författat Cyprus, its ancient cities, tombs and temples (1877), History, treasures and anliquities of Salamis (1882, 2:a uppl. 1884) och A descriptive atlas of the Cesnola collection of cypriote antiquities (1895). -- Hans broder Alessandro Palma di C. har som vicekonsul i Pafos likaledes företagit utgräfningar och därom publicerat Cyprus antiquities (1880). Cess (fr. ut bémol, eng. c flat), den med en half ton sänkta tonen c; förväxlas enharmoniskt med h. A. L. Cessart [-sär], Louis Alexandre de, fransk ingenjör, f. 1719, blef 1751 generalitetsingenjör i Tours och dog 1806. Han uppgjorde 1781 planen till hamnbyggnaden i Cherbourg och utförde denna plan, trots alla svårigheter, på ett utmärkt sätt. Det storartade byggnadsföretaget beskref han i det efter hans död utgifna arbetet Description des travaux hydrauliques de C. (1806-09). Cessio bonorum (lat.), afträdande af egendom, jur. Se Cession. Cession (lat. cessio, af cedere, vika, afstå), jur., egentl. afstående, afträdande. Enligt det vanliga språkbruket betecknar detta ord den handling, hvarigenom en person till sina borgenärers förnöjande afstår alla sina tillgångar (cessio bonorum). Enligt den äldre rättsuppfattningen blef man genom en sådan handling fri från all vid afträdandet befintlig gäld, och cession var alltså en fördel (beneficium cessionis), hvilken därför medgafs endast under vissa förutsättningar. Sedermera blef en annan synpunkt bestämmande för lagstiftningen i detta hänseende, och därmed uppkom en annan och lämpligare benämning, konkurs (se d. o.). I det juridiskt tekniska språkbruket, nyttjas uttrycket cession för att beteckna afstående eller öfverlåtande af en fordran. Det karakteristiska för denna art af öfverlåtelse är, att fordringen öfvergår från en person till en annan, utan att gäldenärens samtycke behöfver inhämtas eller hans medverkan sökas. - Föremål för cession kan hvarje fordran vara, såvida icke borgenärens person är af betydelse för fordringsrättens innehåll, i hvilket fall införande af en ny borgenär skulle förändra detta och därför gäldenärens medgifvande erfordras (t. ex. fordran på personligt underhåll eller vård). Fordringen öfvergår från öfverlåtaren (cedenten) till den nye borgenären (cessionarien) omedelbart genom själfva öfverlåtelsen, och det är ej nödigt att underrätta gäldenären om denna. Skulle gäldenären icke dess mindre betala till cedenten eller med honom ingå aftal om ändring i rättsförhållandet, får han räkna sig sådant till godo, om han handlat i god tro, d. v. s. icke på något sätt fått tillförlitlig kännedom om den skedda öfverflyttningen. - Cessionens verkan visar sig däri att den cederade fordringen öfvergår till cessionarien i alldeles samma skick, hvari den fanns hos öfverlåtaren, hvarken bättre eller sämre, d. v. s. med alla de företräden eller inskränkningar, som förut tillhörde den. En senare innehafvare kan göra fordringen gällande på samma sätt som en föregående (t. ex. föryttra pant eller indrifva borgen), men han kan ock mötas med samma invändningar (om preskription, om kvittning för fordran hos öfverlåtaren m. m.). I afseende på sättet för öfverlåtelsen märkes, att denna kan ske på alla de sätt, på hvilka ett förmögenhetsobjekt i allmänhet öfvergår från en till annan (t. ex. köp, gåfva, betalning). Stundom eger denna öfvergång rum utan någon särskild öfverlåtelseakt, t. ex. när en löftesman infriar sin borgen och därigenom förvärfvar borgenärens fordran hos gäldenären. På beskaffenheten af den rättshandling, som förmedlat öfvergången, beror det i hvad mån cedenten ansvarar för att fordringen fullt utgår; från cessionen i och för sig kan därom ingen slutsats dragas. Det sagda gäller, vare sig fordringen är fäst vid ett skriftligt dokument (skuldebref) eller icke; endast i det fall, att ett sådant dokument är ställdt till innehafvaren eller till viss man eller order, gälla andra regler. Jfr Innehafvarpapper. (Se för öfrigt I. Afzelius, "Om cession af fordringar enligt svensk rätt", 1876.) I. Afz. Cessionant, person, som till borgenärers förnöjande har afträdt alla sina tillgångar. Jfr Cession. Cessionarie (lat. cessionarius), den, till hvilken en fordran öfverlåtits. Se Cession. Cess-pool [se's-pöl]. Se Kloak. Cesti [tje'sti], Marc Antonio, italiensk kompositör, f. omkr. 1620, d. 1669, blef kapellmästare i Florens 1646, påflig sångare i Rom 1660 och vice kapellmästare i Wien 1666. Han skref en mängd kantater, och hans operor (bl. a. Orontea. Lo schiavo regio, II pomo d'oro) äro mycket berömda. C. öfverförde på operan de former och erfarenheter, som Carissimi och han själf vunnit på kantatens område, och verkade fortbildande på utvecklingen af både recitativet och företrädesvis arian, som af honom erhöll tydligare delning och fastare form. A. L.