partis nederlag och sina svikna förhoppningar om makt
samt närde ett personligt hat mot Cæsar, hvilket
stegrades till sin höjd, när denne vid utnämningen
till preturen gaf honom en mindre betydande plats
än M. Brutus, som blef stadspretor. Så mognade
småningom hos den lidelsefulle och hämndgirige
C. tanken att röja Cæsar ur vägen. Han vann på sin
sida flera inflytelserika män, som hoppades kunna
genom Cæsars undanröjande rädda det republikanska
statsskicket. Främst bland dessa män var Brutus. Efter
mordet på Cæsar förstod dock Antonius rycka till sig
makten, hvarför C. och Brutus sågo sig föranlåtna
att lämna Rom. De hade af senaten fått Syrien och
Macedonien sig anvisade såsom provinser, och fastän
nämnda områden på Antonius' föranstaltande fråntogos
dem, begåfvo de sig likväl dit, togo provinserna
i besittning och samlade trupper. C. kufvade
Rhodos och indref skatter i Mindre Asien. I
Sardes förenade han sig med Brutus, hvarefter
båda i spetsen för omkr. 100,000 man gingo öfver
till Macedonien. Med triumvirerna sammandrabbade
de 42 f. Kr. vid Filippi, där C., hvars flygel
blef slagen, lät gifva sig döden. Jfr
Brutus.
R. Tdh.
Cassius,
Stephanus, pseudonym för häfdatecknaren
J. Wilde.
Cassius' guldpurpur,
kem., en af nederländaren
A. Cassius upptäckt och af hans son 1685 beskrifven
brun fällning, som erhålles af guldklorid och
tennklorur (eller snarare tennklorurklorid). Den
utgöres af tennoxidhydrat, blandadt med fint
fördeladt guld, och begagnas till frambringande
af purpurröd färg på glas och glasyrer.
P. T. C.*
Cassius Longinus, forngrekisk filosof och retor. Se
Longinos.
Cassivellaunus, furste i landet norr om floden
Thames i England, var 54 f. Kr. anförare för de
brittiska stammar, som förenat sig till motstånd
mot Julius Cæsar. Efter ett misslyckadt angrepp
på dennes skeppsläger bekvämade han sig att lämna
gisslan och tribut, hvarefter romarna tills vidare
utrymde Britannien.
Casström,
Samuel Niklas, ämbetsman, f. 1763 i Uppsala,
d. 1827, blef 1786 kanslist i kanslikollegiets
expedition och 1789 kommissions-sekreterare i
Warschau, där han kvarstannade till Polens delning
1795. Sedan tjänstgjorde han som legationssekreterare
på flera ställen och förestod slutligen såsom chargé
d'affaires den svenska beskickningen i Dresden. Efter
sin återkomst till Sverige utnämndes han 1808 till
kommerseråd och utsågs 1816 att såsom växelkontrollör
följa växelhandelns gång. 1812 blef han medlem af
Vetenskapsakademien och 1820 inspektor vid Botaniska
museum. - C. hade noga studerat geografien och
hade en utmärkt kartsamling, som 1815 inköptes
af regeringen för 6,000 kr. och nu förvaras i
krigsarkivet. Sina betydliga samlingar af insekter,
snäckor, växter, mineralier m. m. skänkte han till
Vetenskapsakademien. I sin ungdom uppträdde han ofta
som poet och fick 1786 accessit af Svenska akademien,
för ett
Äreminne öfver Lennart Torstensson, och
1787 det stora priset, för odet
Försynen. Se vidare
biografi öfver C. i Vet. akad. handl. 1830.
Castagna [-städja],
Giambattista. påfven Urban VII:s
ursprungliga namn.
Castagnavizza [-stan j a-], franciskankloster. Se
Görz.
Castagnett [kastanjä^]. Se
Kastanjett.
Castagno [kasta^jå],
Andrea del, italiensk
figurmålare, f. 1390 i Castagno nära Florens, d. 1457
i Florens, tillhörde den realistiska riktningen
inom konsten i Florens under quattrocento,
som frambröt våldsam och ensidig hos en grupp
konstnärer, hvilkas förgångsman var Uccello,
linearperspektivets utbildare, och till hvilka
C. sällade sig. I Bargello i Florens förvaras en
följd af märkliga fresker, öfverflyttade på duk,
hvilka, målade 1435 i Villa Pandolfini, framställa
krigare och skalder i kolossalfigurer, enkla, väldiga
gestalter med utmärkt tecknade förkortningar, men i
utförandet hårda och alltför plastiska. 1455 målade
han i katedralen till höger om ingången al fresco en
ryttarbild af
Niccolò da Tolentino, motstycke till
Uccellos bild af den engelske condottiere-kaptenen
John Hawkwood. C. R. N. (O. G-g.)
Castaldi,
Pamfilo, läkare, föregifven uppfinnare af
boktryck med rörliga typer, f. 1398, grundade i Feltre
(i Italien) en skola för de sköna vetenskaperna,
hvilken lockade till sig en mängd främlingar,
i synnerhet från Tyskland. Han lefde ännu våren
1474 i Venezia. I senare tid hafva flera italienska
författare sökt bevisa, att Johann Fust i två år var
C:s lärjunge och därunder af honom lärde konsten att
trycka med rörliga typer. Detta har t. o. m. gifvit
anledning till uppresande af en minnesvård åt
C. (1868). Se Fumagalli, "La questione di Pamfilo
Castaldi" (1891). Jfr
Boktryckarkonst.
Castalides (lat.). Se
Kastalider.
Fig. 1. Gren af Castanea vulgaris.</img>
Castanea Tourn., Kastanjeträd, bot., växtsläkte af
fam. Fagaceæ (Cupulijeræ). Dit hör C.
vulgaris Lam. (C. vesca Gärtn.), äkta kastanjeträdet,
ett vackert trädslag, som är vildt i
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
