framträder i återgifvandet af västra skärgårdens typer, hennes domän framför andras inom vår vitterhet. I åtskilligt bebådar hon den senare naturalismen. Hennes skrifter utkomma alltjämt i nya upplagor; så utgåfvos hennes Romaner ånyo 1890-95, och en ny samlad upplaga af dessa är nu (1905) påbörjad. Fru C:s romaner tillhöra genom en mängd öfversättningar världslitteraturen. De flesta af hennes verk äro öfverflyttade till danska, engelska, holländska, tjechiska och tyska, hvarjämte enstaka arbeten ha tolkats på franska, polska och italienska. På danska utgåfvos hennes "Samlede skrivter" 1855--62 och "Samlede værker" 1892 ff. På tyska finnas i olika öfversättningar "Sämmtliche romane", "Sämtliche werke" och "Ausgewählte romane", hvilka utgåfvos i nya upplagor under 1890-talet. -- Den tyska författarinnan Paula Herbst har skrifvit "Ture Horn" (1854-60) som fortsättning till "Enslingen" och "Der silberhut" (1860) som fortsättning till "Jungfrutornet". Litt.: B. Schöldström, "Emilie Flygare-Carlén" (1888), K. Warburg, "Emilie Flygare-Carlén" (i Nord. tidskrift 1892), O. Sylwan, "Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt" (1903), och J. Mortensen, "Från Aftonbladet till Röda rummet" (1905). K.W-g. 2. Johan Gabriel C., den föregåendes make, jurist, litteratör, f. 9 juli 1814 på Hasslekärr i Hångsdala socken af Skaraborgs län, blef student i Uppsala 1831 och tog hofrättsexamen därstädes 1837, hvarefter han ingick som e. o. tjänsteman i justitierevisionen och rådhusrätten i Stockholm. Där trädde han i vänskapsförbindelse med K. F. Dahlgren, G. H. Melin, Aug. Blanche m. fl. Från denna tid egnade han sig mer och mer åt vittra sysselsättningar. Under flera riksdagar på 1840- och 1850-talen tjänstgjorde han i expeditionsutskottet. Resultatet af C:s juridiska studier äro de af honom utgifna Handbok i svenska lagfarenheten (1843-55; ofullbordad) och Sveriges grundlagar jemte motiverna till regeringsformen (1844). Som författare i bunden stil framträdde han 1838 med Stycken på vers. Både under eget namn och under signaturer lämnade han bidrag till kalendrar och tidningar. 1846 utgaf han Romanser ur svenska folklifvet och 1870 Samlade dikter. C:s dikter äro dels tendentiösa politisk-sociala, dels naturstämningar. De ega åtskilliga formella brister och sakna utpräglad originalitet. Den folkliga tonen i "Romanserna" gjorde likväl dessa ganska populära. Flera af C:s lyriska stycken äro satta i musik af fru Matilda Montgomery-Cederhjelm (Galérslafvens sång), J. N. Ahlström (Trollekens gåfva) m. fl. Som vitter utgifvare inlade C. förtjänst genom sin upplaga af Bellmans samlade skrifter (1856--61), om den också icke är kritiskt tillfredsställande. 1856 utgaf han fru Lenngrens, 1869 J. A. Wadmans skrifter. C. redigerade äfven "Svenska familjeboken, läsning för hvar dag under året" (1850--52), "Läsning vid husliga härden" (1860) och "Illustrerad tidning" (1864--66). 1843 utgaf C. "Den svenska psalmboken i vanlig versform", med utsatta författarnamn. C. var en naiv republikan, känd i hufvudstaden som ett stort original. Medlem i Dahlgrens Aganippiska sällskap stiftade C. efter dettas slut litteratörklubben "Gröna stugan" (1855). Död i Stockholm 6 juli 1875. A. F. St.* 3. Rikard C., den föregåendes broder, jurist, riksdagsman, f. 17 maj 1821 på Hasslekärr i Hångsdala socken af Skaraborgs län, blef 1838 student i Uppsala och tog 1841 juridisk examen. Sistnämnda år inskrefs han som e. o. kanslist i justitierevisionen äfvensom i några andra juridiska ämbetsverk i Stockholm. Ej långt därefter fick han anställning som biträde hos häradshöfdingen J G. Richert. 1844--46 redigerade han "Vermlands tidning", i hvilken han med talang förfäktade liberala åsikter och äfven försökte sig som poet. Sedan han 1846 uppnått behörig domarålder, innehade han åtskilliga förordnanden -- bl. a. som adjungerad ledamot i Svea hofrätt --, tills han 1857 utnämndes till häradshöfding i Lifgedingets domsaga. C., som länge önskat få deltaga i det offentliga lifvet, blef 1862 af valkretsen Kristinehamn-Strängnäs-Södertälje utsedd till ledamot i borgarståndet. Vid riksdagen 1862--63 var han medlem af konstitutionsutskottet och suppleant i lagutskottet. Såväl i sistnämnda utskott som i ståndet deltog C. med nit och ifver i behandlingen af förslaget till ny strafflag, hvarjämte han i konstitutionsutskottet försvarade det då framlagda representationsförslaget. Vid 1865--66 års riksdag representerade han valkretsen Kristinehamn-Köping-Strängnäs och hade då åter plats i konstitutionsutskottet. 1867 utbytte han Lifgedingets domsaga mot Södra Roslags, hvars domhafvande eger rätt att vara bosatt i Stockholm. I denna stad valdes han 1870 till stadsfullmäktig, och 1871-73 var han en af Stockholms representanter i andra kammaren samt medlem af lagutskottet (1873 som vice ordförande). Hans förslag om inrättande af en lagberedning i stället för den då befintliga lagbyrån (1871) antogs i andra kammaren, men förkastades i den första. Hans 1872 väckta motion om statsrådets ombildning och fördelning på två konseljer vann däremot i andra kammaren bifall endast i den del, som handlade om statsministersämbetet. Sistnämnda år åstadkom C., genom sitt initiativ, äfven en väsentlig mildring af den nya strafflagens alltför stränga bestämmelser om påföljden för upprepande af tjufnadsbrott. Det var äfven en af honom väckt motion, som föranledde riksdagen att 1873 aflåta en skrifvelse till k. m:t dels om unga förbrytares (under 18 år) insättande i särskilda förbättringsanstalter, i stället för de vanliga straffanstalterna, dels om tillämpning i vårt land af det s. k. progressiva fängelsesystemet. C. ansågs