arbetssätt, hvilket sedermera tillämpats äfven i de öfriga statsdepartementen. Sitt departements ärenden "ville han sköta efter sitt eget sinne och han egde en beundransvärd förmåga att med den största foglighet och varsamhet göra sin vilja gällande" (De Geer). Han har från de kompetentaste håll fått erkännande för stor statsklokhet, han var en mästare i konsten att begagna omständigheterna och i att öfvertyga eller öfvertala, men var, kanske just på grund af sistnämnda omständighet, "åtminstone under sin första statsrådstid, knappt omtyckt på något håll". Icke minst som häfdatecknare har C. vunnit ryktbarhet. Det var på några undantag när (disputationerna De Hemmingi Gaddii in patriam meritis, 1834, och De albis et nigris, factionibus florentinis, 1837) de tre Karlarnas historia, som utgjorde hans arbetsfält. Förberedelsevis utgaf han smärre skrifter om en och annan del af detsamma: Quæ de ineunda pace inde a pugna pultavensi egerit Carolus XII (professorsspecimen, 1848; i omarbetadt skick Om fredsunderhandlingarne åren 1709-1718, 1857), Om den svenska statsförvaltningens förändrade skick under konung Carl XI:s regering (1860), Om statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering (i Nord. univ. tidskr., 1856), Berättelse om riksdagen 1680 (promotionsprogram, 1860), Om Sveriges inflytande på konungavalet i Polen 1704 (rektorsprogram, 1861), Carl den tolftes första regeringsår (hvarmed C. öppnade Hist. tidskr., 1881), Carl XII:s tåg mot Ryssland (i "Sv. akadis handl. ifrån år 1796", d. 61, 1885). Men en sammanhängande skildring af vårt lands öden fr. o. m. Karl X Gustafs tronbestigning t. o. m. Karl XII:s vistelse i Sachsen och freden i Altranstädt 1706 lämnade han i Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset (l dlr, 1855-85; l:a d., 2:a uppl. 1883; på tyska utgafs verket, i förkortad form, i Heeren-Ukertska samlingsverket "Geschichte der europäischen staaten"). Detta stora arbete, som utgör en värdig fortsättning af Geijers oafslutade "Svenska folkets historia", stöder sig på forskningar i svenska och utländska arkiv (i Köpenhamn och Paris samt, för Karl XII:s historia, äfven i London, Haag och Dresden) samt utmärker sig för utsökt konst i kompositionen och klar, stundom dramatisk, någon gång litet retorisk stil samt bär täta spår af sin författares statsmannapraktik. Särskildt 3:e delen (skildringen af den stora revolutionen under Karl XI) anses vara C:s mästerstycke. C:s värdesättning af personer och förhållanden har hittills ej mött några allvarliga gensägelser, utom i fråga om uppfattningen af Karl XII. Men man har anmärkt stundom bristande detalj forskning, ett visst förnämt förbiseende af den tryckta litteraturen och för stor sparsamhet med källcitat. Ehuru oafslutadt är det "i alla fall ett storverk, ett verk, som har få sina likar i vår historiska litteratur" (Odhner). För öfrigt författade C. Inträdestal i svenska akademien (minne af K. A. Agardh, 1861), Minne af riksamiralen G. O. Stenbock (i "Sv. akadrs handl. ifrån år 1796", d. 68, 1873) äfvensom personalier öfver prins Gustaf, Oskar I, drottning Lovisa och Karl XV. Dessutom utgaf han sin ungdomsvän E. J. F. Kjellanders (se d. o.) "Minnen" (1842). Se biografi af C. H. Rundgren, C:s efterträdare i Svenska akademien (i akademiens "Handl. ifrån år 1886", d. 2, 1888), minnesteckning af E. Törnebladh (i "Pedagogisk tidskr.", 23:e årg., 1887), L. De Geer, "Minnen" (1892), Arcadius, "Bilder ur svenska folkundervisningens historia" (2:a h. 1898), och C. T. Odhner, "F. F. Carlson såsom häfdatecknare" (i "Lefnadsteckn. öfver k. sv. vet. akad:s ledamöter", bd 4, 1902). 2. Karl Fredrik Ernst C., den föregåendes son, skolman, riksdagsman, historiker, f. 14 mars 1854 i Stockholm, blef 1872 student i Uppsala, 1877 filos. doktor och 1880 docent i historia därstädes samt 1883 lektor i historia, geografi och modersmålet vid högre realläroverket i Göteborg. 1890 utnämndes han till professor i historia och statskunskap vid högskolan därstädes, men återgick 1893 till sitt lektorat. C. tog liflig del i Göteborgs kommunala lif och var bl. a. 1891-1900 ordförande i stadens allmänna folkskoleöfverstyrelse. 1897-1905 var han, som i politiken vanligen slutit sig till frisinnade partier, en af nämnda stads representanter i andra kammaren, hvilken 1903-04 valde honom till ledamot af konstitutionsutskottet. C. har varit en rätt flitig och framgångsrik motionär. Så t. ex. var det på grund af hans motion 1898 som den statistiska handboken "Sverige" med anslag af statsmedel utarbetades och utgafs på svenska, franska och engelska. Hans motioner (1899) om en mera tidsenlig och svensk namnlängd i almanackan och (1900) att frågor om bestämmelser rörande rikets vapen och flagga skulle afgöras af konung och riksdag gemensamt och ej af konungen allena ledde till önskad påföljd. Han yrkade 1902 på ökade anslag för främjande af universitetens för allmänheten afsedda föreläsningskurser - ett yrkande, som medförde önskadt resultat - och på proportionellt valsätt vid val af riksdagens utskott och delegationer, ett förslag, som ej ledde till någon påföljd. Upptagande tanken i S. Boethius' läroverksmotion af 1896, motionerade han 1899 om en riksdagens skrifvelse till k. m:t med anhållan om framläggande af förslag till omorganisation af de allmänna läroverken i den riktning, att den dittillsvarande 9-års kursen delades i ett högre och ett lägre stadium samt att det lägre finge en afslutningsklass med en särskild, af en viss kompetens åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15-16 års ålder sluta sin skolgång. C. blef ledamot af den med anledning af motionen tillsatta kungl. kommittén och inlade stor förtjänst vid utarbetandet af kommitténs förslag, som blef grunden till den stora läroverksreformen vid 1904 års riksdag. Ett erkännande däraf var C:s utnämning s. å. till öfverdirektör och chef för den nyskapade öfverstyrelseo för rikets allmänna läroverk. C. har skrifvit bl. a. Om Karl XII:s vistelse i Sachsen 1706-07 med särskild hänsyn till det nordiska krigets inverkan på spanska tronföljarstriden (akad. afh., 1877), Sverige och Preussen 1701-1709 (i Hist. bibi., 1880), Drottning Kristinas historia (i den på Hj. Linnströms förlag utg. "Sveriges historia", IV, 1881), Sverige på kongressen i Wien 1814-1815 (i Hist. tidskr.,. III, 1883), Karl XII:s ryska fälttågsplan 1707 -1709, sedd i ljuset af nyare forskningar (i Nord. tidskr., 1889), Columbus och Toscanelli (i Ymer, 1893), Karl XII och kejsaren 1707. Sveriges sista bragd som protestantisk stormakt (i Hist. tidskr., XVII, 1897) och Slaget vid Poltava och dess krigshistoriska förutsättningar enligt samtida källor (1897; Ord, som saknas under C, torde sökas under K.