träffas i Brasilien i stycken af ända till 1,000 karats vikt. Till en början ansågs den värdelös, men är numera mycket eftersökt och betalas ganska högt. Carbonado har fullt ut den kristalliserade diamantens hårdhet och användes därför till grafsticklar, stenborrar (s. k. diamantborr) och andra verktyg, som nödvändigt måste hafva mycket stor hårdhet. Den begagnas jämväl till s. k. diamantbord, d. v. s. i pulveriserad form, till slipning af andra diamanter. Carbonado består af rent kol med ända till 2 % askbeståndsdelar, är lättare än den vanliga diamanten och saknar hvarje antydan till kristallform. Därigenom skiljes den från svarta varieteter af vanlig diamant, hvilka stundom förekomma tillsammans med carbonado. A. E. N.* Carbonari (it.), egentl, "kolare", medlemmar af ett hemligt politiskt sällskap carbonara, som bildades i konungariket Neapel sannolikt omkr. år 1807 och senare utbredde sig öfver hela Italien och öfver Frankrike. Rekryteradt af missnöjda republikaner, hade det först sitt tillhåll i Abruzzernas och Kalabriens bergstrakter. Till en början gjorde dessa missnöjde endast hvar för sig motstånd mot myndigheterna, men snart organiserade de sig till ett sällskap, hvilket tog namn efter kolaryrket, som ifrigt bedrefs i nämnda bergsbygder. Från detta yrke och från den kristna religionen hämtade de ämnen till en mystisk ritus och till en besynnerlig fraseologi, under hvilka de dolde sina syften. En carbonariloge kallades baracca (hydda), ett vanligt möte vendita (försäljning), ett viktigt möte alta vendita (betydande försäljning). De ord, som tjänade till att uttrycka sällskapets innersta afsikt, voro lånade från religionen. "Lammet" betecknade sålunda Kristus, tyranniets förnämsta offer, under det "vargen", som dödat lammet, representerade de despotiska styrelserna. Carbonari svuro på att hämnas "lammets" död, och "vargens" tillintetgörelse var deras symboliska lösen. Sällskapet hade fyra grader, och receptionsceremonierna utmärktes af en mängd mystiska bruk. Försöket att åstadkomma en fullständig organisation, genom att upprätta en centralstyrelse, lyckades ej. Carbonaris egentliga centrum var konungariket Neapel, där de efter år 1816 skola hafva räknat omkr. 16,000 medlemmar, bland dem många banditer, som skandaliserade sällskapet genom sina förbrytelser, men äfven i Kyrkostaten och i Lombardiet voro de talrika. Deras mål var först fransmännens förjagande ur Neapel, och i förening med bourbonerna sökte de störta Murat, som dock slog dem tillbaka samt tillfångatog och lät afrätta deras chef Capobianco. Efter restaurationen arbetade de för Österrikes utestängande från halfön, Italiens enhet och ett konstitutionellt statsskicks införande. I Neapel förföljdes de af regeringen, hvarför de blefvo särdeles populära såsom frihetens förkämpar. De vunno där också anhängare bland officerare, studenter, konstnärer, ja t. o. m. präster, samt organiserade upproren i Neapel 1820, Kyrkostaten s. å. och Piemonte 1821. Krossade af Österrikes vapen, gingo de sedan alltmer tillbaka i makt, men uppdöko åter vid resningen i Neapel 1827 och vid upproret i Italien 1831. - De efterträddes sedermera af Mazzinis mer lifskraftiga organisation "Unga Italien". Omkr. 1820 började carbonarismen slå rot i Frankrike och fick där en vida kraftigare organisation än i Italien. Logerna buro namnen ventes particulières, ventes centrales, hautes ventes och ventes suprêmes. Sin största spridning vann carbonarismen där bland underofficerare och studenter. I likhet med bröderna i Italien sökte de franske carbonari år 1821 åstadkomma en revolution, men misslyckades. Emellertid voro de ända till 1821 en verksam medelpunkt för det revolutionära missnöjet. Efter julirevolutionen 1830 slöto sig de flesta bland dem till Ludvig Filips regering. Litt.: S. Bartholdy, "Denkschriften über die geheimen gesellschaften im mittäglichen Italien und insbesondere über die carbonari" (anonym 1822), och Greco, "Il tentativo dei carbonari di Calabria citeriore nel 1813" (1866). _ B. F. O.* Carbonas calcicus cretaceus (l. præcipitatus), farm. Se Krita. Carbondale [ka'bendeil], stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid föreningen af floderna Lackawanna och Wyoming. 13,536 inv. (1900). I närheten finnas rika stenkolsgrufvor. Carboneum (lat.), kol. Carboniferous limestone [kabeni'feros lai'mståun], eng. Se Bergkalk. Carborundum, Karborund, Siliciumkarbid, en genom sin hårdhet, som öfverträffas endast af diamantens, utmärkt förening af kisel och kol, upptäckt af elektrikern Acheson i Nord-Amerikas förenta stater. Carborundum framställes på Ord, som saknas under C, torde sökas under K.