i Königsberg. 1845 afslog han en kallelse att blifva lärare vid högskolan i sistnämnda stad, emedan han icke ville sluta sig till den preussiska unionen; men 1847 mottog han en dylik kallelse till Kristiania, där han sedan verkade först som lektor och sedan, ifrån 1857, som professor i teologi. Redan under andra terminen af sin verksamhet i Norge höll han sina föreläsningar på norska, och småningom lefde han sig fullkomligt in i de norska förhållandena. 1850 och 1857 afslog han kallelser till Rostock och Erlangen. -

</img>
 C. var en af Europas förnämste lärde på
teologiens och den österländska filologiens områden
samt utvecklade en betydande litterär verksamhet. Hans
Grammatica arabica (1844-48; 5:e uppl. bearb, af
A. Müller 1887) åtnjuter stort anseende. Några af
hans verk - såsom Uebcr den syrisch-ephraimitischen
krieg unter Jotham vnd Alias (1849) och Über Micha
den morasthilen und seine prophetische schrift (1852)
- ha utkommit som universitetsprogram. 1867 utgaf han
Commentar til de tolv förste capitler af propheten
Jesaja. C. offentliggjorde äfven flera populära
teologiska arbeten och deltog irån 1857 i redaktionen
af "Theologisk tidsskrift" (utgifven i Kristiania),
till hvilken han lämnade en stor mängd bidrag. Som
universitetslärare åtnjöt C. stort anseende, och på
det kyrkliga lifvet i Norge utöfvade han ett.mäktigt
inflytande. Han var städse en sträng lutheran och
afgjord motståndare till grundtvigianismen. Större
delen af hans i "Theologisk tidsskrift" intagna
afhandlingar är sålunda inlägg i den af Grundtvig
väckta rörelsen, i det de bestå af historiska
undersökningar rörande dopsymbolet i kyrkan. Dit höra
hans äfven separat utgifna skrifter Ungedruckte,
unbeachtete und wenig beachtete qucllen zur
geschichte des taufsymbols etc. (I-III, 1866 -75),
Nadverens indstiftelsesords gudstjenstlige historie
fra det femte aarhundrede af indtil vore dage (1868),
Alte und neue quellen zur geschichte des taufsymbols
etc. (1879). I förening med Gisle Johnson utgaf
han i norsk öfversättning "Konkordiebogen eller den
evangelisk-lutherske kirkes bekjendelsesskrifter"
(1861-66; 2:a uppl. 1882). De fynd han på sina
utländska resor gjorde bragte honom att på de
senare åren af sitt lif sysselsätta sig med den
kyrklig-latinska litteraturen under öfvergångstiden
mellan kyrkans forntid och medeltid. Därunder
framdrog han ett material, som har intresse ej mindre
för kulturhistorien och språkforskningen än för
kyrkohistorien, såsom i Martin von Bracaras schrift
De correctione rusticorum (1883), Kirchenhistorische
anecdota. l. Lateinische schriften (s. å.), Eine
Augustin fälschlich beigelegte homilia de sacrilegiis
(1886) och Briefe, abhandlungen und predigten aus
den zwei letzten jahrh. des kirchlichen alterthums
und dem anfang des miltelalters (1891). Alltifrån
sin ankomst till Norge var han medlem af den till
revision af den norska 
bibelöfversättningen tillsatta kommittén, och han
fick upplefva fullbordandet af arbetet med
gamla testamentet, hvilket framlades vid det
norska bibelsällskapets 75:e årsfest i maj
1891. Han afled i Kristiania 11 april 1892.
Y. N.

2. Karl Theodor C., den föregåendes son, norsk
skald, f. 13 febr. 1853 i Kristiania, blef
1877 teol. kandidat och aflade 1880 praktisk
ämbetsexamen samt egnade sig därefter en tid åt
skollärarverksamhet. Han debuterade 1880 med en
samling Polemiske sonetter (2:a uppl. s. å.), riktade
mot Ibsen och Björnson. Senare har han utgifvit
ytterligare en samling polemiska dikter, Tidsbilleder
(1883), ett band Digte af Per Gynt (1891) och Fra
syd og nord. Nyere digte (1899); vidare Skyggesider
(1896) och Norsk höifjeld (1898), stämningar och
skildringar af norsk natur. C:s poesi är dels hvasst
polemisk, dels frisk och behagfull naturlyrik.

Caspari, Otto Heinrich Gotthold, tysk filosof, f. 1841
i Berlin, sedan 1877 e. o. professor i filosofi vid
universitetet i Heidelberg, har rönt starka intryck
af Leibniz och Lotze samt inlagt förtjänst genom
att söka ådagalägga filosofiens förenlighet med den
moderna naturvetenskapen, åt hvilken uppgift särskildt
egnades den tidskrift "Kosmos", som han 1877-86 utgaf
tillsammans med G. Jäger och Carus Sterne (= Ernst
Krause). Af hans egna arbeten må här nämnas Leibniz'
philosophie (1870), Die urgeschichte der menschheit
(1873; 2:a uppl. 1877), Die grundprobleme der
erkenntnissthätigkeit beleuchtet vom psychologischen
und kritischen gesichtspunkte (2 bd, 1876-79),
Der zusammenhang der dinge (1881) och Hermann Lotze
(1883; ny uppl. 1894).

Casparson, JohannWilhelmChristian Gustav, tysk
författare af svensk härkomst, f. 1729 i Giessen,
d. 1802 i Kassel, slog sig ned i Hessen, där han blef
professor vid collegium carolinum i Kassel och medlem
af lyceidirektionen samt vann rykte som författare
af ekonomiska, historiska och vittra skrifter, de
sistnämnda i Gottscheds anda. Hans prisskrift Wie
kann der landmann seine stadt-, dorf- und feldwege
verbessern? utgafs 1846 i 5:e upplagan. C:s farfar,
hvars verkliga namn är okändt, lär ha lämnat Sverige
på Karl XI :s tid och antagit namnet C. Se vidare
"Hessisches gelehrten-lexikon".

</img>
Casparsson, Karl Edvard, politiker, kommunalman,
f. 21 juli 1827 i Stockholm, af en gamma) ansedd
borgarfamilj; fadern var sidenfabrikör och
grosshandlare. C. blef student i Uppsala 1845,
tog officersexamen 1846 och blef underlöjtnant vid
Närkes regemente 1848, men tog s. å. transport till
lifregementets grenadjärkår, som han sedan tillhörde
till 1854. Han blef 1873 befordrad till kapten i armén
och kvarstod som sådan till 1877. Efter studier dels
vid Ultuna landtbruksinstitut och dels under utrikes
resor inköpte han 1853 Brunna

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.