största i landet. 1835 drog han sig emellertid tillbaka från affärerna och egnade sig därefter uteslutande åt en nationalekonomisk författarverksamhet, som bar frukt i 13 volymer större arbeten, en mängd broschyrer och ännu flera tidningsartiklar. 1835 utkom Essay on the rate of wages, 1837-40 Principlcs of political economy ("Grunderna af nationalekonomien", 1853-56) och 1848 The past, the present, and the future ("Det förflutna, närvarande och tillkommande", 1849-51), af hvilka den sista innebär C:s brytning med den engelska liberala nationalekonomien och öfvergång till protektionismen. 1858-59 följde Principles of social science, som ger den utförligaste framställningen af alla hans teorier och söker visa deras giltighet inom hela den fysiska och sociala tillvaron, något som ytterligare är utveckladt i hans sista bok, The unity of law (1872).

</img>
C. är "en af nationalekonomiens mångfaldiga
dilettanter" (Westergaard), en man, som förenar
goda idéer med fullständig brist på skolning, med
elementära missförstånd och felaktigheter. Alltigenom
utmärkes han emellertid af stor själfständighet,
och hans teorier ha särskildt intresse, emedan
de återspegla Förenta staternas tillstånd i förra
hälften af 19:e århundradet. Däraf förklaras C:s
optimism, hans tro på en social utveckling till
allt större harmoni mellan alla intressen, i motsats
till den engelska nationalekonomiens framställning
af det sociala lifvets disharmoni (se 
Bastiat). Han utgår från att arbetet är värdets enda
källa (en saks värde beror efter hans teori på
reproduktionskostnaderna, d. v. s. på det arbete,
som erfordras för att producera samma sak på nytt)
och finner ett försvar för både kapitalränta och
jordränta genom att framställa jordens och kapitalets
värde uteslutande ur det därpå nedlagda arbetet. Mot
Ricardos pessimistiska jordränteteori söker han med
exempel från Förenta staterna visa upp, att jordens
brukning fortgår från de minst bördiga till de
bördigaste jordstyckena, så att en ständig ökning
af jordens produktivitet eger rum; och i motsats
till Malthus gör han gällande, att näringsmedlen
växa i hastigare proportion än folkmängden, hvadan
öfverbefolkning aldrig är att befara. Enda undantaget
från hans uppfattning att allt utvecklas till ständigt
bättre förhållanden, om blott sakerna få ha sin gång,
utgör hans ifriga agitation för protektionismen,
som bl. a. sammanhänger med hans ovilja mot England
och som utöfvat inflytande på Förenta staternas
tullpolitik; närmast protektionismen röra hans tre
skrifter: The harmony of interests (1852), Letters
to the president on the foreign and domestic policy
of the union (1862) och The way to outdo England
without fighting her (1865). - Hans teorier väckte
på sin tid stort uppseende öfverallt, icke minst
såsom den första öppna brytningen med den liberala
engelska skolan; och de vunno äfven anhängare i
Förenta staterna och Tyskland (1866 utkom Dührings
"Careys umwälzung der 
volkswirthschaftslehre und socialwissenschaft", som framkallade
åtskillig polemik), men numera ha de öfvervägande,
om också ej uteslutande, historiskt; intresse.
E. Hkr.

Carga (sp., eg. börda, last). 1. En handelsvikt och
ett rymdmått, som förr voro gängse i Spanien och
spanska Amerika samt hade olika storlek på skilda
orter, t. ex. på Baleariska öarna och i Valencia =
120-154 gk., i Mexiqo = 400 libras = 184 kg., för
tobak och honung dock = 138 kg., i Venezuela = 115
kg., i Peru = 69 kg., som spannmålsmått i Katalonien
omkr. 175 l., som våtvarumått där 120 1. och i Buenos
Aires 114 l. - 2. Se Cargo.

Cargador.  Se Cargo.

Cargilliter, skotsk sekt.   Se Cameron, R.

Cargo l. Carga (sp., af lat. carricare, lassa på;
jfr fr. cargaison, skeppslast), en öfver en skeppslast
upprättad förteckning, som tillika upptager namn på
afsändare, mottagare m. m. - Cargador, en fullmäktig,
som åtföljer en skeppslast till dess bestämmelseort
för att där sälja den för af sändarens räkning. Jfr
Superkarg.

Carhaix [kära] l. Kerahès, stad
i franska depart. Finistère, 3 km. n. om
Brest-Nantes-kanalen. 3,308 inv. (1901). Där blef
Rikard Lejonhjärta 1197 slagen af de bretagniske
baronerna. Under hundraårskrigen var det ofta föremål
för strid mellan fransmän och engelsmän. I C. föddes
"Frankrikes förste grenadjär", Latour d'Auvergne,
som där fått en bronsstaty (af Marochetti).

Cariaco, stad i staten Bermudez, i sydamerikanska
republiken Venezuela, 7 km. ofvanför floden C:s
utlopp i Cariaco-viken. Omkr. 7,000 inv. Dess hamn
är Puerto Sucre.

Cariati, stad i italienska prov. Cosenza
(Kalabrien), på en höjd vid Joniska hafvet. 4,084
inv. (1901). Biskopssäte. I närheten låg det gamla
Paternum.

Cariboco, brasiliansk benämning på afkomling af
neger och indian. Jfr Caburet.

Cariboo [kä'ribö], guldbergsbruksrevir i Brittiska
Columbia, öster om floden Fraser, 53° n. br.

Carica L., bot., växtsläkte af fam. Caricaceæ. Dit
hör C. Papaya L., melonträdet l. papayaträdet. Detta
träd, hvars hemland är Syd-Amerika och som odlas
i alla tropiska länder, är märkligt i flera
hänseenden. Till det yttre har det någon likhet
med en palm; i spetsen af en ogrenad stam bär det
en krona af långskaftade, handflikigå blad. Dess
tillväxt är mycket snabb: på tre år kan det uppnå
en höjd af nära 6 m. Alla dess delar äro rika på
mjölksaft. Mjölksaften innehåller ett enzym, som
peptoniserar ägghvita och gör segt kött hastigt
mört (jfr Papayotin). De melonliknande frukterna
äro synnerligen välsmakande. Mycket läckra frukter
lämnar äfven C. cundinamarcensis 
(chambúru) och en bastard (babáco), båda i Ecuador.
Ldt. (G. L-m.)

</img>
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.