som en af de mest framstående medlemmarna i den s. k. "centern" eller "intelligenspartiet" inom andra kammaren. Särskildt hans lätthet att uttrycka sig och hans fyndighet i debatten förvärfvade honom stort anseende. Flera gånger hade C. uppdrag att som medlem af kommittéer deltaga i reformarbeten; så i kommittén för utarbetande af förslag till förändrade stadganden för betryggande af egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet (1867), i kommittén för utarbetande af förslag till förändrade stadganden angående häradsrätternas arbetssätt m. m. (1868) och i kommittén för reglering af häradshöfdingarnas löneförmåner (1873). 1866 utgaf han en Kommentar öfver strafflagen. C. egde en god juridisk stil, hvilket särskildt visar sig i de förslag han lät åtfölja sina reservationer mot åtskilliga kommitté- och utskottsbetänkanden rörande lagstiftningsfrågor. Död i Stockholm 31 dec. 1873. 4. Maria Octavia C., den föregåendes syster, författarinna, f. 22 nov. 1828 i Skara, d. 30 jan. 1881, utgaf ett antal beskrifningar öfver svenska slott och orter samt deras historiska minnen. Bland hennes arbeten af detta slag må nämnas: Anteckningar öfver Kongl. lifrustkammarens och Kongl. klädkammarens samlingar (1859), historiska anteckningar om Drottningholm (1861; 3:e uppl. 1879), Gotland (1862), Gripsholm (s. å.; ny uppl. 1877), Ulriksdal (1863), Skokloster (1877), vidare Stockholms slott (1866; 3:euppl. 1875), Stockholms kyrkor (1864), Stockholms stad och dess omgifningar (1866) m. fl. Octavia C. författade dessutom flera noveller och skaldestycken, bl. a. Ny och nedan. Poemer och noveller (1859), Birger Ulfssons löfte (1860; ånyo tryckt 1880), Kung Eriks gästabud (1863) m. fl. A. F. St.* 5. Rosaura (Rosa) Katarina C., den föregåendes svägerska, romanförfattarinna, f. 9 maj 1836 i Högsäters socken på Dal, var erkänd dotter af Emilie Flygare-C. och hennes trolofvade, J. R. Dalin, som afled kort innan bröllopet skulle stått. Vid ett års ålder upptogs hon såsom fosterdotter af en aflägsen anförvant, landtbrukaren Bågenholm och hans fru, hvilkas hem, Onsön, är beläget på Dal, i närheten af norska gränsen - en trakt, hvars folklif företer många egendomligheter. 1856 ingick hon äktenskap med häradshöfdingen R. Carlén och blef härigenom sin moders svägerska. Under sin uppväxt hade fru C. en bestämd motvilja för romanläsning. Genom miss Kavanaghs "Daisy Burns" skedde en märklig förändring i detta afseende, och sedermera skaffade hon sig grundlig kännedom om Dickens, Thackeray m. fl. Såsom författarinna uppträdde hon första gången med den lifligt och talangfullt skrifna romantiska skildringen Agnes Tell. En äktenskapshistoria, som utkom anonymt 1861 och med stort bifall mottogs af allmänheten. Därefter följde Tuva (1862), Bröllopet i Bränna (1863), Helène. En qvinnas historia (s. å.), Tre år och tre dagar (1864), Tatarnes son. Ur svenska folklifvet (1866), den i konstnärligt hänseende måhända mest fulländade af hennes romaner, Lifvet på landsbygden, ett litet häfte noveller (s. å.) - alla offentliggjorda under signaturen "Förf. till Agnes Tell" -, samt Cornelius, hans fränder och vänner af T. S. (1872). Rosa C:s romaner, som tillhöra 1860-talets bästa alster hos oss, fängsla läsaren genom lifliga skildringar; många af situationerna och scenerna i dem äro utförda med ganska mycken finhet och säkerhet. Karaktärerna vittna om en ej vanlig förmåga i teckningen och väcka nästan alltid intresse, ehuru de stundom göra intryck af öfverspändhet. De flesta af Rosa C:s romaner hafva blifvit öfversatta på tyska, ett par af dem äfven på danska språket. Hennes personlighet var intagande. Viktor Rydberg skildrar henne vid ett besök i Stockholm 1866 sålunda: "En riktigt liten pigg dam. - - Hon har ingenting af blåstrumpa i sitt väsen, men är en fint observerande kvinna, talar aldrig lärdt och är ej heller särdeles boksynt, men fängslar desto mer med sitt goda sunda fruntimmersvett och med en erfarenhet, som af sticker på pikant vis mot hennes ungdomliga utseende." Hon afled på Onsön, Eds socken, Dalsland, 12 febr. 1883. A. F. St. (K. W-g.) Carlès [karläs], Jean Antonin, fransk bildhuggare, f. 1851 i Gimont (dep. Gers). Bland hans arbeten märkas statyerna Ungdomen (1885) och Abel (1887, båda i Luxembourgmuseet), Återkomsten från jakten (1888, brons, i Tuileries-trädgården), Karl VII (stadshuset i Compiègne), gruppen På ärans fält (1894, slottet Boissière), samt flera dekorativa skulpturer och porträttbyster. G-g N. Carleson, adliga ätter, härstammande från grosshandlaren i Stockholm Karl Ivarsson, hvars bägge söner, dåv. envoyén Edvard Carlson (se nedan 2) och dåv. sekreteraren i kanslikollegium Karl Carlsson (se nedan 1), adlades, den förre 1743, den senare 1746, och därvid antoge namnet Carleson, enär en adlig släkt von Carlsson fanns redan förut. Karl Carlesons ätt utdog på manslinjen 1887. 1. Karl C., ämbetsman, författare, f. 1703 i Stockholm, blef 1746 sekreterare i kanslikollegium, 1747 lagman i Kalmar län och 1750 i Södermanlands län samt 1757 statssekreterare för krigsärendena. För öfrigt användes han ofta i den tidens mångfaldiga s. k. kommissioner. 1755 blef han ledamot af Vetenskapsakademien. 1746 blef han adlad. 1730-31 utgaf C. veckoskriften "Sedo lärande Mercurius", hvilken till en början nästan uteslutande meddelade uppsatser i sedeläran, men sedermera upptog ämnen i den allmänna och enskilda hushållsläran; denna tidskrift sökte företrädesvis ådagalägga manufakturers angelägenhet och nytta. Under åren 1734-35 utgaf han "Hushålds-Råd",en månadsskrift, som "går ut på handel och sjöfart samt städers politie och hushållning", i hvilken han bl. a. förordade inrättandet af ett brandförsäkringskontor samt änke- och pupillkassor. Bland hans öfriga ekonomiska skrifter är hans Hushållslexicon (1756; 2:a uppl. 1769) den anmärkningsvärdaste. C. var en stor vän af skaldekonsten och författade själf åtskilliga tillfällighetsdikter. Vitterheten gjorde han en ganska betydlig tjänst genom utgifvandet af "Försök till svänska skaldekonstens upphjelpande eller samling af utvalda svänska rim och dikter" (1737 -38), men begick därvid det felet att söka förbättra de i samlingen intagna skaldestyckena. Dessutom utgaf han Kort och tydelig undervisning huru man skall förstå och bruka runstafven (1742; 3:e uppl. 1748), åtskilliga tal m. m. Död i Stockholm 1761. 2. Edvard C., den föregåendes broder, diplomat och nationalekonomisk författare, f. 1704 i Stockholm, blef 1725 auskultant i kommerskollegiet. För att inhämta kännedom om hvad i främmande länder Ord, som saknas under C, torde sökas under K.