Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägg till ett värde af 25 mill. Den absolut
öfvervägande delen af D:s utförsel förskrifver
sig från landtbruket och visar, att detta är
landets hufvudnäring. På allra senaste tiden har
D. från ett spannmålsexporterande land blifvit ett
spannmålsimporterande; för 30 år sedan utfördes
årligen för 33 mill. kr. spannmål, men nu stiger
öfverskottsinförseln till 80 mill. kr., och dessutom
införas fodermedel för 50 mill. kr. En stor del af
spannmålen användes nämligen till kreatursfoder.
Det är likväl ej endast genom att öka utförselns
massa, som landtbruket ådagalagt sin utveckling,
utan ännu mer genom den vikt, som man nu lägger
på resultatens kvalitet. Det danska smöret intager
första rangplatsen på den engelska marknaden; med
fläsk och ägg söker man att nå lika högt. Man arbetar
med största ifver och omsorg för att höja jordbruket
i alla riktningar, genom talrika utställningar med
höga premier, genom afvelsföreningar och upprättande
af afvelsgårdar, genom införande af "stamböcker"
och genom fasta statskonsulenter inom yrkets
olika grenar. Man söker likaledes att förbättra
kreatursbesättningarna genom att med noggrant
bokhålleri afgöra, hvilka djur, som böra behållas och
hvilka, som böra utmönstras; härtill lämnas hjälp
af "kontrollföreningar". Omfattande anordningar ha
vidtagits mot kreaturstuberkulosen. Vidare främjas
utvecklingen genom mer än 100 jordbruksföreningar (med
tills. 60,000 pers.), sedan 1881 samlade i tre stora
organisationer (för Själland, Fyn och Jylland) och
sedan 1893 med en gemensam styrelse. En annan viktig
organisation är Det kgl. landhusholdningsselskab,
stiftadt 1769 (motsvarande Landtbruksakademien). Det
finns omkr. 40 landtbruksskolor, delvis förbundna med
folkhögskolor, och de erhålla sedan 1892 betydliga
bidrag såväl till undervisningens främjande som
till lärjungarnas underhåll; s. å. utvidgades
landtbrukshögskolan väsentligt. Landtbrukets
utveckling har framkallat en stor, förut okänd
industri: 1,100 andelsmejerier med öfver 100,000
deltagare, 30 andelsslakterier med 70,000 deltagare,
dessutom flera stora slakterier, 7 råsockerfabriker
och många fabriker för landtbruksmaskiner. Stora
exportföreningar ha bildats och likaså föreningar
för gemensamt inköp af utsäde, fodermedel och
gödningsämnen. För att understödja husmännens
sträfvanden att förbättra sin ställning grundlades
1880 två kreditföreningar med statsgaranti. Därjämte
utdelas årligen premier för välskötta husmansbruk,
och reseunderstöd tilldelas husmän för studier af
mönsterlandtbruk på andra håll. 1898 upprättades
"landökonomiske forskudsforeninger" (1900: 200),
som af staten erhållit lån på 5 mill. kr. Sedan
1899 ha till fromma för landtbruksarbetare bildats
2,000 nya husmansbruk, något, som man knyter stora
förhoppningar till.
Trädgårdsskötseln har endast ringa omfattning (31,000
har), ehuru det vid Köpenhamn och andra större städer
finnes ganska betydande trädgårdsanläggningar. På
senare tider har man sökt främja trädgårdsskötselns
utveckling särskildt för att husmännen skola få mera
vinst af sin jord. Skogsskötseln spelar ej heller
någon stor roll, enär blott 2,770 kvkm. (6 proc. af
landet) äro skogbevuxna. Boken är det förhärskande
skogsträdet (omkr. hälften af D:s skogar består af
bokar) och
uppnår i D. sin största skönhet. Barrträden, som
infördes först på 1700-talet, utgöra en tredjedel;
de träffas i synnerhet på de skogsplanterade hedarna
och klitterna. Återstoden är ask, björk, al och
ek. Eken var fordom långt mera utbredd och hade trängt
ut äldre trädarter (asp och tall), men har sedermera
själf måst vika för boken. I södra Själland och på
Lolland, där det finnes mycket fuktig lergrund, och
på ett par ställen i Jylland finnas ännu verkliga
ekskogar. Här påminna sträckor af eksnår om de forna
skogar, som ödelagts af vanvård. En fjärdedel af alla
skogarna tillhör staten. Äfven de enskilda skyddas
genom den fridlysning, som påbjöds 1805. Ehuru det
planterats mycken skog under den senaste mansåldern
- 1861 var arealen endast 1,740 kvkm. -, införas
likväl årligen bränsle och allehanda timmer för
omkr. 25 mill. kr. Medan jakten ännu på 1500-talet var
betydande, har den nu föga värde: hela bytet skattas
till 100,000 kr. om året (hjortar, harar, räfvar och en
del fågel). Fisket, som i forntiden gaf befolkningen
en stor del af lifsuppehället, hvilket ådagalägges
af kjökkenmöddingarna, och som på 1200-1400-talet
spelade en mycket stor roll (sillfisket i Öresund),
har nu långt ifrån den betydelse, som man skulle kunna
vänta sig af landets läge mellan två haf. Det drifves
ännu företrädesvis som kustfiske; på sista tiden
har man likväl både i Östersjön och Nordsjön börjat
använda större däckade båtar, hvilka kunna tillåta
fiskare att fara längre bort från kusten. Esbjerg och
Frederikshavn äro hufvudorterna för detta storfiske,
som går raskt framåt. Man har äfven anlagt särskilda
fiskarhamnar. Medan det 1884 fanns blott 62 större
båtar om 487 ton, hade man 1894 240 om 5,100 ton och
1904 611 om 12,200 ton, af hvilka hälften hade motor
och hjälppropeller. Fångsten utgöres hufvudsakligen
af rödspottor, ål, sill, torsk, kolja och lax; den
årliga inkomsten uppgick 1903 till 10 mill. kr. Något
fisk utföres till Tyskland och England, men det
införes också för 6,2 mill. kr. färsk eller saltad
fisk. Fiskarbefolkningen anslås till 10,000 man,
men omkr. 32,000 pers. lifnära sig af fiske. 1888
utkom en allmän fiskeristadga. E. Ebg.
Industrien är näst landtbruket D:s viktigaste näringsgren
och sysselsätter en städse växande del af landets
befolkning; 1870 erhöll en fjärdedel, 1901 nästan
en tredjedel (29,5 proc.) eller 700,000 pers. sitt
uppehälle af handtverk eller industri. Visserligen är
D. icke och kommer väl knappast någonsin att bli ett
egentligt industriland, då det saknar både stenkol
och metaller samt andra råämnen, och det måste
ännu årligen införa dels råämnen, dels fabrikat
för tills. 130 mill. kr. Likväl har under senare
tider utvecklat sig en icke ringa storindustri, på
samma gång som handtverket har gått mycket framåt
både i skicklighet och smak. I 18:e årh. bemödade
sig regeringen ifrigt om att skapa en industri, dels
genom att själf anlägga fabriker eller sätta enskilda
personer i tillfälle att upprätta sådana, dels genom
att lägga hög tull på utländska industrialster eller
genom att utfärda förbud mot införsel af sådana. Men
trots alla dessa åtgärder och oaktadt slutligen 150
olika slags artiklar voro förbjudna till införsel,
ville dock ej den inhemska industrien trifvas. Till
sist öfvergaf regeringen prohibitivsystemet. Genom
tullagen 1797 upphäfdes alla importförbud, och i
stället infördes ett moderat tullskydd. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
