tillfällig, sedermera såsom ordinarie medarbetare. I Finsk tidskrifts grundläggning 1876 tog han del och var medlem af dess redaktion till 1883. Tillika sökte han att på historisk väg klargöra Finlands ställning till det ryska kejsardömet. 1879 utgaf han i detta syfte Finska deputationen 1808-1809; andra uppsatser publicerades i tidningar och tidskrifter. En samling af dessa historiska bidrag utkom 1881-82 under titeln Skildringar ur Finlands nyare historia. Första samlingen. Han gjorde sig äfven bemärkt i det praktiskt politiska lifvet såsom sekreterare i värnpliktsutskottet vid landtdagen 1877-78, såsom medlem af borgarståndet vid 1882 års landtdag, där han representerade Nykarleby, samt såsom sekreterare eller medlem i särskilda af regeringen tillsatta kommittéer. Anhängare af den liberala meningsriktningen, deltog han i redigerandet af det liberala partiets program. Efter R. O. Lagerborgs död öfvertog han 1882 redaktörskapet af Hälsingfors dagblad, men hans löftesrika bana afbröts plötsligt genom döden 30 aug. 1883 å hans egendom Degerö gård invid Hälsingfors. En anslående stil förhöjer värdet af C:s skrifter. 3. M. G. S. Castres [ka'str], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Tarn (Languedoc), vid floden Agout. 27,308 inv. (1901). C. har ett collège, en artilleriskola, en handelsdomstol och ett bibliotek, många katolska och evangeliska kyrkor samt mycket ansenliga fabriker för kläde, pergament, papper och kopparvaror. - C. uppstod kring ett där år 647 anlagdt benediktinkloster. Det var en af hugenotternas hufvudorter och hade antagit en republikansk författning, men kufvades 1629 af Ludvig XIII. Castries [kastri]. 1. Port-C. Se Carénage. - 2. Köping i franska depart. Hérault, 12 km. n. ö. om Montpellier. 1,209 inv. (1901). Det var under medeltiden ett baroni, som 1645 blef markisat och 1814 hertigdöme. Där föddes 1727 Charles Eugène Gabriel de la Croix, markis de Castries (marinminister 1780, marskalk 1783, d. 1801), hvars namn Lapérouse gaf åt en af honom 1787 upptäckt vik i ryska Amurlandet, s. om Amurs mynning, under 51° 28' n. br., hvarest ryssarna sedan anlagt Alexandrovsk. Castriota, Georg, albanesisk nationalhjälte. Se Kastriota. Castro, Inés de, spansk hofdam hos den portugisiske prinsen dom Pedros gemål Constanza. Efter prinsessans död (1345) synes prinsen hafva ingått hemligt äktenskap med Ines, som redan förut var hans älskarinna. Hon födde honom fyra barn. Dom Pedros fader, konung Alfons IV, önskade dock, att sonen skulle gifta sig med en jämbördig furstinna, och när sonen vägrade gå hans önskan till mötes, lät han mörda Ines 1355. Sedan Pedro 1357 kommit på tronen, förklarade han, att Ines varit hans lagliga hustru. Han lät uppgräfva hennes lik och sätta det i kunglig dräkt på tronen, och när rikets store hyllat den döda genom att kyssa fållen af hennes klänning, begrofs hon i det kungliga grifthvalfvet. Emellertid betviflades äktenskapets rättmätighet och barnens legitimitet. Den olyckliga Ines' historia har ofta blifvit poetiskt behandlad. En af de härligaste episoderna i "Lusiaderna" af Camōes (3:e sången, stanserna 119-135) innehåller en framställning af hennes kärlekstragedi. Icke mindre än 10 portugisiska bearbetningar för scenen äro kända. Bland dem märkas Portugals första tragedi, J. Ferreiras "Ines de Castro" (omkr. 1560), samt J. B. Gomes' (d. 1803) sorgespel "Nova Castro". Castro, João de, portugisisk fältherre och sjöfarande, f. 1500 i Lissabon, deltog 1535 i Karl V:s fälttåg mot Tunisien och 1540 i en expedition till Röda hafvet, hvilket han beskref i ett i nautiskt hänseende viktigt arbete, Roteiro (utgifvet senast af Andrade Corvo 1882). 1545 utnämndes C. till ståthållare öfver Portugals besittningar i Ostindien och vann som sådan mycken ära genom sitt hjältemodiga försvar af Diu. Han afled i Ormus i548. Se Andrada, "Vida de dom João de C." (1651). Castro, Guillén de. Se Castro y Belvis. Castro, Agustin, mexikansk författare, f. 1722 i Córdoba (Mexico), d. 1790. Det är förnämligast såsom litteraturhistoriker och öfversättare af latinska skalder, som C. gjort sig ett namn. Hans förnämsta arbeten äro Historia de la literatura mejicana, Las odas de Sor Juana Inés de la Cruz. Vida del P. Alegre, La Cortesiada, en episk dikt om Hernán Cortés, och några öfversättningar. Ad. H-n. Castro, Cipriano, venezuelansk politiker, f. 12 okt. 1858, började sin bana som mulåsnedrifvare, blef sedan plantageegare i San Antonio och anstiftade där i juli 1899 ett uppror mot Venezuelas regering. Med en ständigt växande här drog han mot hufvudstaden, Caracas, störtade presidenten Andrade i okt. 1899 och lät följande år utropa sig till provisorisk president samt 1901 till president. C. har ständigt haft att bekämpa uppror, som han lyckats kufva endast genom grymhet och mutor, och har flera gånger bragts i konflikt med utlandet (se vidare Venezuela), Representationen gaf honom 1904 diktatorisk makt för ett år, men han har hittills (nov. 1905) icke lyckats upphjälpa landets ställning vare sig inåt eller utåt. Castro del Rio, stad i spanska prov. Córdoba (Andalusien),vid floden Guadajoz. 11,821 inv. (1900). Yllemanufakturer, saltverk, gips och kalkstensbrott. Castro Feijó, Antonio de, portugisisk skald. Se Feijó. Castro Giovanni [djåvarnni], stad i italienska prov. Caltanissetta (Sicilien). 25,826 inv. (1901). Svafvel- och saltproduktion. Staden är byggd på en 997 m. hög bergskägla och på ruinerna af det gamla Enna, hufvudsätet för Ceres' dyrkan. Castro Urdiales, stad i spanska prov. Santander, vid Vizcaya-viken, med kastell och ringmur. 14,191 inv. (1900). Fiske och export af järnmalm. Carstro Villari, kretshufvudstad i italienska prov. Cosenza, vid Coscile. 9,138 inv. (1901). Gammalt fäste från normannernas tid. Castro y Belvis, Guillén de, spansk dramatiker, f. 1569 i Valencia, d. 1631 i Madrid, var först militär, åtnjöt stor ynnest af hertigarna af Olivarez och Osuña, som gåfvo honom betydande ekonomiska förmåner, men genom lättsinne och stridslystnad förspillde C. snart både ynnest och pengar samt hänvisades att lifnära sig af sin penna. Hans författarverksamhet blef i hög grad fruktbärande. Bland hans till omkring ett fyrtiotal uppgående dramatiska arbeten finnas mästerverk inom alla former af drama. Främst står Las mocedades y las hazañas de Cid (sex akter i två af delningar; den första, skildrande nationalhjälten Cids Ord, som saknas under C, torde sökas under K.