annat, för utomordentlig arbetsamhet. Han var ledamot af allmänna besvärs- o. ekonomiutskottet 1850- 51, 1853-54, af statsutskottet 1856-58,1859-60, 1862-63, 1873-74, 1881-82 och 1885, af bankoutskottet 1875 samt af särskildt utskott 1853 och 1875. Man har antecknat, att han under sin parlamentariska bana mer än 1,100 gånger haft ordet, hufvudsakligen, tyckes det, för att gendrifva sina motståndares argument. C. var en utmärkt och fruktad debattör. Han var en motståndare till ståndsförfattningen. Det visade han redan vid sin första riksdag (1850), då han röstade för regeringens förslag om samfällda val, och ännu mera i sitt framgångsrika försvar 1862 och 1865 för De Geers representationsreform. Han var en varm unionsvän och trodde, att tillmötesgående af de norska fordringarna bäst befordrade föreningens syfte, såsom hans anföranden vid behandlingen af den s. k. "norska frågan" 1859 och talet vid unionens 50-års jubileum 1864 ådagalade. Han verkade för utvidgad religionsfrihet, t. ex. för upphäfvande af förbudet mot konventiklar, för ändring i lagen om prästtjänsters tillsättande i syfte att öka församlingarnas inflytande vid val af själasörjare, men han höll på kyrkan såsom en själfständig institution med sin röst i egna angelägenheter. Hans ställning till grundskatte- och härordningsfrågorna framgår däraf, att han ombesörjde redaktionen af 1873 års bekanta "kompromiss" (se d. o.) och att han inlade mycket stor förtjänst om tillkomsten af 1885 års riksdagsbeslut om en förbättrad värnpliktslag i sammanhang med en partiell afskrifning af grundskatterna, "en mognad frukt af kompromissen". Till sina tullpolitiska åsikter var han, som ofvan antyddes, frihandlare. För öfrigt må nämnas, att han vid 1853-54 års riksdag väckte förslag om inrättande af ett statistiskt ämbetsverk och var ledamot i det särskilda utskott, som uppgjorde förslag till den sedan gällande brännvinslagstiftningen. 1856 väckte han förslag om utfärdande af en författning till skyddande af landets fornminnen. Som ledamot af ekonomiutskottet deltog han 1859 i slutbehandlingen af kommunallagarna. 1875 motionerade han om aflåtande af en skrifvelse till k. m:t med begäran om utarbetande af en författning rörande barns och yngre personers användning i fabriksarbete. Framför allt satte C. som sitt mål undervisningsväsendets förbättring och bildningens höjande. Redan i den 1843 utgifna skriften Om svenska elementarläroverken och deras förbättring, där han yttrade, att idén för våra läroverk är uppfostran, intellektuell och moralisk, framlade han sitt sedermera följda program med dess reformkraf bl. a. på att skolan inrättades för samhällets olika ändamål och att det sörjdes för lärarnas utbildning och ekonomiska ställning. Redan vid sin första riksdag yttrade han sig i skolfrågan. Under riksdagen 1856-58 väckte han förslag om förbättrad pensionering för lärarna vid elementarläroverken och uppgjorde såsom medlem af statsutskottet den stat för elementarläroverken, hvilken sedermera blef antagen af riksdagen (denna lönestat var den första, som byggde på grundsatsen af löneförbättring efter vissa års förlopp). Han var, som nämndt, ordf. i 1858 års läroverkskommitté, hvars arbete satte frukt dels i 1859 års stadga för elementarläroverken, för hvilken ett af C. framställdt förslag lades till grund, dels i den 1862 utfärdade stadgan om afgångsexamen från nämnda läroverk, genom hvilken studentexamen vid universiteten afskaffades och ersattes med en mogenhetspröfning vid läroverken under kontroll af censorer. Såsom statsråd kom C. i tillfälle att än mera personligt ingripa i läroverkens lif och gifva den tillämpning han fann ändamålsenlig af 1859 års stadga, som, i likhet med den föregående, af de många missbelåtna karakteriserats för latinherravälde samt brist på blick för det praktiska lifvets kraf. Tydliga förbättringar infördes genom metodiska åtgärder till förekommande af lärjungarnas öfveransträngning (införande af den s. k. preparationen, utvidgning af klasslärarsystemet m. m. 1865), genom införandet af profår för kompetens till lärarbefattningar (s. å.) och af rektorsmöten (s. å.), och slutligen kontrasignerade C. en ny läroverksstadga (1 nov. 1878), där större utrymme gafs åt de reala ämnena (upprättandet af själfständiga realläroverk). Dessutom vidtogos åtgärder för höjande af lärarnas löner och för inrättande af en änke- och pupillkassa (1865). I fråga om universiteten äro från C:s statsrådstid att anteckna nya stadgar för de juridiska ämbetsexamina (1863), för den filosofiska graden (1870, 1877) och för teologisk-filosofisk examen (1876), nya statuter för universiteten (s. å.) samt utvidgning af undervisningen vid desamma genom vetenskapliga seminarier, adjunkturernas ersättande med extraordinarie professorsbefattningar och stipendierade docenturer (1877). Somliga af dessa åtgärder väckte starkt ogillande liksom C:s motstånd mot att karolinska institutet i allt likställdes med universiteten, i det han ville förbehålla de senare den teoretiska läkarbildningen. Allmänt bifall hälsade däremot C:s arbete för folkskolans utveckling, ja man har t. o. m. kallat honom vår folkundervisnings skapare. Redan under sina första riksdagar på 1850-talet talade han varmt för förbättringar i folkundervisningen, och vid riksdagen 1856-58 hade han en betydande del i de viktiga beslut, som fattades, bl. a. om inrättande af småskolor och högre folkskolor. Som statsråd genomförde han sina planer från denna tid och mera därtill. Hit höra utfärdande af allmänna föreskrifter ang. folkskolorna, ny organisation af folkskollärarseminarierna, folkskolinspektionens utvidgande och fördjupande, förbättring af lärarlönerna, upprättande af folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa, undervisningsmaterielens förbättring, utgifvande af normalritningar för folkskolebyggnader, införande af fortsättningsskolor och af slöjd vid skolorna, ökade anslag till folkhögskolor och högre skolor för kvinnlig ungdom, utgifvande af normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, läsebok för folkskolan m. m. För äldre döfstummas och blindas undervisning sörjde C. genom upprättande af särskilda bildningsanstalter (1877). Tekniska högskolans och tekniska elementarskolornas organisation och nya tekniska arbetarskolors upprättande genomfördes af honom (1876-78), och nya stadgar utfärdades för Akademien för de fria konsterna (1878). Andra viktiga åtgärder voro Serafimerordensgillets upplösning och hospitalstyrelsens öfverflyttning till sundhetskollegium (1876) äfvensom sundhetskollegiets ombildning till en medicinalstyrelse (1877). C. var den förste, som i sitt departement införde det på byråindelning grundade Ord, som saknas under C, torde sökas under K.