Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carracci, 3. Annibale - Carragheen - Carranza, Bartholomæus (Bartholomæus de Miranda) - Carrara - Carraramarmor - Carrasco - Carré (krigsväsen) - Carré, Michel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
</img> 1589 återkom han till Bologna och deltog i akademiens stiftande. Af kardinal Farnese kallades han 1600 till Rom. Bland hans förnämsta oljemålningar må nämnas en Madonna med Kristus och Johannes (den s. k. "La vierge au silence" i Louvre i Paris) och Den helige Rochus utdelar allmosor (Dresden). Hans yppersta verk äro de i palazzo Farnese i Rom befintliga mytologiska freskerna, hvilka öfverträffas endast af Michelangelos i Sixtinska kapellet. Men Annibale var icke uteslutande historiemålare, utan äfven landskapsmålare; han räknas såsom en af de förste, hvilka behandlade landskapsmålningen som en själfständig konstart. Han var tillika etsare af stor förtjänst. - Till den carracciska akademiens lärjungar räknas Domenichino, Guido Reni, Albani och Lanfranco. R-n.*
Mytologisk fresk af Annibale Carracci.</img> Carragheen, farm., pärlrnossa, en algart. Se Caragheen. Carranza, Bartholomæus (Bartholomæus de Miranda), ärkebiskop af Toledo, f. 1503, ingick 1520 i dominikanorden och utnämndes 1557 till ärkebiskop af Toledo, men blef kort därefter på grund af sina Comentarios sobre el catechismo christiano (1558) anklagad för kätteri och inställd för inkvisitionen, som i många år höll honom i fängelse. 1567 fördes han till Rom, där han dog 1576 utan att hafva återvunnit friheten. Jfr Laugwitz, "Bartholomé C., erzbischof von Toledo" (1870). (J. Hdr.) Carrara, stad i italienska prov. Massa e Carrara (Toscana), 7 km. från Liguriska hafvet, vid Carrione, i en djup bergskittel i de apuaniska alperna. Omkr. 15,000 inv. (i kommunen 42,000). Den manliga befolkningen är mest sysselsatt med att bryta, bearbeta eller transportera den sedan 2,000 år berömda marmorn. Staden eger åtskilliga vackra marmorbyggnader, till hvilka materialet hämtats från de närliggande bekanta marmorbrotten. Jfr Carraramarmor. I C. upprättade Napoleon I en bildhuggarakademi, som ännu består. C:s hamnstad är Avenza, hvarifrån årligen exporteras omkr. 70,000 ton marmorblock och plattor till ett värde af 5,5 mill. lire. Carramarmor, marmor från trakten af Carrara i norra Italien. Den anses geologiskt tillhöra triasformationen och hafva bildats genom regionalmetamorfos af tät kalksten. Den förekommer som ett omkr. 1,000 m. mäktigt lager, begränsadt af lerskiffer och talkskiffer, samt vinnes i omkr. 500 brott. Flera i afseende på såväl kornighet som färg olika varieteter finnas, såsom den bländhvita, sockerkorniga eller finkristalliniska statymarmorn (statuario), den svagt blåhvita marmorn med en mängd blågråa ådror (bianco chiaro, bianco venato), den gråblåa med breda hvita ådror (bardiglio commune, bardiglio turchino) och den hvita med smala blomlika gråa teckningar (bardiglio fiorito), hvilka arter hufvudsakligen användas till väggbeklädnader, butik- och lavoarskifvor m. m.; vidare den hvita med tjocka violetta samt därjämte grönaktiga och svarta ådror, hvilken benämnts påfågelsmarmor (pavonazzo, paonazzo) och är omtyckt till väggbeklädnad, pelare och andra byggnadsändamål, samt den blåaktiga marmorbreccian (brecciato eller mischio di Serravezza), hvaraf t. ex. pelare i Hofburgteatern i Wien samt i operan i Paris blifvit utförda. I praktiken är det väl endast statymarmorn, som går under benämningen carraramarmor. Denna förekommer såsom större och mindre linsformade partier i den färgade, mindre rena marmorn och brytes bl. a. vid Monte altissimo vid Serravezza n. v. om Florens samt vid Monte Crestola och Monte Sagro vid Carrara. Den består af i det närmaste ren kolsyrad kalciumoxid. Michelangelos, Canovas, Thorvaldsens och de fleste nyare konstnärers skulpturverk äro nästan uteslutande utförda af denna statymarmor. Dess företräde framför andra marmorsorter beror därpå, att blocken genom hela sin massa äro jämnkorniga och jämnhårda, en omständighet, hvarigenom såväl bearbetningen underlättas som konstverken få större varaktighet. Blott undantagsvis har ifrågavarande marmor enstaka strimmor, ådror eller fläckar, härrörande från främmande mineraliska inblandningar. Vid huggning uppkommande affall begagnas, i anseende till bergartens kemiska renhet, framför andra slag af kalciumkarbonat till utveckling af kolsyra vid beredning af kemiska preparat samt vid tillverkning af hälso- och förfriskningsvatten. (Forntidens bästa marmor bröts på ön Paros i grekiska arkipelagen. Därifrån, från Pentelikon och från Naxos togo romare och greker mest sin marmor.) Jfr Marmor. E. E. Carrasco, bot. Se Comocladia. Carré (fr.; af lat. quadratus), krigsv., förr benämning på formeringen fyrkant (se d. o.). Carré, Michel, fransk dramatisk författare, f. 1819, d. 1872, debuterade 1843 på Odéon med det versifierade dramat La jeunesse de Luther och skref sedermera, vanligast i förening med andra författare (Jules Barbier m. fl.), åtskilliga vådeviller och dramer, bl. a. L'amour mouillé (1850; "Kärleken i regnväder", 1851), Les noces de Jeannette (1853; "Jeannettes bröllop", 1855) m. fl. C. deltog dessutom i författandet af libretter till en mängd operor med musik af Gounod, Thomas m. fl. (se därom Barbier 3). Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>