- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1153-1154

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caricoideæ - Carididæ - Caries - Carignan - Carignano - Carihuairazo - Carijos - Carillon - Carimata-öarna - Carinaria - Carinater - Cariñena - Carini - Carinus, Marcus Aurelius - Caripe - Carisbrooke - Carisien, Karl Ehrenfried von - Carissimi, Giovanni Giacomo - Caristia - Carità - Carit Etlar - Carlander, 1. Kristofer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carieoideæ, bot. Se Gyperaceæ. Carididæ, zool. Se Räkor. Caries (lat.), patoL Se Benröta. Carignan [karinja'], stad i franska depart. Ardennes (Champagne), nära belgiska gränsen. 1,970 inv. (1901). Där finnas intressanta kvarlefvor efter gamla befästningar. C. upphöjdes 1662 till hertigdöme och förlänades åt en gren af huset Savojen samt fick efter denna namnet C.; förut hette det Yvois. Carignano [karinjanå], stad i italienska prov. Turin, vid Po, i en fruktbar trakt. 7,129 inv. (1901). Staden är bekant för sina konfityrer. C. tillföll 1418 grefvarna af Savojen. Karl Emanuel I af Savojen gaf 1656 sin yngste son titel furste af C.; från honom härstammar Italiens nu regerande konungafamilj Savojen-Carignan. Carihuairazo, vulkan i sydamerikanska republiken Ecuador, n. om Chimborazo. Toppen skall hafva störtat samman vid det stora jordskalfvet 1698. C. når öfver snögränsen med sina branta tinnar och spetsar till en höjd af 5,106 m. Carijos, folkstam. Se Guarani. Carillon [karijå7], fr., mus., klockspel (se d. o.); musikstycke, som är satt för ett dylikt spel; musikstycke, hvari klockspelsverkan härmas (melodi uti terzer med alltjämt återkommande högre och lägre toner). Carimata-öarna. Se Karimata-öarna. Carinaria, zool. Se Blötdjur, sp. 828. Carinater, zool., sammanfattningsnamn för alla de fågelformer, hvilkas bröstben är försedt med en kam l. köl (lat. carina), i motsats till de strutsartade fåglarna (Ratitæ), som sakna sådan kam. Den moderna systematiken har dock med rätta ej velat tillerkänna när- eller frånvaron af sagda bildning en djupare genealogisk betydelse, utan uppdelas numera fåglarnas klass vanligen i ett större antal jämställda grupper. L-e. Carineña [karinje'na], stad i spanska prov. Zaragoza. 3,427 inv. (1900). I trakten produceras ett förträffligt vin ("garnacha"). Carini, stad i italienska prov. Palermo (Sicilien). 13,931 inv. (1901). 6 km. nordligare låg det forntida Hykkara. Carinus, Marcus Aurelius, son af romerske kejsaren Carus, upphöjdes jämte brodern Numerianus af fadern år 282 till cæsar och medregent, försökte efter sin faders död (283) och sedan brodern mördats af en gardesprefekt (284) att rycka makten från den till kejsare utropade Diocletianus, men blef mot slutet af en framgångsrik strid vid Morava i Mesien 285 mördad af en af sina officerare. C. var grym och utsväfvande. Caripe, by i staten Bermudez, i sydamerikanska republiken Venezuela. 780 m. ö. h. Fordom säte för de aragonske kapucinmunkarna. Ännu finnas i behåll en storartad kyrka och ett förfallet kloster. I närheten finnes en af Humboldt beskrifven stor klippgrotta, som är tillhåll för oräkneliga skaror fettfåglar (guácharos). Carisbrooke [kä'risbruk], gammal stad på den engelska ön Wight, fordom denna ös hufvudort. Storartade ruiner efter ett slott, där den engelske konungen Karl I satt fången 1648. I närheten finnes en utmärkt förbättringsanstalt för unga förbrytare. Carisien [-sin], Karl Ehrenfried von, diplomat, f. 7 nov. 1749 i Stralsund, anställdes 1772 såsom kommissionssekreterare vid svenska beskickningen i Berlin, där han 1779-84 var chargé d'affaires, 1785 blef ministerresident och 1787 e. o. envoyé. Död 21 nov. 1794. Lars von Engeström kallar C. den mest fulländade diplomat han känt och säger, att han betraktades som ett orakel af de öfrige diplomaterna i Berlin. Också blef hofkanslersbefattningen erbjuden honom, men han afböjde den. C. vitsordas af sina samtida äfven som en förträfflig karaktär. Han användes i flera kinkiga förtroendeuppdrag, t. ex. vid underhandlingarna om oldenburgska arfsfrågan 1786 samt om quedlinburgska successionen och Warnemündetullen 1787. C. inlade stor förtjänst om att Preussen - och därmed äfven England - upptog medlingen mellan Sverige och Danmark 1788. C:s depescher röja en djup sakkännedom såväl om förhållandena i Preussen som om den allmänna politiska situationen i Europa. Ett sammandrag af hans depescher utgör den vidlyftiga, i form och sak förträffliga Berättelse om Preussen (utg. 1893 af B. Taube), som han enligt förmyndarregeringens befallning af gaf 30 jan. 1793 och som är af synnerlig vikt för Preussens historia. Jfr Odhner, "Sveriges polit. hist. under kon. Gustaf III:s regering", II, s. 367, 526 ff. L. W-m. Carissimi, Giovanni Giacomo, italiensk komponist, f. omkr. 1604, blef 1628 kapellmästare vid Apollinaris-kyrkan i Rom och dog 1674. Han utbildade kantaten till en s. k. "kammarkantat", ett slags musikalisk-dramatisk scen med recitativ, arior och ensemblesatser. Den smidighet han gaf nämnda former kom äfven operans utveckling till godo, ehuru C., så vidt man vet, ej själf skref några operor. Hans oratorier (Jephta, Judicium Salomonis, Baldassarre, Jonas m. fl.) äro märkvärdiga för den storartade behandlingen af körerna och dessas dramatiska förbindelse med solosången. C. utvidgade äfven användningen af instrumentalmusiken och verkade mycket genom sina lärjungar (Scarlatti, Cesti m. fl.). De fyra ofvannämnda oratorierna, valda bland C:s 15 bevarade, äro utgifna af Chrysander; "Jephta" introducerades i Stockholm 1904. A. L. Caristia. Se Feralia och Parentalia. Carità (it., af lat. caritas), kärlek, i synnerhet moderskärlek. I bildhuggar- och målarkonsten betyder detta ord en allegorisk framställning af moderskärleken, vanligen som grupp. Carit Etlar, pseudonym för danske författaren J. K. K. Brosböll, efter hans död upptaget som borgerligt namn af hans hustru och medarbeterska. Carlander. 1. Kristofer C., läkare, f. 30 juli 1759 i Yllestads socken, Skaraborgs län, blef student i Uppsala 1778, tillbragte därefter sex år på konditioner, tog medicine licentiatexamen 1786 och antogs 1787 till fattigläkare i Klara församling i Stockholm. Sistnämnda år företog han i egenskap af skeppsläkare en resa till Västindien och S:t Barthélemy. Under hemresan blef fartyget, i närheten af Kullen i Skåne, uppbringadt af en rysk kapare, hvarvid C. förlorade nästan allt hvad han egde, bl. a. en dyrbar samling naturalier från Västindien. Han landsattes på Själland och kom därifrån till Göteborg, hvarest han 1788 blef anställd som fältmedikus. S. å. promoverades han frånvarande till medicine doktor och utnämndes till adjunkt i obstetrik vid allmänna barnbördshuset i Stockholm, men Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 13:04:30 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free