ungdomsbedrifter, är förebilden till Corneilles Cid, som nästan endast är en omskrifniug af det spanska originalet, mcn utan dess friska ton och poesifyllda arom). Till samma art höra vidare: La justicia en la piedad, La humildad soberbia y el amor constante, El conde de Alarcos, El nacimiento de Montesinos och El desengano dichoso. Af hans "comedias de capa y espada" må nämnas: El Narciso en su opinion, La iuerza de la costumbre och Los mal casados de Valencia ; af "comedias de costumbres": El curioso impertinente och Don Quijote, båda med stoff från Cervantes, La verdad averiguada y engañoso casamiento, El pretender con pobreza, Engañarse engañando och El perfecto caballero. Mystisk-religiösa skådespel äro: El mejor esposo San José, Las maravillas de Babilonia, El prodigio de los montes y mártir del cielo Santa Barbara och La degollación de San Juan Bautista. Såsom heroisk tragedi är att nämna Dido y Eneas och som mytologiskt drama Progne y Filomena. Af C:s komedier utkom l:a delen 1621, 2:a delen 1625. Andra äro intagna i Rivadeneiras "Biblioteca de autores espanoles", XX och XLIII. Ad. H-n. Castro y Serrano, José, spansk författare, f. omkr. 1829 i Granada. Såsom kommissarie vid utställningarna i London 1862, Paris 1867 och Wien 1873 och som korrespondent vid Sues-kanalens öppnande har C. publicerat mycket värdefulla artiklar öfver industri och konst. Han är en utmärkt stilist, och hans Cartas transcendentales (1861) förskaffade honom mycket bifall, som stegrades genom Historias vulgares. Ad. H-n. Castruccio Castracani [kastru'tjå], hertig af Lucca, f. 1281 i Castruccio, vid Lucca, måste i sin ungdom såsom ghibellin fly för guelferna samt vann rykte och byte såsom krigare i England, Frankrike och Lombardiet. Af Lucca utsedd till anförare, slog han guelferna vid Montecatini (1315), skaffade den ghibellinske härskaren i Pisa, Uguccione, väldet i Lucca, men störtade honom 1316 och uppsvingade sig efter en seger öfver de guelfiske florentinerna vid Altopascio 1325 till herre öfver Lucca. 1327 utnämnde kejsar Ludvig bajraren honom till hertig öfver denna stad, Pistoja, Volterra och Luni och senare äfven öfver Pisa samt därjämte till riksvikarie. Död 1328. Jfr Winkler, "Castruccio Castracani, herzog von Lucca" (1897). Castrum (lat.), slott, borg, läger. Se Castra. - C. doloris, "sorgeläger", svartklädt, rikt upplyst rum, kapell eller kyrka, hvari en framstående persons lik är utställdt till åskådande. Jfr Katafalk. - C. Deutonis. Se Duisburg. - C. retectum. Se Rethel. - C. Tiberii. Se Lindau. - C. vasatum. Se Bazas. Castulo (nu Cazlona), en i forntiden särskildt på grund af sin grufdrift (bly) rätt betydande stad i Hispania tarraconensis, vid floden Bætis (nuv. Guadalquivir). 212 f. Kr. blefvo P. och Cn. Scipio ej långt därifrån slagna af Hannibals broder Hasdrubal samt stupade. Staden, som därefter afföll, återvanns af romarna 206. Casuaridæ, zool., en familj bland strutsfåglarna (se d. o.). Casuarina Rumph, bot., växtsläkte, som ensamt bildar fam. Casuarinaceæ och innefattar omkr. 20 arter, som till kännetecken och utseende ganska mycket afvika från öfriga dikotyledona växter. Till det yttre likna de arterna af det kryptogama släktet Equisetum, fräken. De äro visserligen betydligt större (träd eller buskar), men hafva liksom nämnda växter en bladlös stam, med kranssittande, smala och ledade grenar samt i stället för blad korta, hinnaktiga slidor, som vid lederna omsluta stammen. Hanblommorna sitta i ax, honblommorna i hufvud, som utväxa till kottelika bildningar. Växten är kalazogam. - Släktet tillhör företrädesvis Australien, liksom åtskilliga andra afvikande växt- och djurformer, som representera grupper af hög geologisk ålder och hvilka på andra ställen helt och hållet eller till största delen försvunnit. Casuarina-arterna bilda ofta stora skogar, liksom våra barrträd, hvilka de skulle kunna anses företräda; så t. ex. C. paludosa Sieber och C. equisctifolia Forst. Genom sitt underliga utseende gifva de ofta landskapet en egendomlig prägel. Nyssnämnda och andra arter hafva en hård, tung ved ("järnträ"), som af infödingarna nyttjas till stridsklubbor m. m. Barken innehåller ett ämne, kasuarin, som användes till varaktig brunfärgning af ylle och siden.

Cassuarina equisetefolia</img>
  Ldt. (G. L-m.)

Casula (lat., af casa, hus), egentl, liten hydda;
kåpa, som den katolske prästen bär under mässoffrets
förrättande. Jfr Mäss-skrud.

Casus (lat., af cadere, falla), fall, händelse,
tilldragelse; tillstånd, belägenhet; rättegångssak,
rättsfall. -- Casus belli, "krigsfall", inträdande af
krigsorsak; anledning till krigsförklaring. - Casus 
conscientiæ, samvetssak. - Casus fatalis,
olycksfall. - Casus fœderis, "förbundsfall",
verkställande af i ett förbundsfördrag gjorda
överenskommelser. - Casus 
irreductibilis (irreducibilis), mat. Se under Kubisk. - Casus
necessitatis, nödfall. - Casus obliquus, beroende
(oblik) kasus. - Casus rectus, oberoende, styrande
kasus (nominativen_och vokativen). Se vidare Kasus.

Catabrosa P. B., bot., växtsläkte af fam. Gramineæ,
närstående Glyceria. C. aquatica P. B. lefver på
sumpiga eller öfversvämmade ställen i södra och
mellersta Sverige; C. (Phippsia) algida är ett litet
fjällgräs, som anträffas vid snökanter och rännilar
i Lappland.                       G. A. (G. L-m.)

Catacachi [-ka'tji], stad i prov. Imbabura i syd

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.