Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cechy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de liberale unionisternas ledare upptagen i i
kabinettet. Nyvalen efter parlamentets upplösning i
juli gåfvo hans tredje ministär den öfverväldigande
majoriteten af 152 röster. Utrikesministerportföljen
bibehöll han själf till 1900, då han öfverlämnade
den till sin måg, lord Lansdowne. C:s tredje ministär
fick att möta många svåra utrikespolitiska problem,
såsom Venezuelakonflikten med Förenta staterna 1895,
den armeniska frågan 1895-98, Fashoda-tvisten med
Frankrike 1898 och de slitningar med boerrepublikerna
i Syd-Afrika, hvilka slutligen kulminerade i det stora
boerkriget 1900-02. Efter boerkrigets slut begärde C.,
hvars hälsa började betänkligt försvagas, sitt afsked
11 juli 1902. Han drog sig då tillbaka till Hatfield,
där han sedan länge i sitt kemiska laboratorium sökt
förströelse från statsbestyren. Där afled han 22
aug. 1903. - Som statsman vann C. med åren allt större
erkännande, äfven utanför det brittiska riket, genom
sin vanligen af fasthet och moderation i förening
präglade utrikespolitik, hvilken vid flera kritiska
tillfällen betryggat Europas fred. Hans politiska
vältalighet var synnerligen stor, och i sarkasmens
konst egde han få sina likar. Parlamentsprotokollen
bevara därpå många prof, som blifvit bevingade
ord. Sin konservativa högkyrkliga toryism öfvergaf han
aldrig, men var samtidigt nog opportunist för att ej
motsätta sig partiets fortgående demokratisering. Af
naturvetenskaperna var C. lifligt intresserad, och
som kansler för Oxfords universitet från 1869 till
sin död gaf han den sitt kraftiga stöd. Jfr Pulling,
"The marquess of Salisbury. Life and speeches" (2
bd, 1885), samt biografier af Traill (1891), Aitkin
(s. å.) och How (1902).
7. James Edward Hubert Gascoyne-C., 4:e markis
af Salisbury, den föregåendes son, politiker, f.
1861, tillhörde som lord Cranborne underhuset
1885-92 och från 1893 till faderns död 1903,
deltog som öfverstelöjtnant 1900 i boerkriget och var
1900-03 först i faderns, sedan i Balfours ministär
understatssekreterare för utrikesärenden samt är
sedan sept. sistnämnda år såsom storsigillbevarare
medlem af Balfours rekonstruerade kabinett.
I tullfrågan är C. rätt utpräglad frihandlare, men
har accepterat Balfours medelvägsprogram.
8. Lord Hugh Richard Heathcote C., den föregåendes
broder, politiker, f. 1869, tillhör underhuset sedan
1895 som representant för Greenwich. Han är den
mest begåfvade af Salisburys söner och har fått sin
politiska utbildning som dennes privatsekreterare.
I underhuset har lord Hugh C. gjort sig bemärkt som
lysande talare, vare sig han förfäktar sin strängt
högkyrkliga åskådning eller med skoningslös skärpa
vänder sig mot Chamberlains tullpolitiska planer.
V. S-g.
Cecilia, Den heliga, orgelns och kyrkomusikens
skyddspatronessa, var en förnäm romersk kristinna, som
lefde i jungfruligt äktenskap med sin make Valerius
och tillika med honom led en kvalfull martyrdöd
230. Hennes graf är återfunnen i Calixtus’ katakomber
vid Via appia. I 5:e årh. helgades i Rom en kyrka åt
hennes minne, och mot slutet af medeltiden blef 22
nov., hennes dödsdag, firad med stora musikfester,
Cecilia-fester. Ceciliabilder äro utförda af flera
målare och bildhuggare, bl. a. af Carlo Dolci, Rafael,
Rubens, Domenichino, Donatello m. fl. Jfr F. Loofs,
"Die heilige C." (i "Daheim" 1895). J. Hdr.
 |
| Den heliga Cecilia. Relief af Donatello. |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
