Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1251-1252 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cash credit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(silfveruns, kin. liang) och motsvarar 3,77 cg. –
Myntet cash motsvarade i Kina ursprungligen 1/1000
"liang", medan numera en sådan liang räknas innehålla
1,300 till 1,400 cash. Äfven på Korea och i Annam
präglas cash; i penninghandeln skiljer man på olika
sorter och köper dem efter vikt. Cash (kin. li)
tillverkas vanligen af en mässingliknande legering,
som förr innehöll 79 proc. koppar, 10 proc. zink, 7
proc. bly och 4 proc. tenn (numera 54 proc. koppar,
36 proc. tenn, 10 proc. järn eller bly). Mynten
hafva i midten ett fyrkantigt hål, emedan de äro
afsedda att trädas upp (100 à 1,000 tillsammans)
på snören. Man präglar äfven stycken på 5, 10, 50,
100 cash; dessa ega dock endast 2/3 af den vikt de
borde hafva. De japanska mynten cash (jap. sen,
seng, mongseng, d. v. s. 1 sen, mong) hade förr
samma form som de kinesiska och gjordes af koppar,
senare t. o. m. af järn; men de "sen", som från
1873 utsläppts i rörelsen, äro bronsmynt utan hål i
midten. En sådan sen motsvarar nu 1/100 af en jen (=
1,95 kr.), den 1897 lagstadgade myntenheten i guld
(hvilken 1871–97 var dubbelt högre, = 3,90 kr.).

Cash credit [kä’ʃ kre’dit], eng., kassakreditiv. Se
Bank, sp. 860.

Cashel [kä’ʃel], stad i irländska prov. Munster,
grefskapet Tipperary. Omkr. 3,000 inv. Säte för en
anglikansk biskop. (Den katolske ärkebiskopen af
C. residerar i Thurles.) På en närliggande klippa
finnas ruiner efter S:t Patriks katedral, den äldsta
kristna kyrkan på Irland.

Casier judiciaire [kasiö jydisiär], fr., jur.,
straffregister.

Casilinum, i forntiden stad i Kampanien, vid
Volturnus, hade strategisk betydelse, emedan Via
appia där gick öfver floden, och var berömdt genom
det motstånd, som enligt uppgift 570 prænestiner och
perusinare 216 f. Kr. där gjorde mot Hannibal. Staden
måste omsider gifva sig, men återtogs 214 af romarna
och förlorade sin själfständighet. På dess plats
anlades 856 det nuv. Capua (se d. o.).

Casimir-Périer. Se Périer.

Caslno, föreningslokal; kortspel. Se Kasino.

Casino, riktigare Cassino, stad or.li kloster. Se
Cassino och Monte Cassino.

Casinum, stad i det gamla Latium. Se Monte Cassino.

Casiquiare [kasikiäre] l. Cassiquiare, en flodarm,
som Orinoco sänder till Rio Negro, jordens mest
bekanta flodblandning ("bifurkation"). En tredjedel
af Orinocos vattenmassa går där öfver till den senare
floden. Vid sin början blott 40 m. bred, utvidgar
sig C. genast till 300 m., senare till 1,000 m.,
och har en längd af 200 m. På vägen till Rio Negro
mottar den två stora bifloder från öster, Pacimoni
och Siapa Bari. - Den första underrättelsen om det
egendomliga naturfenomenet gaf la Condamine, som
berättade, att jesuiten Manuel Ramon 1744 på en båt
kommit från Rio Negro till Orinoco. Sin ryktbarhet
fick C. genom Humboldts beskrifning. Denne besökte
C. 1800 i maj. - Ehuru båtfart är möjlig mellan de
båda hufvudfloderna genom C., så begagnar man sig dock
icke däraf, till följd af de stora moskitmängderna
på C., utan trafiken förmedlas i stället öfver en
obekväm landsväg. J. F. N.

Casius (lat., grek. Kdoios), binamn på en semitisk,
med Zeus likställd gudomlighet. Zeus Kasios
(Juppiter Casius) dyrkades bl. a. på bergen
Kasios vid Antiokia i Syrien (nu Djebel el Akra,
"det kala berget", brant uppstigande ur hafvet)
och i Egypten vid Pelusion.

Časlau l. Czaslau, tjech. Čáslav [tʃas-], stad
i östra Böhmen, vid österrikiska nordvästbanan
(Wien–Tetschen). 263 m. ö. h. 9,174 inv. (1900),
nästan uteslutande tjecher. Gymnasium, protestantiskt
seminarium. C., en mycket gammal stad, var en af
husiternas hufvudplatser. Norr om C. ligger slagfältet
vid Chotusitz (se d. o.).


Caslon [kä’slən], William, engelsk
stilgjutare, f. 1692, d. 1766, omskapade antikva-stilen
till de former, hvilka sedan 1860-talet åter kommit i
bruk under det oegentliga namnet medieval-stil,
och skaffade sig ett namn äfven genom att snida
arabiska och koptiska alfabet.

Caso, en till Turkiet hörande liten ö i
Medelhafvet. Se Kasos.

Casorati, Felice, italiensk matematiker, f. 17
dec. 1835 i Pavia, blef efter aflagd ingenjörsexamen
1857 tillf, och 1861 ord. professor vid universitetet
i Pavia och dog där 11 sept. 1890. C. utöfvade en
betydande författarverksamhet och behandlade därvid
företrädesvis frågor ur den högre analysen. Han
utredde, hurusom den jacobiska satsen, att en
analytisk funktion af en variabel icke kan ha
mer än två perioder, förutsätter att funktionen
icke inom ändligt område har något väsentligt
singulärt ställe. Vidare har C. gifvit uppslag
till en ny fortbildning af differenskalkylen
genom att sätta denna kalkyl i samband med
teorien för differentialekvationer och periodiska
funktioner. Han har också infört ett nytt mått
för buktiga ytors krökning i en gifven punkt. C:s
afhandlingar, af hvilka de flesta äro införda i
"Annali di matematica", "Rendiconto del Istituto
lombardo" samt "Acta mathematica", utmärka sig
genom ett elegant framställningssätt. Samma egenskap
ådagalade han både såsom föreläsare och i sin lärobok
Teorica delle funzioni delle variabili complesse
(1868), hvilken innehåller en framställning
af funktionsteorien i öfverensstämmelse
med Cauchys och Riemanns åskådningssätt.
G. E.*

Casoria, distriktshuvudstad i italienska
prov. Neapel, vid järnvägen Neapel–Foggia
och ångspårvägen Neapel–Caivano. 12,905
inv. (1901). Stoltillverkning, vin- och fruktodling.

Casp., i botaniska namn förkortning för Robert
Caspary, professor i Königsberg, f. 1818, d. 1887.

Caspari. 1. Karl Poul C., norsk (tysk) teolog och
orientalist, f. 8 febr. 1814 i Dessau af judiska
föräldrar, studerade (under F. L. Fleischers ledning)
orientaliska språk i Leipzig och öfvergick 1838
till kristendomen. Sedan han därefter i Berlin
studerat teologi under Hengstenberg samt i Leipzig
fortsatt sina studier i gammaltestamentlig exeges och
orientaliska språk, blef han 1842 filosofie doktor
i Leipzig och 1844 teologie doktor ("honoris causa")

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>