Carrée [käre], Michiel, holländsk landskaps- och djurmålare, i. omkr. 1662 i Haag, d. 1747 i Alkmaar, var elev af sin äldre bror Hendrik C. och af Claes Berchem. Han var från 1692 bosatt i London, blef 1697 hofmålare vid brandenburgska hofvet och arbetade sedan för konung Fredrik I i Preussen, men återvände 1713 till Amsterdam, hvarifrån han flyttade till Alkmaar. Hans taflor äro rätt vanliga. Nationalmuseum har två signerade bilder af hans hand, Uppsala universitets museum två af hans smärre taflor, och han är äfven representerad i svenska privatsamlingar. C. R. N. (O. G-g.) Carrefour [karför], fr. (af lat. quattuor, fyra, och furca, gaffel), korsväg, litet torg. Carre1, Nicolas Armand, fransk publicist, f. 1800, ingick 1823 i en spansk frikår under Mina, men blef tillfångatagen af de franska trupperna i Spanien och af tvenne krigsrätter dömd till döden. Han frikändes dock af en högre domstol och begaf sig 1824 till Paris, där han 1830, tillsammans med Thiers och Mignet, uppsatte tidningen National, hvilken snart blef Frankrikes förnämsta oppositionsblad. Trots alla slags förföljelser och fientligheter förblef C. trogen sina republikanska åsikter. Han dog 1836 till följd af ett sår, som han fått i en politisk duell med Emile de Girardin. Såväl genom sin skriftställartalang som genom sitt okufliga mod intager han ett af de främsta rummen i den franska journalistikens historia. Han utgaf 1827 Histoire de la contrerévolution en Angleterre.

</img>
Carreño [kare'njå], Teresa, sydamerikansk pianist,
f. 1853 i Caracas i Venezuela, elev af Moritz
Gottschalk, konserterade redan på 1860-talet i Europa,
där hennes egentliga rykte dock daterar sig från
hennes återuppträdande sedan 1889. Sverige besökte
hon 1891 och sedan upprepade gånger. C. har uppträdt
som sångerska, tonsättarinna (bl. a. af Venezuelas
nationalhymn), till och med såsom operaföreståndarinna
och dirigent, men är egentligen pianovirtuos
och såsom sådan en af samtidens intressantare,
förenande den tropiska naturens både eld och 
flegma. C. har tre
gånger varit gift: med violinisten Émile Sauret,
barytonisten Giovanni Tagliapietra och pianisten
Eugen d'Albert. En frukt af hennes andra äktenskap är
Teresita C.-Tagliapietra, f. 1883, hvilken likaledes
konserterat såsom pianist (i Stockholm 1901).
A. L.

Carreño de Miranda [kare'njå], Don Juan, spansk
figurmålare, f. 1614 i Avilés i Asturien, d. 1685
i Madrid, var lärjunge af Pedro de las Cuevas och
Bartolomé samt utbildades vidare under inflytande af
Velasquez, Rubens och van Dyck. Han tillhörde skolan
i Madrid, där han under ett fjärdedels sekel efter
Velasquez' död var det spanska hofvets förnämste
porträttmålare. Hans hufvuduppgiit var att måla Karl
II. Religiösa målningar af honom förekomma i Madrids
museum (en vacker S. Sebastian) och i Kastiliens
kyrkor.               C. R. N. (O. G-g.)

Carrer, Luigi, italiensk skald, f. 1801, d. 1850,
blef 1830 professor i filosofi i Padova och sedermera
professor vid tekniska skolan i Venezia samt direktör
vid museet därstädes. Till hans mera framstående
verk höra L'anello dl sette gemme (1838), i hvilket
han i poetisk form skildrar Venezias historia
och dess invånares seder och bruk, odet La poesia
dei secoli crisliani, som innehåller hans poetiska
trosbekännelse, och Saggio sulla vita e sulle 
opere di C. Goldoni (1824). Se biografier öfver C. af
Bianchini (1900) och Santorio (s. å.).

Carrera, Rafael, president i republiken
Guatemala, f. 1814, d. 1865, till börden mestis, vann
1845 på revolutionär väg högsta makten i Guatemala
och styrde där med få afbrott som diktator till sin
död. Se vidare Guatemala (historia).

Carrera, Valentino, italiensk författare, f. 1839
i Turin, var under lång tid ämbetsman i tullverket,
men slutade därmed 1878 för att uteslutande syssla med
litterärt arbete. Han debuterade 1859 med skådespelet
I1 lotto och skref därefter inom en del olika områden,
såsom historia (Cronaca della difesa del Lago Maggiore
nel 1859, 1861), naturskildring (Per laghi ed alpi,
peregrinazioni d'uno zingaro, s. å.) m. m. Bekant
är han dock hufvudsakligen som teaterförfattare;
han har skrifvit uppsluppna komedier, satiriska
sociala skådespel och dramer. Hans ryktbaraste
och originellaste stycke är La quaderna di Nanni
(1870), en florentinsk folkkomedi, med realistiska,
skarpt och fint tecknade typer. Efter detta följde
nya arbeten af honom nästan för hvarje år, bl. a. de
satiriska skådespelen Il denaro del comune (1879)
och Il celebre Tamberlini (1880), ett skämt med
misslyckade artister, dramerna Alessandro Puschin
(1877) och Tempeste alpine (1879). C. utmärker sig
för stor fantasirikedom och teknisk skicklighet,
äfven om formen ej alltid är förstklassig. I Gli
ultimi giorni di Goldoni har C. närmat sig hvad
fransmännen kalla "la haute comédie"; stycket har af
en kritiker betecknats som "ett litet mästerverk af
färg och känsla". En samlad upplaga af hans dramatiska
arbeten utkom i 4 bd 1887-91. Den innehåller äfven
förträffligt skrifna litterära uppsatser. Af hans hand
märkes äfven Teatro nazionale in Italia ed in Ispagna
(1883). - Hans broder Quintino C., f. 1847 i Turin,
juris doktor och dramatisk författare, har ibland
samarbetat med brodern (komedien A.
B.  C., 1873), men skref för egen del
mest på dialekt. Samlade upplagan af hans
dramatiska alster utkom 1886 i Turin under
titeln  Teatro in dialetto piemontese, 2 bd.
H. N.

Carrés ismaskin. Se Ismaskin.

Carrhæ, stad i det forna Mesopotamien, s. ö. om
Edessa. Där blef 53 f. Kr. den romerske triumvirn
M. Licinius Crassus i grund slagen af parterna.
C.   förekommer  i   bibeln   (l   Mos.   11: 31)
under namnet Haran.

Carrick a Rede [kä'rik o ri'd], grotesk klippö
vid nordöstra kusten af irländska prov. Ulster,
grefskapet Antrim.

Carrickbergen [kä'rik-], berg i södra delen af skotska
grefskapet Ayr.

Carrickfergus [kärikfäVes] l. Cragfergus, stad
i irländska prov. Ulster, grefskapet Antrim, vid
Belfastlough, n. ö. om Belfast. Omkr. 9,000 inv. Det
har ett år 1178 byggdt klippkastell och

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.