lire. Kanalen har en längd af 6,302 m. och en bredd af 21 m. 145 kvkm. land vunnos för odling. Celano [tjelänå], Tomas af, italiensk andlig skald, var en af den hel. Franciscus' förste lärjungar, blef 1221 kustos öfver alla konvent i Worms, Mainz och Köln, begaf sig 1229 åter till Assisi och skref där en lefnadsteckning öfver S:t Franciscus. Död omkr. 1255. Bland de andliga sånger, som tillskrifvas C., är äfven den berömda hymnen Dies iræ. Den har ingått i den katolska ritualen och försetts med musik af Palestrina, Pergolese, Haydn, Mozart (i "Requiem"), Cherubini, Vogler, Verdi m. fl. Till svenska har den öfversatts af S. A. Forsius (1620), L. Springer (1676), H. Ausius (1671), L. Hammarskiöld (1815), K. J. Lénström m. fl. Den finnes som n:r 498 i svenska psalmboken. Celastraceæ, bot., en familj inom ordn. Sapindales. Den utmärker sig särskildt genom blommans tydligt utvecklade disk samt omfattar omkr. 370 träd och buskar med hela blad, förekommande i alla floraområden utom de arktiska. I Skandinavien finnes endast ett släkte, Euonymus (se Benved). Familjens nytta är ringa. Veden af några arter (fr. bois d'or) användes af svarfvare. Arter af släktena Euonymus, Cassine, Celastrus och Catha ha medicinsk användning. Som prydnadsbuskar odlas Euonymus-arter och Celastrus scandens. G. L-m. Celastrus, bot. Se Celastraceæ. Celaya, stad i mexikanska staten Guanajuato, 1,830 m. ö. h., vid Rio Laja. 25,565 inv. (1900). Fabrikation af berömda sadlar. Ylle- och bomullsfabriker. Celeber (fr. célèbre, lat. celeber), namnkunnig, ryktbar, frejdad. Celebes (af infödingarna kallas södra delen: Tanah-Makassar, Tanah-Bugis, norra delen: Menado, nordöstligaste delen: Minahassa), den till storleken tredje af malajiska arkipelagens öar, mellan 1° 45' n. br. och 5° 37' s. br. samt 118° 49' och 125° 5' ö. lgd, skiljes i v. af Makassarsundet från Borneo, i s. genom Flores- eller Sunda-sjön från de små Sundaöarna, i ö. genom Molukksjön från Molukkerna, och omgifves i n. af Celebessjön. Areal 179,416 kvkm. (utom omgifvande öar, se Celebes-gruppen). Folkmängd omkr. l,25 mill. inv. ön, hvars egendomliga form blifvit jämförd med en sjöstjärnas, består af fyra landtungor, af hvilka en sträcker sig mot s., en mot s. ö., en mot n. ö. och den fjärde först mot n., sedan krökande sig åt ö. och n. ö. Dessa landtungor åtskiljas af tre djupa hafsvikar: Tomini- eller Gorontaloviken mellan de båda nordöstliga, Tomori- (Tomaiki- l. Tolo-)viken mellan den sydöstliga och den östliga, samt Boni-(l. Seva-)viken mellan den sydöstliga och den södra landtungan. Halföarna genomdragas af fyra bergryggar, af hvilka den nordöstra sannolikt är en fortsättning af Nya Guineas berg och den norra öfver Sangigruppen står i nära förbindelse med Filippinerna, medan de båda södra halföarnas berg hänvisa till Sundaöarnas bergsbåge. Den östra halfön har på både norra och södra stranden granit och diorit; i dess västra del ligger Takalekadjokedjan med en passhöjd af 1,725 m. Denna kedja böjer sig åt s. ö. och öfvergår till den sydöstra halfön, hvars södra och sydöstra delar äro så godt som alldeles okända. Äfven själfva kärnan af C. är föga bekant. Bergen synas där, som mestadels på halföarna, utgöras af granit, paleozoiska skiffrar och sandsten, den senare starkt veckad. Tertiära och kvartära bildningar fylla dalarna och bilda kusttrakterna. Den norra halfön är i sin östliga del rik på vulkaniska bergarter; där träffas också en rad verksamma vulkaner (Kalabat 2,030 m., Sudara 1,373 m., Tonkoko 975 m.). På den södra halfön ligger öns, såvidt man vet, högsta berg, Latimodjong (3,300 m.); där träffas äfven två vulkaner, Bantaeng l. Lompo-Battang (3,075 m.) och Bovonglangi (2,300 m.). C. har stora mineraltillgångar. Koppar förekommer flerstädes; invånarna i norr bearbeta den till olika saker. Tenn finnes, dock ej i riklig mängd; detsamma gäller om järn. Äfven guld är sällsynt. Däremot finnas i norra delen oerhörda mängder svafvel och norr om Makassar goda brunkol. - Klimatet är trots det ekvatoriala läget icke tryckande, enär hettan modereras dels af höjden öfver hafvet, dels genom öns inskurna kuster. På södra kusten blåser sydöstmonsunen med vackert, torrt väder från maj till oktober, därefter nordvästmonsunen med regn, på norra kusten under de förra månaderna den regnrika sydyästmonsunen, under de senare nordöstpassaden. - Växtvärlden är i hufvudsak lik de andra Sundaöarnas (jfr Borneo), men företer dock delvis äfven släktskap med Molukkernas; så t. ex. växer här muskotträdet (Myristica moschata). Skogarna äro rika på palmer, bland hvilka märkas solfjäderspalmen (Corypha Gebanga), betelpalmen (Areca catechu) och sagopalmen (Metroxylon Rumphii och Metroxylon Sagus). Jämte dessa bilda dvärg- och rottingpalmer (Calamus Rotang), cykadeer, pandaneer och bamburör karakteristiska skogsbestånd. Aurantiaceer förekomma rikligt; Ficus-släktet uppträder i många arter. Här växer ock det som byggnadsämne viktiga tekträdet (Tectona grandis). Af egentliga kulturväxter må nämnas ris, majs, kaffe, kakao, indigo, manihot, banan, sockerrör och utmärkt tobak. - Djurvärlden hör närmast till den australiska regionen, om än ön också har ostindiska arter och sålunda bildar ett öfvergångsland mellan dessa båda faunor. Till australiska djurslag höra pungdjursläktet Phalangista eller Cuscus, till asiatiska apor, kattdjur och hjortar. Karakteristiska djur äro för C. hjortsvinet (Babirussa alfurus), en buffelart (Anoa depressicornis), vildsvinet (Sus celebensis) och en svart babian (Cynopithecus niger). Fåglarna stå närmare Asiens än Australiens. Vid kusterna fångas trepang (Holothuria). - Wallace kallar C. för jordens i faunistiskt afseende intressantaste ö. Befolkningen är, med undantag af smärre grupper européer och kineser, hufvudsakligen af malajisk stam. Som urinvånare har man antagit alfurerna (se d. o.), men de båda forskarna Sarasin hafva nyligen i det inre C. påträffat en förr obekant, i skogarna lefvande ras, som snarare torde tillhöra öns äldsta befolkning. Af malajiska stammar äro de viktigaste makassarerna i sydvästra delen, omkr. 320,000, och bugi eller bugineserna i sydöstra delen, omkr. 680,000. Genom blandning mellan dem och senare invandrade malajer ha badsjo eller oranglaut uppstått. De båda förra folken hafva bildat en mängd stater och antagit islam, medan badsjo äro hedningar. Politiska och ekonomiska förhållanden. C. upptäcktes 1512 af portugiserna, hvilka 1525 anlade ett fort i Makassar, men omkr.