att den nedanför liggande strömfåran stänges och floden uppdämmes till en vidsträckt sjö. Ett sådant ras förekom 1855. Dente, Josef Gottlieb, musiker, f. 23 jan. 1838 i Stockholm, d. 24 maj 1905 därstädes, studerade harmoni och komposition för Winge och Franz Berwald, violin för d'Aubert i Stockholm och Léonard i Bruxelles samt konserterade såsom violinist. I svenska hofkapellet anställdes han såsom violinspelare 1853, blef sångrepetitör 1861, konsertmästare 1868 och kapellmästare 1872 samt verkade efter Normans afgång 1879 såsom kapellets förste chef till 1885, då han erhöll afsked med pension. 1882—1903 var han lärare i komposition och instrumentering vid konservatoriet. Kortare tider tjänstgjorde D. äfven såsom ledare af symfonikonserterna samt dirigent i Musikföreningen. Han blef 1870 led. af Mus. akademien. D. komponerade sånger vid piano, hvaraf några blifvit rätt mycket sjungna, operetten I Marokko (1866), en symfoni, som prisbelönades vid en täflan i Tyskland 1888 och utgafs af Musikaliska konstföreningen 1890, konsertuvertyr, violinkonsert, romans för violin med piano, kammarmusik m. m. A. L.* Dentikel (lat. denticulus, liten tand), en nybildning af tandben (dentin) inuti tandens ihålighet. Ugn. Dentilabialer (af lat. dens, tand, och labium, läpp), Tandläppljud, språkv., språkljud, som bildas mellan de öfre framtänderna och underläppen, t. ex. f och v. Man kan äfven frambringa dessa ljud med öfverläppen mot undre framtänderna; men detta är svårare, emedan öfre tandraden hos de fleste skjuter utom den undre. Dentilabialerna kallas äfven labiodentaler (läpptandljud) och semidentaler (halftandljud). Lll.* Dentin (af lat. dens, tand), tandbenet, som utgör själfva hufvudmassan (kroppen) af tanden och som har tandens form, omklädt på kronan af emalj och på roten af cement. Innanför dentinet, och däraf helt omsluten, befinner sig nervhålan. Se vidare Tänder. Ugn. Dentinkanal. Se Tänder. Dentinoid, detsamma som dentikel (se d. o.). Dentinrör, detsamma som dentinkanal. Se Tänder. Ugn. Dentipalataler (af lat. dens, tand, och palatum, gom), språkv., en af J. A. Lundell införd benämning på ljud, som vanligen kallas dorsalalveolarer. H. P. Dentist (fr. dentiste, af dent, lat. dens, tand), tandläkare (till skillnad från tandtekniker). Dentitio difficilis, lat. ("svår dentition"), en rätt vanlig sjuklig företeelse vid tänders genombrytande, särskildt i fråga om visdomständerna (i synnerhet de undre). Ugn. Dentition (fr. dentition, af lat. dens, tand), med., tandning. Se Tandsprickning. Denton [de'ntən], fabriksstad i engelska grefsk. Lancaster, 7 km. n. ö. om Stockport. 14,934 inv. (1901). Hattfabrikation. Kolgrufvor. D'Entrecasteaux [dãtrkast<over>å</over>]. Se Entrecasteaux, J. A. B. d'. D'Entrecasteaux-öarna [dãtrkast<over>å</over>-]. Se Entrecasteaux-öarna. Denudation (af lat. denudare, blotta, af nudus, naken), barhet, nakenhet. — 1. Kir. En benknotas nakenhet, d. v. s. frihet från yttre beklädnad af mjuka köttiga delar; den handling, genom hvilken blottläggandet försiggår. J. Å. 2. Geol. Bortförande af de öfre, i ytan belägna delarna af något berg- eller jordlager eller af jordytan i allmänhet, så att förut öfvertäckta delar eller lager blottas. Denudation åstadkommes dels genom rinnande och svallande vatten (floder och hafsvågor), som afnöta, sönderbryta och bortskölja delar af jordytan samt föra dem till lägre trakter, sjöar och haf, dels genom glaciärers och inlandsisens (i förening med fukt och köld) jämnande och afnötande verkningar på de underlag, öfver hvilka de skrida fram. Utan förutgående denudation på en viss plats skulle icke aflagrandet af nya berg- och jordarter kunna ega rum på en annan. Under Skandinaviens istid denuderades en betydlig del af vårt lands fasta berglager. Mäktiga kalkstens- och skifferlager, tillhörande den siluriska formationen, blefvo då, helt och hållet eller delvis, liksom bortsopade, och de till nämnda formation hörande bergarter, som här och där förekomma, utgöra säkerligen endast obetydliga återstoder af förr mycket utbredda och mäktiga bildningar. För tillvaron af de i agrikulturkemiskt och andra afseenden så viktiga lösa jordaflagringarna (lera, sand och grus), hvilka nu betäcka stora delar af Sveriges yta samt göra den beboelig och fruktbar, hafva vi att tacka den storartade denudation, som Skandinavien var underkastad i forna tider. — Vittring och bergarternas sönderfallande i följd af frost m. m. underlätta i hög grad denudationen. E. E. Denudera (af lat. denudare, af nudus, naken), blotta, göra bar, lägga i dagen. Se Denudation. Denunciant (Denuntiant) l. Denunciator (af lat. denunciare, förkunna), angifvare, anklagare. Denunciant har vanligen den särskilda betydelsen angifvare med dåliga bevekelsegrunder (af hämnd-, skade- eller vinningslystnad, hopp om befordran o. d.). Denunciation l. Denuntiation (lat. denunciatio), jur., angifvelse, kallas i straffprocessen en hos åklagarmyndigheten eller annan behörig myndighet gjord anmälan om, att ett brott blifvit begånget, vare sig att någon tillika uppgifves såsom gärningsman eller icke. Denunciator. Se Denunciant. Denunciera (lat. denunciare), angifva. Denuntiant, Denuntiation. Se Denunciant och Denunciation. Denver [de'nvə], Queen city of the plains ("slätternas drottning"), hufvudstad i nordamerikanska staten Colorado, vid Cherry creeks utlopp i South Platte river. 1,609 m. ö. h. och omkr. 25 km. från Rocky mountains östra fot. D., som anlades 1859, hade 1870 4,759 inv., 1880 35,629, 1890 106,713 och 1900 133,859 inv., däraf 25,301 födda i utlandet (3,376 i Sverige). Denna snabba tillväxt beror på omgifningens rika malmtillgångar, i det att D. blef dessa bergverksdistrikts centralpunkt, från hvilken ej mindre än nio järnvägslinjer utgå. Men D. är äfven själf en bergverksstad och metallmarknad, och dess smältverk, framför allt Grants och Arcos, höra till de största i Unionen. Industrien omfattade 1900 1,474 etablissemang med 10,926 arbetare och 41,4 mill. doll. i