skickades redan 1789 som fältmedikus till Sveaborg. Där tjänstgjorde han till 1791, då han återvände till sin adjunktsplats i Stockholm. 1792 stiftade han jämte trenne kamrater ett läkarsällskap, "Societeten", hvilket, ehuru det upphörde kort efter det C. året därpå lämnade Stockholm, dock kan betraktas som fröet till Svenska läkarsällskapet. 1793 utnämndes C. till andre stadsfysikus och 1800 till förste stadsläkare i Göteborg. Under sin tjugoåriga verksamhet i denna stad, hvarunder han i enskild praktik vårdade omkr. 25,000 sjuka, förvärfvade han sig ett utomordentligt stort anseende både som läkare och som medborgare.

</img>
Med största noggrannhet förde
han dagbok öfver alla sina sjuka, hvarjämte han,
i s. k. sjuktabeller, för hvarje dag antecknade
väderleksförhållanden, namn på tillkomna sjuka,
sjukdomarnas diagnos, utgång o. s. v. Dessutom
underhöll han en vidlyftig vetenskaplig brefväxling
med ett stort antal af Sveriges läkare och var
därigenom under lång tid den medelpunkt, kring hvilken
ett medicinskt vetenskapligt lif inom landet rörde
sig. 1812 tog han afsked från stadsläkarbefattningen,
och med utgången af 1813 upphörde han alldeles med
sin praktik. 1814 flyttade han till Stockholm. 1816
kallades han till hedersledamot af sundhetskollegium
(enligt de tryckta biografierna öfver C.; i
statskalendern upptages han dock som sådan först
1839), 1817 förordnades han att där vara "assessor
på stat" och fick som sådan 1821 öfverinseende öfver
allmänna vaccinationsinrättningen i riket. Ehuru han
ej heller efter sin flyttning till Stockholm åtog
sig någon enskild praktik, biträdde han emellertid
som rådgifvare gärna sina ämbetsbröder och var på
sådant sätt i lång tid den öfverinstans, till hvilken
läkare och sjuka i svåra fall vädjade. Af denna
anledning var det, som han af Stockholms allmänhet
fick namnet "dödsdoktorn". I synnerhet åtnjöt han
anseende som barn- och fruntimmersläkare. 1812
invaldes C. i Vetenskapsakademien. 1813 blef han
ledamot af Svenska läkarsällskapet och utsågs
1817 till dess sekreterare. Så länge han deltog i
sammankomsterna, var han den förnämste referenten
för utländsk medicinsk litteratur. C. var den
förste, som i läkarsällskapet fäste uppmärksamheten
på Laënnecs stora uppfinning (den fysikaliska
undersökningsmetoden medelst auskultation), samt blef,
ehuru han i början var en stark motståndare till
skyddskoppympningen, en af dennas ifrigaste anhängare
och utbredare i Sverige. På femtionde årsdagen af C:s
doktorspromotion öfverlämnade läkarsällskapet till
honom en särskildt präglad minnespenning i guld. Mot
slutet af sin lefnad förlorade C. synförmågan. Han
dog i Stockholm 8 maj 1848. S. å. skildrades hans
lefnad af P. H. Malmsten i en minnesteckning (tryckt
1849). Vetenskapsakademien lät till sin högtidsdag
1877 öfver honom slå en medalj, vid hvilket tillfälle
K. G. Santesson uppläste en minnesteckning (tryckt
s. å.).

2. Karl Magnus C., bibliofil, f. 1837 å herrgården
Tummarp i Älfsborgs län, f. d. grosshandlare i
Sockholm, har utgifvit en förtjänstfull svensk
biblioteks- och bibliofilhistoria under titeln Svenska
bibliotek och ex-libris (3 bd, 1889-94; ny uppl. i 4
dlr 1904) samt vidare Miniatyrmålare i Sverige (1897)
m. m.

Carlbeck, Emanuela.   Se Idiotanstalt.

Carlberg. 1. Johan C., biskop, f. 1638 i Karlstad,
blef student i Uppsala 1655, besökte från 1662 flera
utländska universitet samt blef filosofie magister
i Leipzig 1665 (1. 1667) och teologie doktor i
Giessen 1677. Han återkom till fäderneslandet 1678
och utnämndes 1679 till domprost i Göteborg. 1687
blef han öfverhofpredikant hos drottning Ulrika
Eleonora och 1689 biskop i Göteborg. Död 1701. -
C. var en kraftfull biskop och en utmärkt predikant,

2.    Birger C., den föregåendes broder, präst, f.
1640 (l.  1641), idkade studier i Uppsala, var någon
tid "hofpredikant" hos M. G. De la Gardie, erhöll
1670 fullmakt såsom pastor i Kristinehamn (ehuru
den förre kyrkoherden ännu lefde) och kallades 1671
till kyrkoherde i Ölmehärad.   1675 "konfirmerades"
C. såsom kyrkoherde i båda pastoraten. 1674 blef han
magister i Giessen.   C. vann en viss ryktbarhet genom
en rättegång, som han jämte flera släktingar anställde
mot en nära anhörig, fru Sigrid Flygge, med påstående
att ett barn, som hon födt efter mannens död, var
understucket.   Då angifvelsen ej kunde bevisas,
dömdes C. från ära och lif, men benådades till lifvet,
mot att böta 2,000 dal. smt.   Därefter uppehöll han
sig hos sin broder, dåv. domprosten Johan C., och fick
slutligen befrielse från böterna samt förordnades
till kyrkoherde i Göteborgs stift, men dog 1683 (l.
1684), innan underrättelser därom  hann  framkomma.
Kort  före  sin  död  författade han den rörande
psalm, som under n:r 238 finnes upptagen i 1819
års psalmbok.          (J. Hdr.)

3.    Johan Eberhard C., den förstnämndes son,
arkitekt, f. 1683 i Göteborg, d. 1773 i Stockholm,
blef 1702 konduktör vid fortifikationen, men tog
1703 afsked, blef därefter löjtnant vid Närkes och
Värmlands tremänningsregemente, ingick 1709 som
löjtnant åter i fortifikationen  och tjänstgjorde
till 1721 i Göteborg, då han fick afsked med
kaptens karaktär.   1727 blef han stadsarkitekt i
Stockholm. Han utförde ej få byggnader, till hvilka
dock Hårleman, Adelcrantz m. fl. gjorde ritningar.
Mest bekant är hans restaurering af Storkyrkan
i Stockholm.

4.     Bengt   Vilhelm   C.,   den   föregåendes
broder, fortifikationsofficer, arkitekt, f. 1696 i
Göteborg,  blef  konduktör vid  fortifikationen  och
1713 placerad till tjänstgöring på Nya Älfsborg samt
var 1718-21 som löjtnant anställd vid fältstaten.
Han bevistade hela belägringen af Fredrikshald och
erhöll det sorgliga förtroendet att mottaga Karl
XII:s lik, "då det skulle under inkognito föras ur
approcherna till högkvarteret Tistedalen".  Om denna
förrättning afgaf C. en (i senare tider tryckt)
berättelse, hvilken lämnade stöd åt antagandet
att konungen föll för en lönnmördares hand.
C. hade därjämte byggt några skansar i Bohus län.
Med  bibehållande af officerstjänsten blef han 1727
stadsarkitekt i Göteborg, och 1728 var han  konung
Fredrik följaktig till  Alingsås,  där han  planlade
den  nya staden. På krigskollegiets befallning
uppgjorde han ritningar

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.