Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cento ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cental), motsvar. 50,8 kg. = 119,5 sv. skålpund,
i Holland centenaar, i Italien centinaio
(se d. o.), i Spanien, Portugal och Frankrike
quintal (se d. o.). I några länder har införts
vikten metrisk centner (fr. quintal métrique) l.
dubbelcentner = 100 kg.
Cento [tje’ntå], lat. 1. En af lappar sammanflickad
dräkt, som fordom bars af romerska slafvar
m. fl. Under namnet centone begagnas ännu en
dylik dräkt af harlekin i den italienska "commedia del
arte". - 2. Namn på dikter, som blifvit sammansatta af
ord och verser ur andra skaldestycken, så att ett nytt
innehåll uppkommit. Detta slags mosaikpoesi härrör
från den senare romerska kejsartiden. Särskildt
sökte de kristne att på detta sätt göra de
hedniske skaldernas verk religiöst njutbara. De
skalder, hvilkas dikter mest användes för en
dylik travestering, voro Homeros och Vergilius
("Homero-centones" och "Vergilio-centones"). Jfr
Borgen, "De centonibus homericis et virgilianis’’
(1828), och Delepierre, "Tableau de la littérature
du centon" (1875). - 3. Lappverk i allmänhet.
Cento [tje’ntå], distriktshuvudstad i italienska
prov. Ferrara (Emilien), vid floden Reno och
den till Po di Yolano förande Canale di C. (55,5
km. lång). Biskopssäte. Omkr. 5,000 inv. (1901;
som kommun 19,118). Målaren Guercinos födelseort.
Centofanti [tjentå-], Silvestro, italiensk
lärd, f. 1794, blef 1841 professor i filosofiens
historia vid universitetet i Pisa. De frisinnade
och patriotiska åsikter han utvecklade i sina
föreläsningar gjorde, att han 1848, då Toscana fick en
konstitutionell författning, utsågs till senator. 1849
blef han en af medlemmarna i det triumvirat, som det
moderat liberala eller kontrarevolutionära partiet
upprättade i Pisa. Regeringen belönade hans nit
för revolutionens undertryckande genom att utnämna
honom till bibliotekarie öfver hertigdömet Toscanas
offentliga bibliotek. Sina föreläsningar fick han
emellertid icke fortsätta. 1859 blef han rektor för
universitetet i Pisa. Död 1880. Bland hans arbeten
märkas sorgspclet Edipo re (1829), Preludio al
corso di lezioni intorno a Dante Alighieri (1838)
och Proluzione alla storia dei sistemi di filosofia
(1842).
Centone [tjentåne], it., lapprock. Se Cento.
Cento novelle antiche [tje’ntå nåve’lle antike],
it. ("hundra gamla berättelser"), Il centonovelle l.
Il novelino, namn på en i Bologna 1525
tryckt samling berättelser, ur hvilken motiv ofta
hämtades af renässansens skalder. Boken omtrycktes
1825.
Centorbi [tJen-], stad i Italien. Se Centuripe.
Centovalli [tJentå-], en för sin naturskönhet bekant
dal i schweiziska kantonen Ticino (Tessin). Den
utgör en fortsättning af Vigezzo-dalen i Piemonte
och utmynnar i Maggiadalen, n. v. om Locarno.
Centradenia, bot. Se Melastomataceæ.
Central (af lat. centrum, medelpunkt), hvad som
vidkommer en medelpunkt; belägen i midten eller
utgående därifrån, midt-. Jfr sammansättningarna med
detta ord.
Centrala arbetsgifvarförbundet stiftades i
Stockholm 1903 och var hufvudsakligen afsedt att
utgöra en sammanslutning af handtverkare (jfr
Arbetsgifvarförening). Enligt de år 1905 antagna
nya stadgarna är förbundets ändamål att i en
gemensam organisation sammanföra arbetsgifvarna
och deras leverantörer inom byggnadsbranschen och
handtverkerier samt därmed förenade fack, i syfte
att erhålla så vidt möjligt rättvisa och fördelaktiga
arbetsaftal med arbetarorganisationer, att efter
förutgången förmedling uppträda gemensamt vid
eventuella arbetsinställelser, att skaffa respekt åt
ingångna arbetsaftal, att främja reformer på närings-
och arbetarlagstiftningens område, att söka bilda
gemensam försäkringskassa för olycksfall i arbete
samt att bilda kassor till stöd för medlemmar,
som genom arbetsinställelser lidit förluster. I
förbundet kunna ingå såväl enskilda som bolag och
föreningar. Medlemmarna utgjorde hösten 1905 ett antal
af 650 personer. Förbundets hufvudsäte är Stockholm.
Central-Afrika, ett i senare tid uppkommet namn på
den del af Afrikas inre, som upptages hufvudsakligen
af floden Kongos bäcken. Detta område sträcker sig
från 13° s. br. till 10° n. br. och från 13° till
33° ö. lgd samt upptager ett ytinnehåll af (enligt
Bludau) 3,690,000 kvkm., d. v. s. lika mycket som
hela Mellan-Europa, Italien, Spanien, Frankrike och
Storbritannien. Gränserna kunna emellertid angifvas
endast på ett ungefär. I n. v. begränsas landet
af parallellt med kusten löpande bergskedjor, i
v. af bergsträckorna Montes Quemados, Serra de Sal,
Tala Mugongo-bergen och Mossamba-bergen, i s. af en
låg slätt och Lokango-bergen, i ö. af det högland,
som innesluter de stora sjöarna Albert njansa,
Albert Edvard njansa, Victoria njansa och Tanganjika
m. fl., samt i n. af en jämn sandstensplatå. C. är
ett sammanhängande skogsland, rikt på kärrmarker,
med stäpper här och där. Medelhöjden i det egentliga
Kongobäckenet öfverstiger knappt 400 m. Regnmängden
är ovanligt stor, 1,500-2,200 mm., medeltemperaturen
omkr. 25°, hvadan klimatet är mycket svårt för
européer. Sumpluften framkallar frossor, rödsot
och febrar. Faunan synes vara ganska torftig, men
landet är rikt på tropikvärldens produkter, och
marken lämpar sig väl för odling af majs, ris, hvete
o. d. Af metaller finnas järn (i form af myrmalm och
klumpar), koppar, silfver, guld och stenkol. Djurriket
lämnar strutsfjädrar (negrerna drifva på sina
ställen strutsafvel), elfenben och vax (biodlingen
är mycket utbredd). Befolkningen, hvars antal är
omöjligt att ens tillnärmelsevis uppgifva, består af
bantunegrer; blott längst i norr träffas sudannegrer,
i n. ö. njam-njam och monbuttufolken samt i det inre
Kongolandets stora skogar dvärgfolk. Den sysselsätter
sig, alltefter de olika trakternas natur, med jakt
eller tillfälligt jordbruk eller boskapsskötsel. Också
råder ett ständigt krigstillstånd, ett allas krig mot
alla. Detta har dock ej hindrat uppkomsten af stora
riken, såsom det gamla Monomotapa och Moropue, af
hvilket senare de nuvarande rikena Lunda och Kasongo,
v. om Tanganjika-sjön, antagligen äro spillror,
och då möjligheten af ett statslif, om ock i de
ursprungligaste former, förutsätter en viss sinnets
bildbarhet, tyckas de centralafrikanska folken, om
än behäftade med den största råhet - människoätande
och slafhandel äro allmänna plägseder - ej vara
alldeles oemottagliga för civilisationen. Religionen
är fetischism, åtminstone mot västra kusten. På sina
ställen har muhammedanismen lyckats vinna inträde, och
sedan långt tillbaka hafva missionärer sökt bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
