i 6 hufvudgrupper) uteslutande efter hårets egenskaper, allteftersom håret är mer eller mindre knollrigt, krusigt, vågigt eller rakt samt därvid mörkt eller ljust. Hans hufvudverk är Les races et les peuples de la terre, éléments d'anthropologie et d'ethnographie (1889; 2:a uppl. 1900). Denis [dənī], Saint. Se Saint-Denis. Denis, Johann Michael Cosmas, tysk skald och bibliograf. f. 1729 i Schärding, d. 1800 i Wien, inträdde 1747 i jesuitorden och blef 1759 professor i litteraturhistoria i Wien. Han utgaf bl. a. Grundriss der bibliographie und bücherkunde (1774) och Grundriss der literargeschichte (1776). D. öfversatte Ossian på tyska hexametrar (1768). Hans Literarischer nachlass utgafs 1802. Se biogr. af Hofmann-Wellenhof (1881). Denis [dənī], Maurice, fransk målare, f. 1855 i Granville, är en bland sökarna efter dekorativ linjerenhet och efter färgtonernas lyriska samklang. Han har behandlat motiv sådana som Det katolska mysteriet (1890), Påskens mysterium (1892), De visa och de fåvitska jungfrurna (1893), Bebådelsen (1894), Lärjungarna i Emmaus (1895) och andra motiv ur den heliga historien. Bland hans dekorativa målningar äro April, Juli, September och Oktober (4 pannåer för en ung flickas sofrum, 1892), Sånggudinnorna (1893), Kvinnokärlek och lif (7 pannåer, afsedda för en sängkammare, 1895), serien S:t Hubertus (1897), Vårlig skog (s. å., prisad för ornamental stil och behagfull dekorativ välklang), Terrass i Fiesole (plafond, 1898), Den heliga lunden (1899), Nymfer med hyacinter (1900). Bland D:s nyare målningar märkas Den heliga jungfrun i skolan (1903, Maria visar Kristusbarnet för de knäböjande skolflickorna), Barnen hälsa den lille Jesus (1905) och kyrkomålningar i Le Vésinet utanför Paris — framför allt i Sacré-Cœurkapellet (1903), hans hittills mest omfattande och mest vägande verk. 1906 utställde han Badande, Kalypso, Nausika m. fl. dekorativt hållna målningar. D. anses af sina anhängare vara den mest betydande af Puvis de Chavannes' efterföljare på det monumentala måleriets område. Påverkad af italienska 1400-tals målare, men ännu mer af moderna impressionister (Cézanne, Renoir, Gaugin), är hans stil ej lik Puvis', hans kolorit är starkare och rikare och behandlingssättet med rena, klara, starka färger ett annat än mästarens. D. har äfven målat porträtt och grupper — bland dessa den om Fantin-Latour påminnande Hommage à Cézanne (en skara konstnärskamrater samlade kring en af Cézannes taflor) — samt utfört litografier och illustrationer, bl. a. till Verlaines diktsamling "Sagesse" och 216 teckningar för träsnitt till Thomas à Kempis (utg. 1903). D. utställde bland independenterna, hos "de XX" i Bruxelles, hos Bing i "Art nouveau" och sedan 1895 äfven i den nya salongen. Flertalet af hans målningar finnes i enskild ego i Frankrike och Tyskland. G—g N. Denislü, stad i turkiska vilajetet Aïdin, i Mindre Asien, 225 km. s. ö. om Smyrna, i en sidodal till Menderes' biflod Tsjürûk-su, i en bördig trakt och vid en bibana till järnvägen Smyrna—Burdur. Omkr. 17,000 inv. Omkr. 5 km. nordligare ligga vid Eski-Hissar ruinerna af Laodikeia. Denison [de'nisən], stad i nordamerikanska staten Texas, nära Red river. 11.807 inv. (1900). D. är utgångspunkt för flera järnvägar och drifver liflig handel med bomull och spannmål. Denitrera (af lat. de som upphäfvande prefix och nitrum, salpeter), kem. tekn., sönderdela nitroföreningar genom afskiljande af nitrogrupper. Genom denitrering återgår t. ex. nitrocellulosa till cellulosa. Äfven svafvelsyra, som innehåller kväfveoxider — t. ex. nitros vid svafvelsyrefabrikation eller affallssyra efter nitrosprängämnens framställning —, säges denitreras, då den befrias från de nitrösa ämnena. Denitrifikation (af lat. de som upphäfvande prefix, nitrum, salpeter, och facere, göra), bot. Se Salpeterbakterier. Denk, Johann (Hans), en af ledarna för reformationstidens vederdöparrörelse, f. omkr. 1495 i Bajern, d. 1527 i Basel. År 1523 kallades D., som åtnjöt anseende såsom en kunnig humanist, till rektor vid Sebaldusskolan i Nürnberg, men utvisades, misstänkt för allehanda kätterska meningar, 1525 därifrån och tvangs då, såsom många af sina meningsfränder, att föra ett kringflackande lif, ständigt agiterande för sina idéer, men öfverallt förföljd af myndigheterna. Med de sydtyska vederdöparkretsarna hade han redan strax efter sitt aflägsnande från Nürnberg trädt i förbindelse, och snart blef han en af deras inflytelserikaste ledare — i teologiskt hänseende den mest betydande. I hans skrifter märker man vid sidan af mystiska idéer ett starkt positivt inflytande af Luthers tankar, men öfvervägande står han dock i stark opposition till dessa. Lärorna om den objektiva försoningen genom Kristus, om rättfärdiggörelsen genom tron allena, om predestinationen och den ofria viljan o. s. v. förkastar han, öfver skriftens auktoritet sätter han "det inre ordet" och förkunnar de kristnes plikt att undandraga sig hvarje öfverhetsämbete. Det praktiska ideal, som vederdöparna sträfvade att förverkliga, var den rena församlingen, i hvilken Guds lag skulle fullkomligt härska. Äfven i detta arbete deltog D. en tid ifrigt, men förlorade slutligen tron därpå och drog sig nu i stillhet tillbaka till Basel för att koncentrera sig på de rent inre-religiösa, i mystikens stil fattade uppgifterna. Se Keller, "Ein apostel der wiedertäufer" (1882). E. Bg. Denka, mindre brukligt stafningssätt för dinka (se d. o.). Denman [de'nmən], Thomas, engelsk obstetriker, f. 1733, d. 1815, var en af de förste, som meddelade iakttagelser angående korrektion af "tvärläge" genom naturens egen försorg. I sammanhang härmed varnade han för forcerade vändningsförsök. Han upptäckte äfven, att barnsängsfeber kunde öfverföras genom läkare och barnmorskor, och skref därom An essay on puerperal fever (1768). J. E. J—n. Denmark Hill [de'nmāk hi'l], sydlig förstad till London, hörande till förvaltningsområdet Camberwell. Denner, Johann Christoph, tysk instrumentmakare, f. 1655, d. 1707 i Nürnberg, leddes 1700, genom sina försök att förbättra skalmejan, till uppfinningen af klarinetten. A. L.* Denner, Balthasar, tysk porträttmålare, f. 1685 i Hamburg, d. 1749 i Rostock, inskrefs 1707 vid Berlins konstakademi, blef inom kort en eftersökt