blifvit regerande markgrefve i Baden, förbättrades icke moderns ekonomiska läge, emedan han var en värre slösare än hon själf; hon uppehöll sig på resor och emellanåt på Rodemachern, väl sedd af katolska potentater, men ej väl liden af sin protestantiska släkt. Hon visade sig ständigt som en god mor och farmor. De onda rykten, som om hennes lefverne utspriddes af en holländsk historieskrifvare, van Reid, bära religionshatets prägel och sakna faktiskt underlag. Hon dog i Bruxelles 1627. Se H. Wieselgren, "Markgrefvinnan Cecilia" (i "I gamla dagar och i våra", 1900), samt F. Ödberg, "Om prinsessan Cecilia Vasa, markgrefvinna af Baden-Rodemachern" (1896). H. W. Cecilia-föreningar, namn på åtskilliga sångsällskap, som uppkallats efter musikens skyddspatronessa, den heliga Cecilia, och gjort till sin hufvudsakliga uppgift att odla äldre kyrklig körmusik. Redan Palestrina stiftade på 1500-talet i Rom ett sådant sällskap, som af påfvemakten privilegierades som ett slags orden och af Pius IX 1847 ombildades till en musikakademi (Accademia di S. Cecilia), hvilken fortfarande inlägger förtjänst om kyrkomusiken och under sin ledning har ett talrikt besökt konservatorium samt ett stort bibliotek. -- Ccilian society i London verkade 1785--1861 på ett erkännansvärdt sätt för uppförande af bl. a. Händels och Haydns oratorier. -- Cäcilienverein für alle länder deutscher zunge stiftades 1867 i Regensburg af Franz Witt och erhöll 1870 påflig stadfästelse. - Cæciliaforeningen i Köpenhamn hade sitt upphof i en enskild konstnärskrets, där Henrik Rung dirigerade och där Marstrand, Bindesböll och andra Romfarare roade sig med att sjunga italienska madrigaler. 1851 konstituerade sig föreningen som offentlig och satte till sitt mål att sprida kännedom om äldre italiensk musik, såväl kyrklig som världslig, men har äfven, sedan den blandade kören växt till ansenlig storlek, med framgång egnat sig åt de senare århundradenas stora oratorieverk samt smärre profana körkompositioner. Föreningen ger årligen 3-4 konserter och räknade 1904 omkr. 1,200 ledamöter med en kör på 200 personer. Dirigenter ha varit H. Rung (1851-71), Holger Paulli (1872-77) och Frederik Rung (sedan 1877), hvilken inom föreningen bildat en "madrigalkör", som äfven i utlandet (Stockholm, Paris, Berlin) vunnit beröm för fint nyanserad sång. (Se vidare Thranes skrift "Cæciliaforeningen og dens stifter", 1901.) - I Stockholm bildade Erik Åkerberg 1903 Ceciliakören, som odlar motett-, madrigal- och kantatsång. E. F--t. E. Ebg. Ceciliakören. Se Cecilia-föreningar. Ceciliekrone, Store, i allmogemålet Siljekrona, ett 1,775 m. högt fjäll i Nordfjord i Norge, vid Oldevandet, n. om Jostedalsbräen. Y. N. Cecina [tjetjina], en 74 km. lång flod i italienska prov. Pisa (Toscana). Den rinner upp på Poggio di Montieri och faller ut i Medelhafvet, mellan Livorno och Piombino. Orten C. är knutpunkt för järnvägarna Pisa-Rom och C.-Volterra samt hade 1901 omkr. 2,000 inv. Cecropia L., Trumpetträdet, bot., växtsläkte af fam. Moraceæ, omfattar mjölksaftrika träd i tropiska Amerika. Stammens märg är afdelad i kamrar, som hos vissa arter äro bebodda af myror. Bland arterna må nämnas C. pellata L., ett högt träd med sköldlika, fotsbreda, flikiga blad. Detta träd har en flerfaldig användning. Så t. ex. lämnar mjölksaften ett slags kautsjuk och nyttjas äfven som läkemedel. Frukterna äro ätliga. I Brasilien nyttjas stammarna till vattenledningsrör. Af bastet göras tåg. Stundom odlas både denna och andra arter som prydnadsväxter i varmhus. Se vidare Bladskärande myror och Myrmekofila växter. Ldt. (G. L--m.) Cecrops. Se Kekrops. Cedant arma togæ (lat.), "må vapnen lämna rum för togan" (fredens dräkt), ett yttrande i Ciceros "De officiis", I: 22. Cedar mountains [si'da maVntins], bergskedja i Kaplandet, mellan Stora Karroo i ö. och Olifantflodens dal i v., nå i Sneeuw kop 1,930 m. höjd. Cedar Rapids [sl'da rä'pids], stad i nordamerikanska staten lowa, vid Red Cedar river, hvars fall lämna drifkraft åt många fabriker. 25,656 inv. (1900). Stora svinslakterier. Ceded districts [si'did distrikts]. Se Balaghat 1. Cede majori! (lat.), vik för den mäktigare! Cedent, jur. Se Cession. Ceder, bot., ett namn, som tillagts åtskilliga träd, i synnerhet barrträd. Vanligast förstås därmed Libanoncedern (Pinus Cedrus L., Cedrus Libani Barr.), som tillhör klassen Coniferæ, fam. Pinaceæ, samt är ett resligt barrträd, ryktbart för sin skönhet och sin värdefulla, synnerligen varaktiga, välluktande ved. Detta träd är närsläktadt med tallen och lärkträdet och hänfördes, jämte dessa, förut till släktet Pinus. Af de nämnda barrträden står cedern närmast lärkträdet, men skiljes från detta bl. a. därigenom att barren kvarsitta under vintern. Trädet börjar att grena sig på obetydlig höjd öfver marken och har en synnerligen vacker och stor krona, som är utbredd likt en vid kupol. Kronans form beror därpå att hufvudgrenarna, som sitta i mer eller mindre tydliga kransar, äro långa och utstående eller hängande, så att de understa ofta nå ända ned till marken. Karakteristisk är den skarpa kontrasten mellan de belysta, ljusgröna samt de i skuggan liggande, djupt mörkgröna partierna af kronan. Barren äro ungefär tumslånga och sitta knippvis. Kottarna äro stora, nära 1 dm. långa, rundadt äggrunda och upprätta samt ha tunna, tätt sittande fjäll. Libanoncederns ved är sedan forntiden känd och begagnad såsom ett ypperligt byggnadsvirke. Vanligen uppgifves, att Salomo nyttjade densamma vid tempelbyggnaden i Jerusalem. Huruvida detta är riktigt torde dock vara osäkert, enär de gamle innefattade flera trädslag under namnet ceder. Visst är emellertid, att på konung Hirams tid cedrar af ifrågavarande slag betäckte hela Libanon, och ännu i dag finnas omkr. 400 sådana, som bilda en lund nära bergets topp. Många bland dem äro mycket stora och af hög ålder; några leda kanske sitt ursprung ända från Salomos tid. Libanoncedern förekommer äfven på andra ställen i Syrien samt i Mindre Asien. I södra och mellersta Europa odlar man Libanoncedern som praktträd. Till och med i Frankrike och England finnas stora exemplar af densamma. -- Nära befryndade med Libanoncedern äro: Deodara eller Himalaya-cedern Ord, som saknas under C, torde sökas under K.