Värfningen (1879),
En inkvartering (1883),
Karl
XII och Mazepa, Magnus Stenbock i Malmö d. 27
sept. 1709 (1892, i landstingssalen å Malmö
rådhus),
Likvakan i Tistedalen (1895),
Den 30
november 1718 (utst. 1897),
Regementets kalk (1900,
inköptes s. å. på München-utställningen för nya
pinakoteket),
Narva (1905) m. fl. Äfven från andra
perioder af Sveriges historia har C. hämtat motiv,
såsom i
Nils Stures död (1880, Uppsala museum),
Ansgarius predikande kristna läran (skiss, 1889,
till freskomålning i nationalmuseums trapphus,
hvilken prisbelöntes, men, på grund af ändring i
programmet för sviten af nämnda freskomålningar, ej
kunde bringas till utförande), två kartonger till
glasmålningar i Hälsingborgs nya rådhus:
Karl XI
nedrifver Hälsingborgs befästningar och
Karl XIV Johans landstigning i Hälsingborg. I
Den
heliga Birgitta inför påfven (1899) gick han i
sitt ämnesval utom Sveriges gränser. Slutligen
har C. skildrat scener ur sin samtids lif i
oljemålningarna
Begrafning i Alsike (1883, inköpt för
Stockholms högskolas Jo/tteri och sedan skänkt till
nationalmuseum),
Frälsningsarmén (1886, Göteborgs
museum),
Baptistdop (1887),
Natthärbärge (utst. i
Berlin 1896) samt i teckningarna till verket "Den
indelte soldaten" af Axel Quennerstedt (1887). Han
har äfven målat porträtt och svenska soldattyper
(
Tiraljör, Rapport, 1900,
Dragon, 1901).
Revelj, en
dekorativt behandlad trumpetare i karolinsk uniform,
utställdes 1902.
C. är en målare af utprägladt episkt skaplynne. Han
berättar med sin pensel scener ur förfluten eller
närvarande tid, alltid på ett lugnt, klart och
framför allt trovärdigt sätt. En osökt naturlighet
i uppfattningen, skarp psykologisk blick och en
grundligt bildad, träffsäkert realistisk konst göra
hans bilder lefvande och sanna. Ingen svensk målare
har såsom han förstått återgifva "karolinernas" tysta
storhet och manliga allvar. Redan från början valde
han med förkärlek allvarliga, innehållsdigra eller
rent af tragiska situationer, och, ehuru icke saknande
en ådra af humor ("Värfningen", "Under måttet"),
har hans konst äfven sedermera älskat allvaret såväl
i de fosterländska historiebilderna som i scenerna
ur samtidens religiösa lif. Innehållet betyder för
C. mer än koloriten. Hans färgskala är icke rik eller
bländande. Han nöjer sig med att anslå några få
enkla och stora toner, hvilka harmoniskt samverka och
genom en viss sträng kyla och nobel renhet värdigt
sluta sig till innehållet.
C. blef 1878 ledamot af konstakademien
samt 1887 professor och 1899 direktör
för akademiens läroverk. Han var Sveriges
kommissarie vid konstutställningar i Köpenhamn
1888, Berlin 1896 och München 1901.
J. K-e.*
Karl XII:s likfärd.</img>
10. Ellen C., friherrinna, skådespelerska.
Se Hedlund.
11. Maria (Marika) Alexandra Sofia C., född
Stiernstedt, författarinna, f. 12 jan. 1875 i
Stockholm, tillbragte en stor del af sin uppväxttid
utomlands, särskildt i Paris och Polen, och gifte sig
1900 med arrendatorn friherre K. G. A. Cederström på
Ingarön utanför Stockholm. Under
